lördag 22 december 2012

Sanningen

Ska jag ge dig en sanning,
en sanning som passar för dig?
Ska jag forma den så att den ingenting
säger till dig?

Sanningen måste fram, du får tänka
och känna och tycka och tro vad du vill - 
sanningen måste fram!

Kanske verkar den hård,
kanske verkar den skarp, men än sen.
Även om du blir stött av Guds sanning
så hjälper den dig.

Sanningen måste fram, du får tänka
och känna och tycka och tro vad du vill - 
sanningen måste fram!

För i djävulens ledband där vandrar
så många idag.
Kompromiss heter fällan som fångat
oss kristna idag.
Sanningen måste fram, du får tänka
och känna och tycka och tro vad du vill - 
sanningen måste fram!

Nej, med tungrodda kyrkosystem
kommer vi ingen vart,
för den Gud som predikas idag
han är tandlös och halt.

Sanningen måste fram
Sanningen skär ibland
Sanningen gör dig fri
även om du ska dö,
det är sant!

Vi förlorade saltet, och det blev bara
tråkigt och platt.
Religiöst heter namnet när vi inte längre
har någon kärlek och kraft.

Sanningen måste fram, tyck precis som du vill
men nu snackar vi klart, och med facit
i hand måste sanningen fram!

Sanningen måste fram
Sanningen skär ibland
Sanningen gör dig fri
även om du ska dö
det är sant!

- Ulf Christiansson

måndag 17 december 2012

Hur jag hanterar rädsla

Alla människor upplever rädsla i livet. Några dagligen, andra mindre ofta - men ändå regelbundet.
Rädsla kan vara så mycket olika saker: Rädsla för mörker. Rädsla för att något ska hända barnen. Rädsla så snart flygplanet upplever turbulens. Rädsla för spindlar. Rädsla att tala inför grupp. Rädsla för döden. Konflikträdsla.

Mina värsta tillfällen, då jag upplevt rädsla, har de senaste åren innefattat mina barn. Alltifrån då de låg i magen tills idag. 
Rädsla kan komma plötsligt. Som ett basebollslag i magen, eller iskyla längst med ryggraden. Det kan få hjärtat att stanna, eller smyga sig långsamt på som ett gift som sprider sig i blodet.

För många år sedan, när jag var 16-17 år gammal, var min största rädsla att tala inför människor, eller på något sätt vara centrum av uppmärksamheten. Då liknade rädslan snarare en panik som födde ångest i hela kroppen. Paralyserande!
Jag tror ingen av oss kan komma ifrån rädsla. Men det finns grepp att koppla runt rädslan, när den vill koppla sig runt dig!

Idag kan jag helt ärligt säga att det är få saker som skrämmer mig. Jag är inte rädd för att vare sig tala inför tio eller tio tusen längre. Jag upplever ingen rädsla av att gå på mörka gator i en öde stad (men logiskt tänker jag att det skulle vara trist att bli av med plånbok eller telefon, eftersom det skapar extrajobb att spärra kort och nummer:). Under våldsam turbulens kan jag oftast sova på flyget.

Hur kan man då övervinna rädsla?

Jag gör det för att jag vet vad Bibeln säger! Det är faktiskt så enkelt! Jag har inte räknat exakt, men en snabbsökning i en onlinebibel ger att Gud säger över 200 gånger i sitt ord: Frukta inte, eller var inte rädd!

Det är med andra ord ett löfte från min Gud och Hjälpare! Han säger åt mig att jag inte har något att vara rädd för! Lik en mamma eller pappa tar han hand om mig! Lik en örnmamma kan jag gömma mig under Hans vingar och vara trygg! 
Han har sagt att jag ska leva och inte dö! Han har sagt att jag inte behöver frukta pandemin eller olyckan! Han beskyddar min familj och Hans änglar går vid vår sida. Och då litar jag på Honom!

Så i stunden, när det händer att fruktan vill koppla sitt grepp om mitt hjärta; så har jag många gånger stängt mina ögon, tagit ett djupt andetag, och bett till Gud, i linje med Hans löften - och all fruktan och rädsla MÅSTE släppa sitt grepp! Och det fungerar...

Så nästa gång du är rädd - kom ihåg vad Gud säger till dig! Vila hos Honom! Be och ropa ut Hans ord och löften - då finns det ingen kraft som kan hålla emot!

"Var inte rädd! Tro endast!"
- Jesus (Mark 5:36)

fredag 14 december 2012

Soluppgång och mirakler

"Men för er som fruktar mitt namn ska rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar"
Bibeln, Malaki kapitel 4 vers 2

Har vaknat tidigt och sett solen gå upp över ett vackert Afrika i sex dagar nu. Ja, Afrika är rikt och vackert, och när solen går upp över den röda jorden och de täta mangoträden är det svårt att tänka sig något vackrare.
Det finns en sak dock...och det är, likt Malaki säger ovan, när rättfärdighetens sol går upp, på insidan, och driver mörker och skam bort. Där förvandlas ett människoliv - där går hon från mörker till ljus - och det är världens vackraste syn.
Världen kan räddas - ett människoliv i taget!
Malaki talar om att frukta Gud. "Måste man vara rädd för honom för att få en belöning Daniel?"
Nej, att frukta Gud handlar inte om att vara rädd för Honom. Rädsla för Gud får dig att fly bort från Honom och gömma dig. Att frukta Gud handlar om att vara rädd för att vara borta från Honom. Likt ett barn som fruktar att tappa bort mamma och pappa.

Jag har varit i Tanga, Tanzania, i en vecka nu. Idag ska jag flyga hem till ett vinterlandskap och julfirande. 
Här har jag varit långt ifrån det, och i all praktisk förberedelse är det ibland svårt att komma ihåg varför jag gör det jag gör. Jag menar, jag har haft jättekul, men långa, diplomatiska (och ofta lätt oorganiserade) samtal över budgetdetaljer; TIMMAR i en skållhet bil utan AC; diskussioner och avtal med hotellägare; vaknätter då det är bröllopsfest utanför mitt hotellfönster - då är det svårt att komma ihåg...
Men en sen kväll för några dagar sedan knackade det på dörren till mitt rum. In kom den unge hotelreceptionisten jag hälsat på varje dag. Ärligt talat; jag hade inte berättat för honom om Jesus när jag gått förbi honom, inte heller sagt vad jag jobbar med eller varför jag är där - jag hade redan tillräckligt många människor att hålla reda på i huvudet. Jag hade hälsat på honom, skakat hand, lett och frågat hur läget var... Men nu klev han in, och sa att han behövde prata med mig.

Han hette "Ibra" och var muslim. Han var ledsen och rädd, och sa att han plågades svårt av demoniska attacker, ångest, smärta, sjukdom och rädsla. Han erkänner skamset att han flera gånger gått till en häxdoktor när jag frågar honom.
Jag berättar då, att den enda vägen till frihet och renhet är genom Jesus! Han köpte oss fria från slaveriet och bundenheten, och vi får friheten som en gåva från honom, om vi vill sträcka oss ut och ta emot.

Han berättade då att han ibland la Bibeln under kudden för att kunna sova på nätterna. Jag sa att det är bra att han förstår att det finns kraft där, men att det inte är en amulett, och inte hjälper förrän orden finns i hjärtat. Han vill då ge sitt liv till Jesus, jag tar hans händer och vi ber tillsammans.

Då förstod jag igen. Då kom jag ihåg. Rättfärdighetens sol! Förvandlade liv! Ett människa i taget! Den sista tiden! De onådda folken! 

Nästa morgon tar han mig i handen, bränner av ett bländande leende, och säger att han sov så gott hela natten, helt utan att röra alkohol för första gången på länge!
Jesus förvandlar och ger frihet!

Jag vet fortfarande inte hur han fick reda på att jag var missionär. Kanske sneglade han över axeln på mig när jag åt frukost och läste Bibeln? Kanske någon som plockade upp mig vid hotellet, eller lämnade av mig nämnde det på swahili.
Nåväl, han är fri! Och det var bara en liten försmak på vad som väntar oss i Juli!

Då rullar ett enormt artilleri in - en megastor festivalanläggning! Och då kommer jag inte ensam, utan tar med mig 150+ teamare! Då vänder vi upp och ner på denna stad!
Än finns det tid att anmäla sig! DU kan hänga på, och DU kan få bli använd av Gud och göra skillnad i  en människas liv! Kanske knackar någon på din dörr sent en kväll... Och om det så "bara" skulle vara EN som du får hjälpa - då har du räddat hela världen!

Följ med, anmäl dig här: http://missionsos.org/festivals/team-adventures/ 

tisdag 11 december 2012

måndag 10 december 2012

Sol, värme och lust!

Sitter i skuggan och en ljuvligt svalkande bris och jobbar. Just nu är det 33 grader varmt - fjärran från svenskt snökaos. Och här och nu klev lusten att blogga in igen! 

Ja, några har varit på mig och tjatat om bloggen. Har en del entusiastiska läsare:) Men hösten har helt enkelt handlat om helt andra saker, och prioriteringarna måste då förändras. Där någonstans, inklämt mellan jobb, beslut, vila och prioriteringar, blev bloggen ett tvång och lusten försvann. Och då finns det inget självändamål med att fortsätta - first things first!

Men nu är lusten tillbaka. Kul!
Kan ha att göra med två saker:

1. Jag har efter 50% studier hela hösten nu nått fram till veckan med två "Final Exams" Skönt! Jag älskar att plugga - ÄLSKAR - men det har blivit lite för många sena nätter, tidiga mornar och/eller red bulls (tills frun satte mig på totalt sockerstopp, och jag fick lära mig dricka kaffe istället efter 30 års hårt motstånd). Nu har jag skrivit klart mina terminsuppsatser, lärt mig massor, och kan slappna av...ett tag i alla fall;)

2. Vi har efter MYCKET pappersarbete fått en bokad tid på Am ambassaden i Stockholm. Ser ljust ut och vi flyttar troligtvis innan januari går till ända. Har lyckats klämma in att sälja hus, skeppa böcker, tränga in oss hos svärföräldrar och ändå fortsatt att resa och jobba 150%... Men nu kan vi inte göra mer än att aktivt vänta - och slappna av....:)

What's up med värmen då? undrar ni säkert...

Well..sitter just nu i Tanga, Tanzania. Är här i en vecka för att förbereda för det 150-200 personer starka team som jag tar med mig hit i Juli 2013. Då ska vi genomföra Tanga Signs & Wonders Festival (bara tre veckor efter Mwanza Signs & Wonders Festival i samma land)

Tanga är cirka 500 000 människor stort, över 70 % muslimskt, och en lugn och fridfull stad på Tanzanias nordöstra kust.
Idag har jag träffat huvudkommittén för festivalen. Ett gäng hungriga, andefyllda, drivna och excellenta lokala pastorer och biskopar. De har förberett en mycket genomarbetat budget och jobbat fram praktiska lösningar på det mesta som krävs för att genomföra en festival - och flyga in ett sånt megateam!

I veckan ska jag besöka diverse hotell och deala priser; boka cateringmat för teamet; göra research på bra platser vi dagligen kan genomföra 7-10 parallella outreachs; deala med bussbolag, vattenleverantörer och betälla generatorer. Wish me luck!:)

Du har fortfarande möjlighet att följa med! I somras fick vi under en vecka se över 25 000 människor frälsta i Dar es Salaam; varav  runt 1 000 på gatorna, man till man! Döva började höra, blinda började se! Vi ber och tror om ett genombrott bland de onådda i Tanga i Juli 2013...
Anmäl ditt intresse här: http://missionsos.org/festivals/team-adventures/

torsdag 15 november 2012

NYC baby!

Efter två veckor med bara digital kontakt med min beauty queen kommer vi mötas i NYC i morgon! 
Hand i hand på Times Square. En bio i Brooklyn. Hela världens multikultur i Queens. Julklappsshopping till familj och vänner på 5th Ave. Kvällspromenad i Harlem och norra Central Park. Sova i en lägenhet i The Bronx.
Fyra nätter och fem dagar tillsammans.
NYC - lätt topp tre i favoritstäder i VÄRLDEN! Nu, för första gången tillsammans med drömkvinnan! Jag skrattar mig lycklig:)
I morgon: NYC Baby!

tisdag 13 november 2012

Församlingen i California

Många frågar mig om California och vår partnerförsamling vi ska flytta till för att jobba och hjälpa till. 
Här kommer ett smakprov från pastorn och församlingen. Tror vi kommer att trivas:)

lördag 3 november 2012

Tillfälligheter, kärlek och tio år med Stephanie!

Blev påmind om hur jag träffade Stephanie idag när jag såg att ungdomskonferensen Youth pågår i Uppsala. 

Jag flyttade till Uppsala i slutet av augusti 2002 för att studera ett år på Livets Ord Bibelcenter. Första flytten hemifrån, förväntansfull 20-åring - allt var nytt och spännande!
Redan den första fredagen på det första ungdomsmötet ser jag hennes ögon. Wow! Stora, isblå, vackra ögon, perfekt inramade av höga kindben. Supermodel! 
Sen såg jag henne här och var och överallt: På tidiga bönesamlingar - bedjandes med kraft; på möten och eftermöten, när alla andra minglade och pratade, då var den här vackra och spännande tjejen fortfarande i bön ensam i ett hörn. Jag såg kvalité och skönhet... Men visste fortfarande inte vad hon hette...

Så kom slutet av oktober och den stora Youth-konferensen. Jag fick ansvar att ta hand om ett av alla caféer på området och gjorde ett coolt hak med bra (min!) musik i högtalarna. (Bäst hittills de senaste tio åren?!)
Många bibelskolelever och gymnasieelever skrev upp sig som volontärer för att hjälpa till under helgen; och redan första kvällen, innan det egentligen kommit väldigt mycket människor, kollade jag in schemat och såg att jag skulle stå i kassan tillsammans med en person som hette Stephanie...

Och där kommer HON med ögonen! HON med kindbenen! HON som verkar älska Jesus med passion!
 Den kvällen, under några timmar, utan alltför mycket folk som kommer och handlar, får jag prata med henne för första gången... Hon hette alltså Stephanie. Hon gick gymnasiet. Hade vuxit upp på missionsfältet. Ville gå bibelskola efter gymnasiet...check! Och sen drömde hon om att få jobba med mission - CHECK!!!!

Där och då, för tio år sedan, bestämde jag mig för att bjuda ut henne på en dejt... 

Så jag lyckades tillslut bjuda ut henne...men det är en helt annan story jag får berätta en annan gång;)

Tillfälligheter kanske. Men det är väl vad livet består av. Vårt liv är summan av de tillfälligheter vi förvaltar. Och tillfälligheter behöver inte alltid vara en slump...inte när man tror på Gud i alla fall! 

Nu, tio år senare, är jag lyckligt gift och fortfarande härligt kär i tjejen med de vackraste ögonen jag vet, och de fina kindbenen. Ah! Varje dag är inte en dans på rosor, men vi kämpar tillsammans, och mitt i livet är jag trygg, tacksam och kär... Vad mer kan en man begära?!

Älskar dig Stephie! You are my world!

tisdag 30 oktober 2012

Nya äventyr för Elvelyx

Startraketen är tänd; nedräkningen har börjat; 9...8...7; det vibrerar och skakar lite; 6...5...4;
Snart skjuter Elvelyx iväg med massiv kraft in i en ny tjänst, och ett nytt kapitel kommer att skrivas i våra liv. Vi är fulla av förväntan!

Om en månad flyttar vi från lägenheten som varit vårt hem i 3,5 år. Eftersom vi är missionärer och älskar att leva pionjärt är vi i stort sett helt befriade från nostalgiska samtal ("åh, kommer du ihåg våra barns första jul här?!) och känslomässiga bindningar ("Titta, minns du när vi målade den väggen?!") till denna plats. För oss spelar det mindre roll vart man bor - det viktiga är vad man gör! Framtiden är för ljus och spännande för att något annat ska kunna skymma!

Så snart våra visum stämplas i våra pass kommer vi alltså flytta. På västkusten i USA kommer vi landa, alla fem, troligtvis lite turbulent och omskakade (hitta hus, Novali börja skola, ny kultur, långt till familj och vänner osv...) men snabbt anpassa oss och börja bygga.
Vi kommer kliva in i pastorsteamet i en stor församling i en liten stad på inlandet i norra Kalifornien. De har varit en partnerförsamling till oss i SOS under många år, och vill nu ta vår relation till en helt ny nivå. 
Med den församlingen som bas kommer vi bygga upp ett "SOS West Coast Office", där målet är att fler onådda folkgrupper ska kunna nås genom att fler kristna och församlingar vaknar upp och tar sitt ansvar.
Jag kommer även kliva in och undervisa och ta hand om missionsämnena på det lokala Universitetet, och med andra ord få träna framtidens missionärer och pastorer som ska sändas ut från den Amerikanska Västern! 

Vi kommer alltså bo mitt ute på den gamla prärien, långt från den vackra kusten...så du behöver inte bli orolig att vi kommer tappa fokus och ägna oss på heltid åt att surfa och säga "Dude!";) Vi och hela SOS ledning tror verkligen att Gud har kallat oss hit, och vad det konkret kommer att innebära för framtiden och de onådda i Indien, Afrika, Mellanöstern och Sydostasien vågar vi bara drömma om...

Självklart är det ett pris att betala dock. Osäkerhet - men i tro! 
Vi kommer självklart att sakna vårt vackra Stockholm; väckelsearbete i Skandinavien; att bygga i Europa. Vi kommer även att sakna svensk kultur och sommar (men jag tackar Gud att jag slipper vintern!)
Mest av allt kommer vi självklart att sakna våra familjer; både de biologiska, men även den andliga i form av SOS Church Stockholm! Här har vi haft vårt fokus, vårt liv och alla våra närmsta vänner de sista 3,5 åren. Vi älskar alla så att hjärtat går sönder! 

Men...vi kommer inte vara längre bort än ett skypesamtal, eller varför inte en familjesemester i Kalifornien;)

Be gärna med oss att visumprocessen flyter på utan stora förhinder! Vi hoppas kunna flytta under första delen av 2013... Nu kör vi!

lördag 27 oktober 2012

Glöm inte!

1. Att ställa om klockan till VINTERTID i natt! Du får sova en timmer mer! Whoohoo! (Om du inte är småbarnsförälder förstås;)
2. Att vi kommer börja ha SOS Church möten på Polstjärnan, Sveavägen 77 (Vid Odenplan!) från och med i morgon! Jalla, jalla! 

3. Att be för vårt team i Beirut! Framtiden är FANTASTISK!


Ps: Jag vet att jag suger på att blogga sista månaden... Lovar inget, men ska försöka börja prioritera igen...:)

fredag 12 oktober 2012

Fredagsnöje

Ledig fredagskväll! Inte hänt på över en månad..

Då tittar jag på det här:

torsdag 27 september 2012

Det är ju omöjligt?!

Vill du nå FULL potential? 100 %? JAAAAA!
Att ge allt är att ge 100 % = 100 hundradelar - mer finns inte...

Låt mig presentera en lek med siffror:
Låt varje bokstav representeras av siffran som är platsen bokstaven har i alfabetet. A = 1, B = 2, osv...

Vad får vi då när vi försöker nå nya höjder?

K-N-O-W-L-E-D-G-E =
11+14+15+23+12+5+4+7+5 = 96 %

Kunskap är superviktigt! Med rätt kunskap når du otroligt långt.
Vi fortsätter...

H-A-R-D-W-O-R-K = 

8+1+18+4+23+15+18+11 = 98 %

Kunskap tar oss inte långt om vi inte arbetar hårt. Du behöver anstränga dig!

A-T-T-I-T-U-D-E = 

1+20+20+9+20+21+4+5 = 100 %

Oberoende av allt annat är det allra viktigaste din inställning och attityd! Jag samarbetar 100 gånger hellre med en mindre skolad person med positiv inställning, än en trött professor!

Till sist måste jag ju säga: Det finns en växel till...

L-O-V-E-O-F-G-O-D = 
12+15+22+5+15+6+7+15+4 = 101 %

Vill du uppnå det OMÖJLIGA, mer än 100 %, då finns det ingen genväg - då finns bara Gud!

"För Gud är ingenting omöjligt..."
Luk 1:37

måndag 24 september 2012

Vem har huvudrollen?

I en actionfylld passage i 2a Mosebok möter Israels folk en av sina första fiender; Amalek. Det blir där en intensiv strid där följande scen utspelar sig (och tänk dig nu in i en filmscen):

Mose leder folket, men är själv gammal och kan inte längre vara med och slåss. Istället ger han stridsledningen till den mycket lojale och kapable Josua som leder Israels armé helt klanderfritt.
Mose kliver istället upp på ett närliggande berg och ser ner över stridsfältet. Där ber Gud honom att lyfta sina armar och be för folket. Så länge han efter detta har sina armar lyfta har Josua övertaget på fältet; men så snart han tar ner dem så vinner Amalek.

Tillslut blir den gamle Mose så trött att han inte orkar hålla upp sina armar längre, och Josua kommer i underläge. Som tur är var inte Mose ensam på berget, utan Hur och Aron var där tillsammans med honom. De ser nu till att Mose får sitta bekvämt, ställer sig på var sin sida av honom, och lyfter upp hans armar åt honom. Så står de nu tills Josua tillslut vunnit på fältet.

Min fråga, nu när scenen är slut:
Vem hade huvudrollen i det som utspelade sig?

Mose! svarar många. Han var ju redan den stora ledaren och hade en central roll i det som utspelade sig.
Josua! svarar andra. Det var ju faktiskt han som stred på fältet.
Hur eller Aron! finns det säkert de som påstår. De räddade situationen...
Gud? är det en kuggråga Daniel?

Mitt svar: Ingen och alla!

Tänk på det: Ta bort EN av ovan nämnda personer och nederlaget var ett faktum! ALLA var lika viktiga för segern!

I en lokal församling är utslaget precis detsamma:
Pastorn, lovsångsledaren, mötesvärden och toalettstädaren behövs ALLA för att segern ska vinnas! 
Lyft därför varandra, se vikten i andras arbete, njut av genombrott och segrar tillsammans, och bli en duktig lagspelare! En ensam Mose på berget vinner ingen seger...

fredag 21 september 2012

Ateism är dårskap!

”Dåren säger i sitt hjärta: Det finns ingen Gud!”
 - Kung David, ca 1 000 f.Kr.

Många i Sverige kallar sig lite slarvigt ateister, eftersom de inte tror att det finns en Gud. Definitionen av ateism är just detta; tron att det inte finns ett ”högre väsen”.


Även om Paulus säger att hela skapelsen vittnar om att det finns en Gud, och jag håller med honom, så kan inte jag eller någon annan kristen bevisa Guds existens. Däremot kan jag argumentera varför det är klokare att tro på Guds existens, än att påstå att Han inte existerar.

Tänk dig in i följande scenario:
Du står utanför en skog du aldrig besökt tidigare. Där kommer en annan människa fram till dig och frågar: ”Finns det matsvamp i skogen?” Vilka är dina svarsalternativ?


1. Ja! Du ser strax innanför skogsbrynet ett gyllengult fält av solmogna kantareller och kan genast ge ett 100 %igt positivt svar på frågan. Du behöver därför inte veta något mer om skogen för att kunna ge ett positivt svar.

2. Du ser ingen svamp; kan du ändå säga nej?
Nej! Det är omöjligt! Du kan till och med kliva in i skogen och själv leta efter svamp i några timmar, men ändå inte svara nej, eftersom du kan ha missat svampen, eller ännu inte letat på rätt ställe. På sin höjd kan du ge svaret: ”Jag vet inte...”, men aldrig ge ett klart nej!
Min poäng: Ett absolut och negativt påstående kräver absolut kunskap!

Så åter till frågan: Existerar Gud?

Har du personligen mött Honom kan du alltid säga ja.
Men ingen kan någonsin ge ett absolut negativt svar.
Ateisten som säger; ”Jag vet att Gud inte finns!”; blir därför en dåre, eftersom han påstår att han har absolut och oändlig kunskap - vilket antingen gör dig själv till Gud (och då existerar Gud!), eller bevisar att du inte har någon insikt - och båda alternativen är lika dåraktiga!

Kung Davids 3 000 år gamla citat som jag inledde med håller alltså än. Wow!

Nej, chilla och slappna av! Jag kan respektera en agnostiker som menar att de inte vet om det finns en Gud eller inte - även om det i slutändan är både en för bekväm och lite feg hållning - men jag kan inte förstå eller respektera absolut ateism. Det är och förblir dårskap!

Over and out!


onsdag 19 september 2012

Var Jesus gift?



Ja, det påstår bland andra den hyllade (och mycket spännande, men inte så välskrivna) boken Da Vinci koden, men även en nyupptäckt papyrusbit som precis presenterats

Historiken Karen L King visade upp papyrusbiten på en presskonferens i Italien i tisdags. Flera experter vittnar om att den troligtvis är från 300-talet, och troligtvis inte en förfalskning.
Det kontroversiella? Biten innehåller orden: "Jesus sa till dem: Min fru..."(sen tar det slut...)

Grattis Karen L King! Du kommer få fett mycket publicitet och uppmärksamhet ett tag! Du kommer kunna skriva en bok om detta och tjäna feta pengar - för det finns inte mycket som väcker sån nyfikenhet och iver som tanken att Jesus kan varit gift! 

Innan allt drar igång; låt mig dock säga något annat:
Det finns cirka 5 500 manuskript, på papyrus och läder bland annat, som utgör delar av nya testamentet - som påstår att Jesus INTE var gift! Alltså BETYDLIGT fler! Kom ihåg det...
Och de äldsta av dessa är åtminstone inte äldre än cirka 70 e.Kr...alltså BETYDLIGT äldre! Kom även ihåg det...

Så ska vi diskutera troliga scenarion så ligger ett eventuellt giftemål FETT i lä...;)

Varför dyker denna tanke och dessa skrifter upp titt som tätt då? Och varför just från den tiden, cirka 300-tal?
Jo, för att då brottades den kristna tron mycket mot irrlära; bland annat Gnosticism, Markionism och Arianism m.fl., varpå många var av åsikten att betona Jesus mänskliga sida, och leka med tanken på ett eventuellt giftemål. Många förfalskade texter under så kallade pseudopigrafer där de skrev något som de senare tillskrev en annan författare (till exempel det (ö)kända Thomasevangeliet, som inte alls är skrivet av Thomas!)
På så sätt kunde en tanke och åsikt få större genomslag, än om författarens verkliga namn stod underskrivet.

Så chilla, läs Bibeln, och njut! Bibeln är FANTASTISK och ger LIV! Vi behöver inte ett annat tillägg, hur "spännande" det än låter....

Ha det bäst!

tisdag 11 september 2012

Tankar om studier...

"Om någon tror sig ha kunskap om något vet han ännu inte det han borde veta!"
- Paulus

Jag älskar ovan nämnda bibelord ifrån 1a Korintierbrevet. Har gjort det till ett av mina livsord och lever verkligen efter det idag. Konkret hjälper det mig att ALLTID vara hungrig på att lära mig mer!

Just nu fyller jag mitt huvud med studier om Jainism, moderna ultrareligiösa politiska partier i Indien och deras påverkan på landet, och Zoroastrianismens historia; och blandar detta med Aristoteles påverkan på medeltida teologi, humanismens bidrag till reformationen, och skillnaden på Luthers och Zwinglis teologi. Jag studerar parallellt kurserna "Major Religions of the world" och "Church History II".

Märker dock hur totalt uppslukad man kan riskera att bli av studier, och hur kvasi-intressant allt kan tyckas vara när man just studerar det. Men gör det någon skillnad i min dagliga vandring med helig Ande, eller gör det mig till en bättre själavinnare? Nej, knappast. Det kan dock hjälpa mig på andra områden, lära mig av historiska misstag och insikter, och göra mig något visare. Vi får hoppas på det:)
Vakar över mitt hjärta mitt i alla studier; för det viktigaste är att bevara livet med Jesus!

Nåväl, kul är det i alla fall, även om jag efter att ha plöjt bok efter bok inte kan annat än att totalt hålla med Salomo när han i predikaren utbrister: "Det finns ingen ände på det myckna bokskrivandet, och för mycket studier gör kroppen trött!" (och det sa han redan för 3 000 år sedan!!)

Nu ska jag ner med näsan i "World religions today" igen...

Enjoy!

onsdag 5 september 2012

Bland det tristaste jag vet...

...är att renovera, måla, snickra och fixa hemmet - vilket vi gjort konstant sedan juli! En anledning att det tagit så lång tid är bland annat att jag tycker det är så vansinnigt tråkigt...:)

Som tur är tycker Stephanie att det är jättekul! Så hon gör väldigt mycket av det... Vi skrattade idag åt det och kom överens om att det vore som att hon tvingades läsa avancerad matte eller fysik i ett varmt bad - något jag njuter av:)

Nu ser jag dock ljuset: Imorgon kommer allt vara klart, för då kommer mäklaren och värderar lägenheten innan den hamnar på Hemnet...
SKÖNT!

tisdag 4 september 2012

Hur ser hösten ut?

Samtidigt som vi bygger församling mitt i Stockholm, så reser jag en hel del och hjälper andra församlingar att nå ut, eller tränar dem genom att undervisa.
Har varit hemma i Stockholm några veckor nu, men nu börjar ett intensivt resande.

Vill du be för mig när jag reser, eller komma och lyssna om du har möjlighet? Här följer höstens schema:

7-9 sept: Öppningskonferens för SBI Kraftskole utanför Holmestrand i Norge.

21-23 sept: Talar på Barn- och ungdomsledarkonferensen BUAK på Solstrand, Vigeland, södra Norge.

23 sept: Talar i Betania, Kristiansand, Norge

28-30 sept: Ungdomskonferens i församlingen Klippen, på Karmöy, Norge

6-7 okt: Ungdomskonferens i Zoe Kirke, Fredrikstad, Norge

14 okt: Predikar hemma i SOS Church i Stockholm!

18-21 okt: Talar på The Leadership retreat, på Central Bible College i Springfield, Missouri, US

27-28 okt: Betel Menighetssenter och Filadelfia Orkdal, Norge

4 nov: SOS Church Bienne, Schweiz!

6-16 nov: Undervisar på MCM Ministry School, Pittsburgh, PA, US

11 nov: Predikar i Family Worship Center, Sharpsburg, PA, US

Vi ses!

måndag 3 september 2012

En dag att fira!

För sju år sedan gifte jag mig med min vackra, smarta, roliga, omtänksamma, beundransvärda, kreativa, händiga Stephanie.
Åren BLIR bättre och bättre! Det BLIR roligare och roligare! Var ska detta sluta?!?:)
Älskar dig till månen! Gör vad som helst för dig snygging!

Ikväll firar vi tillsammans. Vad vi ska göra kan jag inte skriva här; fortfarande lite hemligt...

fredag 31 augusti 2012

Moral, miljö och massdöd

Jag minns de kalla kårar som kröp längs ryggen när jag för första gången förstod sambandet mellan krympande ozonlagen vid polerna och vårt användande av drivgaser i våra hem. Jag gick på mellanstadiet och min lärarinna visade bilder på ett krympande ozonlager och vilka konsekvenser som väntade.
Det var många år sedan, och ansvar och lagstiftande mot drivgaser som äter ozon visade sig effektivt nog för att förhindra en katastrof.
Ikväll funderar jag på när och hur jag ska förklara för mina barn att vi står inför ett långt mycket större hot de närmsta 50 åren.

"Hur kunde generationen, född under andra hälften av 1900-talet, så konsekvent ignorera alla varningar de både kunde se och uppleva?"
För några år sedan var den globala uppvärmningen "på tapeten" och alla tänkte på och talade om den. Låt mig säga så här: Problemet har inte blivit mindre hotfullt eller akut, snarare tvärtom!
Tyvärr lever vi i en alltför individualistisk, och ibland tyvärr alltför självisk, "fast-food-generation" för att något ska kunna överleva som nyhet längre än tio dagar är omöjligt.
Problemet vi står inför, och lever mitt i, är tyvärr inget vi kommer kunna lösa på ett eller två år, utan det kommer att ta hela våra liv.

Gör vi ingenting, vad händer då?
Svaret är att ingen riktigt exakt vet.
Det vi VET: 
1.Havsnivån kommer att stiga (i de mildaste prognoser) med 7(!) meter! Och därmed översvämma kustområden där 100-tals miljoner människor lever. En flyktingförflyttning med 10 000 flyktingar skapar enorm kaos och problem. Vad sker när 100-tals miljoner människor måste lämna allt och fly sina liv?
2. Havsströmmar och luftsystem KOMMER att förändras. Hur? Vi kan inte veta. Men med allt smältvatten (sött vatten!) så ändras havsvattnets densitet, och det kommer att bete sig annorlunda.
Vad kan ske då? Jo, om Golfströmmen slutar färdas förbi Europa kommer det med största sannolikhet bli otroligt mycket KALLARE i Europa. MYCKET kallare! Detta har skett en gång förut, och förlängde då senaste istiden med ca 1 000 år!
3. Arter som lever i symbios kommer ur balans och vi får se fler och fler djurarter dö ut (redan nu ligger hastigheten med vilka arter dör ut 1 000 ggr högre än "normalt"!)
4. Sjukdomar sprider sig lavinartat; nya resistenta bakterier muteras på nya platser; virus sprider sig, och vi kan räkna med massepedimier.
5.....
6....
7....

Jag orkar inte fortsätta.
"Vill du bara skrämmas Daniel?!" Nej, inte BARA, men jag hoppas att människor kan börja bli skrämda till agerande. Kanske är det bara det som kan förändra någonting på riktigt.

Just nu GÖR VI INGENTING!
Vad kan vi då göra?
Jo, vi måste förstå att global uppvärmning inte är ett POLITISKT problem som vi kan ta ställning till beroende på vem vi röstar på. Nej, det är ett MORALISKT problem för hela mänskligheten.
Vi har haft tider när vi skjutit upp, ignorerat, flytt ansvar - men nu lever du och jag i en konsekvensernas tidsålder. Det gör allt detta till ett moraliskt problem.

Och först när moralen i oss får slå rot, och driva undan lättja och själviskhet, kan vi alla resa oss med en gemensam röst och därmed TVINGA politiker att agera. För utan att politiker gör någonting, sker inget. Men utan att DU gör någonting, sker inget bland politikerna...

Så visst: Fortsätt du att källsortera och köra miljöbil; men tro inte att det räcker! Börja prata om global uppvärmning igen. Skräm din granne! Gör en namninsamling. Förklara allvaret för dina barn. Tvinga USA och Kina att ta täten! En framtida generation kommer nämligen att döma eller berömma oss för om vi reste oss och tog vårt ansvar eller inte.

torsdag 30 augusti 2012

Apropå helgon



I höst fullbordar jag mina studier i kyrkohistoria genom att läsa Church History II på Livets Ords teologiska seminarium i Uppsala. Läser på distans, och har nu landat i århundradena som kom precis före reformationen, alltså 11-1400-talen.

Idag läste jag om Gregory av Sinai (1200-talet), som är ett erkänt helgon i den Katolska kyrkan. Ett helgon i DKK ska ju vara en person som gjort det extraordinära, en förebild att efterfölja, en människa som levt mer heligt än oss andra, och som även sett mirakler i sitt liv. Vad var det då St. Gregory gjorde?
Jo, han sökte avskildheten och satt där, med hakan mot bröstet och höll andan så mycket han kunde, samtidigt som han repetitivt sa: "Jesus Kristus, ha nåd över mig!"

Ja, det var vad han gjorde. Överraskad? Är detta en stor förebild? Något extraordinärt?
Tja, lite imponerande kanske gällande disciplin, men inte i ett kristet perspektiv!

Låt mig klargöra några saker:

I Bibeln, i Nya Testamentet kallas vi som tror på Jesus och bekänner Honom som Herre gång på gång för "de heliga", med andra ord: Helgon! 
Javisst, VI ALLA, både du och jag, är enligt Bibeln helgon!

Sedan finns det människor som nått längre än dig och mig, absolut värda att se upp till och efterfölja som stora människor och förebilder; men vilka är de?
Jo, inte de som håller andan och söker avskildhet på ett asketiskt sätt, utan de som helhjärtat, radikalt och kompromisslöst beräknar kostnaden och betalar priset i att helt och fullt LYDA JESUS i det STORA UPPDRAGET!

"Gå ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar"
"Jag ska göra er till människofiskare!"
"Och ni ska bli mina vittnen!"
"Störst är den som är minst bland er och tjänar mest!"
"Det ni har gjort mot dessa mina minsta har ni gjort mot mig!"

Så, vilka är det vi borde betrakta som "helgon"? (Inte tillbedjandes, men hedra och ha som förebilder)

Det finns hundratals stora namn som Billy Graham, Reinhard Bonnke, William Both, Kathrine Kuhlman, Moder Teresa och William Carrey.

Det finns TUSENTALS okända kineser, indier, nepaleser och araber som dagligen riskerar sina liv för Jesus.

Det finns TUSENTALS tjänare "bakom kulisserna" i nästan varje församling; män och kvinnor som tjänar, hedrar och gör allt de kan för att uppfylla Jesus befallningar; och de gör det med glädje.

Tappa inte fokus vänner! Snärj inte in er så mycket i mysticism eller intellektualism så att ni missar det stora och viktiga! 
Jag vet var jag letar efter mina "helgon"; vet du var du hittar dina?

tisdag 28 augusti 2012

Underbara vardag!

Idag var första gången sedan i juni jag svepte mitt SL-kort vid Masmos tunnelbana och satte mig i vagnen tillsammans med hårt arbetande Stockholmare, nya gymnasieelever och fikasugna småbarnsföräldrar (vilka redan varit uppe i ett par timmar!) Den underbara vardagen är tillbaka!

Vi landade i lördags; har spenderat en vecka i superheta Modesto, CA. Jag har suttit i massor spännande möten, fick predika på ett ungdomsmöte och 150(!) ungdomar blev frälsta, och vi har kört runt i och spanat in en stad som kan komma att betyda mycket för att nå de onådda folken i framtiden... Återkommer snart till det:)

Men nu: Första dagen jag ska undervisa på vårt Leadership Academy! Såååå kul!!!!!

Denna höst, full av vardag, kommer att bli ett möte med nya vänner; träning av nya lärjungar; fortsatt, underbart, församlingsbygge; samt massor av plugg för min del.

Nu ska jag ta med mina papper och min dator och gå in och möta en ny, förväntansfull klass... Pirrigt...:)

torsdag 16 augusti 2012

Tre förvandlade tjejer

Ett halvår innan vi åkte till Tanzania i juni med hela familjen tog Novali, min femåring, ett eget beslut att samla in pengar till fattiga familjer. Hon och lillebrorsan Denzel lyckades tillslut få ihop 2 200 SEK som vi växlade in och tog med oss tillsammans med fem leksaker var våra barn fick välja ut för att ge bort.

Leksakerna och lite matpengar delades ut på gatorna i Dar, men huvuddelen av summan gav vi till en lokal församling, Victory Christian Center, och bad dem finna unga människor med stora behov.

Igår fick jag ett mail med rapport från min vän Samwel.
Tre tjejer, Rachel, Winnie och Stelle Emily; alla med stora behov, har nu fått pengar till skolgång! En är föräldralös, en annan har så fattiga föräldrar att de inte har råd med skolan, och den tredje har blivit utkastad från familjen sedan hon blev en kristen. De fick nu del av mina barns pengar, så att det räcker för dem att gå i skolan ett helt år!

Fatta vad mäktigt! Jag blir tårögd och stolt över mina barn! Och i hjärtat glad för att Stella Emily, Rachel och Winnie nu får gå i skolan! 

På ett eget initiativ av min flicka, då fyra år(!), får nu tre tjejer ett förvandlat liv.... Det är lätt att hjälpa människor - det ska alltid mina barn minnas.

Och idag, när jag berättade för Novali och Denzel, och visade bilder, sa Novali det på helt egen hand: "Pappa, nu får vi en skatt i himlen!"

onsdag 15 augusti 2012

Sommarens sista uppdrag


Är så sugen på att hösten ska dra igång på allvar! (ok, inte nödvändigtvis årstiden, men aktiviteterna)
Sommaren har varit lång, massor har hänt, och jag har även fått vila - men nu längtar jag efter att få träffa nya elever och bygga församling med hela underbara SOS igen.

Vi har Kick off i SOS Church helgen 25-26 aug. Grillparty i Rålis och festmöte på söndagen! Så kul! Se till att du inte missar det!

Innan det har jag ett sista sommaruppdrag - som har potential att bli topp tre av sommarens arbete, bredvid massfrälsning i Tanzania och helandeunder i Norge: Jag och Stephanie och Lewis drar till Kalifornien på fredag!
Vi ska besöka och tala i Calvary Temple Worship Center i Modesto i norra delen av delstaten. De är en partnerförsamling till oss i SOS sedan många år, men det är första gången jag drar dit. Ska bli så kul! Har en go känsla i hjärtat inför denna resa...
Vi landar igen den 25e, så jag HOPPAS att vi hinner komma en sväng till grillen - annars ses vi i SOS Church söndagen den 26, klockan 12 och/eller 16!

Update kommer från CA!

söndag 12 augusti 2012

LOVE, LOVE, LOVE!

Igår fyllde min Stephanie år! 
Vi hade en supermysig dag med överraskningar, god mat och långa promenader.

Stephie: Älskar dig! Är så stolt över dig i allt du är och gör! Du är alla mina drömmars kvinna.

YOU COMPLETE ME!
Vill bli supergammal med dig:)


fredag 10 augusti 2012

Du har fortfarande chans...

På fredag drar jag, Stephanie och Lewis till Kalifornien för att predika i en församling, och när vi kommer hem så har vår Bibelskola redan hunnit dra igång igen. Frågan: Du har väl ansökt?

Bibelskolan har ett nytt, smått fantastiskt, format, där du kan ta examen efter redan fyra månader, det vill säga strax innan jul. PERFEKT för dig som har svårt att ta ledigt ett helt år från jobb för att studera på Bibelskola. Halvtidsstudier, 8-12.15, så att du kan arbeta på eftermiddagarna.
Då FÅR INTE missa detta! Du kommer att ÄLSKA det, och få så mycket mer från Jesus!

Ledarskolan startar samtidigt sitt fjärde år - och den har bara blivit bättre och starkare för varje år. Är du en ledare? Eller drömmer du om att få fungera som en? Då är skolan PERFEKT för dig!

Du ansöker till båda våra skolor här!

Hoppas vi ses om två veckor!!

torsdag 9 augusti 2012

"...och genom sitt vittnesbörds ord..."

Uppenbarelseboken säger att "De övervann honom genom lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord"
Har Gud gjort något i ditt liv? Berätta om det! Detta fick jag höra i Norge när jag predikade där förra veckan... 

 Hon hade blodcancer för tre år sedan, men blev oförklarigt och övernaturligt botad av Jesus!

 Hon var totalt bunden av fruktan, men bevisade att Jesus hjälpt henne genom att berätta detta inför alla!

 Hon blev frälst på sista mötet jag predikade på samma läger förra året. Hennes liv blev totalt förvandlat! Hon bad för sin sjuka pappa för ett halvår sedan: Han blev frisk!

 Han drömde om att bli använd av Gud. Bad att få bli det - och har haft sitt bästa år med Gud hittills! Har arbetat massor för honom. OCH han blev totalt helad i en trasig nacke!

Han gick på droger och var kriminell. Ett möte med Jesus räddade hans liv! Han blev döpt i Anden och brinnande för Jesus! Förra sommaren var han på Utöya när terroristen Breivik mördade 65+ ungdomar. Stora själsliga sår blev följden. Nu, ett år senare, är han fullständigt läkt på insidan och mer förälskad i Gud än någonsin tidigare!

onsdag 8 augusti 2012

Finns det liv på Mars?

Ingen kan väl ha undgått den spännande nyheten att NASAs "Curiosity" efter 36 veckor i rymden i förrgår lyckades landa på Mars. Säg vad du vill, men detta är ett enormt tekniskt genombrott, väl värt att uppmärksamma - och för oss vetenskapsnördar är det superintressant!:)

(PS: Du som redan tappat intresset av att läsa om vetenskap och/eller teologi - bläddra snabbt ner till slutet av inlägget och lyssna på en bra låt i ämnet istället:)

"Curiositys" stora uppdrag är att leta efter liv - existerande eller spår av utdött - och man gen den två år innan man räknar det som troligt att liv inte finns/har funnits.

Hur ska jag som kristen ställa mig till denna typ av vetenskap? Vad säger Bibeln om liv på andra platser i universum?
Svaret: Absolut ingenting! Det innebär att Bibeln vare sig bekräftar eller förnekar liv på andra platser i universum än just här på jorden.

Jag vet att en del kristna blir nervösa bara av att resonera om sånt här, och att en del antagonister hoppas att eventuellt liv nu ska hittas, så att det "äntligen bevisar" att Gud inte existerar. Nåväl - så enkelt är det inte...
Jag har förr varit inne på ämnet vetenskap och tro här på bloggen, och jag vet att många är intresserade - så låt mig resonera lite.... (obs: Jag utger mig inte för att vara högt skolad i naturvetenskap, eller ett språkrör för hela kristendomen - jag tänker bara högt...)

Den store författaren och apologeten CS Lewis skrev en gång att det som födde hela idén till Narnia-böckerna var en barnslig tanke på hur budskapet om Jesus liv och gärning skulle utspelat sig i en värld väldigt olik vår egen - en annan planet eller annan dimension. Där och då föddes fantasyserien och allegorin om Aslan och barnen som besöker hans värld. Han vågade det som de flesta andra kristna aldrig vågat, eller kanske inte överhuvudtaget brytt sig om: Fantisera om liv någon annanstans. Tack för det CS Lewis!
Så, om (observera att jag skriver OM) vi finner liv på Mars (eller i en annan del av universum) vad sker då?
Ja, förutom makronivåer med Nobelpriser och "årtusendets vetenskapliga genombrott" så kommer det på gräsrotsnivå bli många diskussioner bland kristna. Mångas världsbild kommer att skakas om rejält! Men efter ett tag så går livet med Jesus starkt vidare - eftersom tron på Honom vare sig inkluderar eller exkluderar liv utanför jordens atmosfär.

Vetenskapliga genombrott har lett till precis det här många gånger förr: Många kristna vägrade tro på att jorden var rund, utan höll tjurskalligt gamla tankegångar - tills det inte gick längre. Det skakade om mångas värld, men ärligt talat: Påverkar det faktum att jorden är rund din Gudsbild idag? Nej.
Ännu värre blev det när det visade sig att det är jorden som snurrar runt solen och inte tvärtom; att jorden "bara" är en av många planeter i vårt solsystem, att vårt solsystem är ett av många i vår galax (vi ligger till och med i utkanten av Vintergatan!) och att vår galax inte på något sett befinner sig i centrum av universum.
Många kristna vägrade tro på det, eftersom de trodde att jorden måste vara ALLTINGS centrum, eftersom det var här Gud skapade liv.

Igen: Påverkar något av ovan nämnda din relation med Jesus idag? Nej...trodde inte det.
Tron på Jesus grundar sig inte på vetenskapliga bevis, eller på empiriska experiment, utan handlar om ditt hjärtas tro och din själs räddning - saker vetenskapen inte kan röra vid eller tillfredsställande förklara. 

Bibeln har ingenting att säga om jordens placering i universum - så därför påverkas inte vår tro av sådan vetenskap. Lika lite talar Bibeln om liv utanför vår värld.

För mig talar istället universums ENORMA storlek; galaxernas ENORMA antal, alltings ENORMA avstånd och hastigheter om hur ENORMT stor min Gud är! Och den symbios allting lever i inom universum, med vår planets perfekta position till allt annat ger de perfekta förutsättningarna för liv - det talar för mig om en fantastisk Gud!

Och detta är på sikt vad som skulle ske: Jag, och många kristna med mig, skulle fortsätta argumentera och tala om Guds storhet inom det faktum att han skapat liv på andra platser i universum. Och diverse Gudsförnekare skulle med samma fakta argumentera för att Gud inte existerar eller bryr sig.
Så: Igen visar det sig att vetenskap vare sig kan bekräfta eller förneka Guds existens eller hans planer. Och istället för att välja antingen tro eller vetenskap, som att de vore två ytterligheter så långt ifrån varandra man kan komma - så anser jag att vi som tror ska anta en mer ödmjuk och nyfiken inställning till vetenskapen, och att vetenskapen ska vara mer ödmjuk mot tron. 
Där finner vi en sund balans och spännande symbios för ytterligare upptäckter tillsammans.

Så: Kommer då "Curiosity" att finna liv eller spår av liv på Mars? Det återstår att se...
Vad tror du då Daniel: Tror du att det finns liv utanför jordens atmosfär.
Nej, det tror jag inte. Men det utesluter inte att jag kan ha fel, och är nyfiket beredd att skakas om lite om så skulle visa sig vara fallet:)

Till sist: Du som inte orkat läsa eller bry dig om "Curiosity" eller teologiska resonemang här i min blogg - njut i alla fall av den bästa låt som någonsin skrivits om liv på Mars!
 

lördag 4 augusti 2012

Bland Norska hjältar och vänner

Har haft en intensiv vecka av predikande och undervisande här, nära Norges sydligaste punkt.
Det är vackert, härliga och hungriga ungdomar, och mys med familjen. Halvsemester på något sätt:)
Har undervisat om Helbredelse (helande!) varje förmiddag sedan onsdag, och predikat utmanande varje kväll. Sex ungdomar har blivit frälsta! Jag är så glad för det! De allra flesta ungdomar kommer från olika ungdomsarbeten i samfundet "De Frie", och har det här som ett gemensamt upptaktsläger inför hösten.
Bland det allra bästa är dock att få hänga mycket med familjen Skagestad.
Hans-Martin var ungdomspastor i Betania i Kristiansand - den första församlingen jag predikade i Norge - den första gången jag var där.
Då var det inte många ungdomar som kom till mötena då - kanske ett 20-tal, men månad efter månad blev det fler och fler; och Hans-Martin födde fram visioner och strukturer för ungdomsarbetet, och efter några år var det långt över 100 ungdomar!
Han hade då byggt upp en hel ungdomskultur som han kallade för OneEighty (en helomvändning) som var fräsh, full av Jesus och attraktiv.
 Idag har Hans-Martin lämnat över det lokala ungdomsarbetet i Betania, Kristiansand till en ny ledare. Själv reser han på heltid och planterar OneEighty på massor av platser i hela Norge... Förra året blev 1 500 ungdomar frälsta genom de arbeten han reser upp. Helt fantastiskt!

Jag och Stephanie är glada att vi har så goda vänner som Hans-Martin och Camilla och deras tvååring Theodor här i Norge. Fantastiska människor, goda vänner, och underbart kul att hänga med.

Två möten är kvar - sedan ska vi ha 1,5 dag ledig med Skagestads i en liten stuga vid havet. Underbart!

söndag 29 juli 2012

Norge - here we come!

Efter 1,5 månad utan att ha predikat eller undervisat är det nu äntligen dags igen.
Om några minuter sätter jag mig i bilen tillsammans med hela min familj och drar till Norge!
Jag återvänder för att predika och undervisa på ett av alla samfunds ungdomsläger nere vid den norska sydspetsen.

Minisemester för min familj, och massor av härlig och kul jobb för mig!
Vi kommer att bo på campingen Solstrand (du hör!) och samtidigt träffa många av våra allra bästa Norska vänner; Hans-Martin och Camilla, Ari och Siren, Terje och Sonja, The Thorslands och många fler! Så kul!

Vi får se om jag hinner uppdatera min blogg något när jag borta; annars så hörs vi senare!

lördag 28 juli 2012

Tack!

Jag är otroligt glad för all fantastisk kritik jag får av mina små noveller här på bloggen. De kom som en idé mitt i ett möte när jag predikade, och jag har frön till tio stycken i mitt hjärta - så det blir fler!

Trots att texterna är totalt obearbetade så tar de en stund att skriva - så håll ut! De kommer att komma med jämna mellanrum. Nästa blir lite mer tragisk...

Tack igen! Jag blir jätteglad för allas respons! Ger mig energi att skriva mer frekvent! Tack!

Har du missat någon hittills så finns de här. Läs gärna och säg vad du tycker och om de berör/berättar/uppmuntrar/lär/hjälper dig något...

"Inte heller jag dömer dig" från den 27/8 2012

"Vad är din berättelse?" från den 6/5 2012

"Gud har sagt!" från den 9/5 2012

fredag 27 juli 2012

"Inte heller jag dömer dig"

Allt hade varit perfekt. Allt hade varit så spännande. Alltsedan han första gången bara rört vid hennes hand hade hon inte kunnat sluta tänka på honom. Att han sedan råkade gå förbi hennes plats på marknaden mer och mer ofta, och tillslut dagligen, hade inte gjort något enklare. Men hon hade ganska snart insett att hon, i strid med allt förnuft, inte ville något hellre än att höra hans nya förklaring varför han hade ett ärende just vid hennes del av torget, just idag. Hon mindes hur gulligt hon tyckt att det var.

Hennes man hade slutat att se på henne på det där sättet. Han hade slutat le och skratta. Slutat ge komplimanger och slutat röra henne så där omsorgsfullt och försiktigt som hon älskade. Allt hon ville var att få uppleva kärleken igen. Kärleken som kungen och hans kvinna så vackert sjöng om i Boken.
Boken ja.. Hon hade hela tiden vetat hur farligt hon spelade. Hon visste var Boken sa. Hon hade alltid respekterat och lyssnat till Boken. Men hon hade lurat sig själv att just hennes situation var speciell. Alla skulle väl förstå om de såg hennes liv utan romantik, och hennes man utan passion. Nu visste hon dock att hon hela tiden vetat: Hon hade lekt med elden; nej: Hon hade hela tiden lekt med döden.

Förnuftet hade dock slutat att fungera i takt med att hans beröringar kom oftare. På handen. På kinden. I håret. Det hade gått rysningar av välbehag genom hennes kropp varje gång hon tänkt på det tidigare. Nu gjorde det bara ont.

Den första kyssen hade kommit efter att han hjälpt henne att packa ihop hennes tyger en sen eftermiddag, en dag före sabbaten. Han hade vågat följa henne halva vägen hem, och precis innan han lämnat henne hade han snabbt kysst hennes läppar i en mörk gränd. Han smakade som honung och kanel - himmelskt gott. Hon hade stått kvar en stund helt ensam som i ett lyckorus. Hon hade inte velat att han skulle gå. Hon hade direkt fått begär efter mer.
Och mer kom. Oftare. Kyssarna blev vildare. Riskerna blev större. Men varje gång hon fruktat att någon upptäckt dem så visade det sig att hon hade haft fel. En gång hade en flicka sett dem kyssas, men hon hade nog bara antagit att de var ett par, för inget mer hade hänt än att hon gett dem ett sött leende.

Så hade gårdagen tillslut kommit. De hade planerat länge och väl. Hon hade fått hennes man att gå med på att hon skulle få besöka hennes syster under några dagar. Försäljningen hade gått väldigt bra under några veckor, så hon antog att det var därför han varit så medgörlig.
I själva verket hade hon smugit tillbaka in i staden i nya kläder, efter mörkrets inbrott. Han hade mött henne, tagit henne i handen och hon hade följt med hem till honom.
Kvällen hade varit perfekt, och nästan helt magisk. De åt, skrattade, höll om varandra, kysstes, och njöt av friheten att få vara tillsammans.

Chocken och rädslan hade varit total när männen rusade in i sängkammaren. De skrek och drog henne ur sängen. Hon hade varit helt paralyserad till att börja med. Vad hände? Rädslan hade blandats med ren skam när hon låg där naken inför alla män. Mitt i paniken hade hon bara hört en enda tanke: Kläder - deras kläder - de är...de är...Lärda!
Någon hade dragit hennes klänning över hennes nakna kropp. Någon annan bundit ihop hennes händer. Sedan hade slagen kommit: ett, två, och sedan många fler. Hon hade ropat hans namn, hon hade skrikit, men han var inte där längre...

De hade släpat ut henne i mörkret, och dragit henne hela vägen upp mot templet. Där hade de kastat in henne i en mörk och kall liten cell. Munnen smakade inte honung längre, den uppfylldes av smaken av blod. Där, i ensamheten, hade smärtan kommit. Läppen var spräckt och det fattades en tand. Hon kunde bara se på ett öga; i det andra pulserade en dov smärta. Det högg i bröstet vid varje andetag, och den ena handen hade svullnat upp.

Smärtan hade dock inte varit det värsta. Den hade snabbt fått lämna plats för skräcken. Skräcken hade lagt sig som ett svart täcke över henne och hon hade börjat gråta som ett barn. Hon visste vem som hade kommit in i rummet: de Lärde. Hon visste vad Boken sa. Men hon hade aldrig kunnat förstå hur hon och han kunde ha blivit tagna på bar gärning. Det var nästan som att de Lärde väntat på rätt tillfälle. Som de vetat... Som någon berättat. Och planerat.

Hon hade fryst och skakat genom hela natten. Av köld och av skräck. Dödsskräck. Hon visste vad som väntade. Hon visste vilka konsekvenserna var. Och genom natten hade skammen och ångern kommit. Hon skämdes över att hon var så lättlurad. Att hon följt med honom så enkelt. Hon borde ha tänkt annorlunda. Hon borde inte låtit honom kliva närmare och närmare hennes hjärta genom alla de små stegen. Genom beröringarna. Genom orden. Genom blickarna. Och genom skratten. Hon hade skämts när hon tänkt på sin man. Hennes underbara man. Han var så trogen. Han jobbade så hårt. Han hade kanske bara behövt en uppmuntran, eller att hon ärligt bara berättat för honom hur hon kände och vad hon saknade. Han kanske skulle ha förstått på en gång. Hon ångrade sig så djupt. Hon hade gråtit ännu mer. Av smärta, av skam, av ånger, av köld och av ilska över hennes egen dumhet och naivitet. Men allra mest hade hon gråtit av rädsla och skräck. Hon visste att hon snart skulle dö.

De hade kommit på morgonen och funnit henne hopkrupen i skuggan i ett hörn. Som hon hade kunnat gömma sig och bli osynlig. De hade fortsatt att skrika men hon hörde inte vad de sa. Bara något om att Han satt vid templet, och att de måste skynda. Hon hade inte förstått någonting. Inte förrän nu.

Nu låg hon på sina knän och grät och skakade igen. Denna gång inte av rädsla eller köld, utan på grund av att Han var så ren. Hon hade aldrig känt sig så smutsig i hela hennes liv. Som om att Han var ljus och hon mörker.
Han som hon så ofta lyssnat till. Han som hon sett göra sjuka friska. Han som hon och alla andra på marknaden dagligen talade om. Han som en del kallade Kungen, och andra till och med viskandes Gudasonen.
Nu låg hon vid Hans fötter. Hon hade velat skrika ut sin förtvivlan när de börjat berätta var de funnit henne göra. Hon hade velat få dem att sluta, för hon ville inte att Han skulle få höra; men hon hade insett att Han på något sett redan hade vetat.

Hon hade redan sett de stora stenarna i allas händer. Fler män på tempelplatsen, som inte varit bland dem som hämtat henne, hade till och med tagit upp egna stenar under tiden de berättat för Honom. Hon visste nu att det inte fanns någon annan utväg än döden. Hon visste att Han troligtvis bistert skulle nicka sitt bifall. Han var ju så ren och hon så smutsig. Hon visste att hon gjort fel, och där på sina knän i dammet försonade hon sig med insikten om hennes fel och vilka konsekvenser de skulle få. Hon visste att det bara fanns en väg. En lön för hennes gärning. Döden.

"När de stod kvar och frågade Honom, reste Han sig och sade: "Den som är utan synd må kasta första stenen på henne." Och Han böjde sig ner igen och skrev på marken. När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och Han blev lämnad ensam kvar med kvinnan. Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" Hon svarade: "Nej, Herre, ingen." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!"

Hennes ben darrade. Hon vågade inte tro att det var sant. Drev de med henne? Gjorde de skammen större genom falskt hopp? Men så såg hon in i Hans ögon. Kärleken som pulserade ut slog hennes som blixten och en sten föll från hennes bröst. Det kändes som att kedjor lossats från hennes fötter. Det kändes som att hon kunde andas igen. Hon såg rakt in i ögonen och såg ingen fördömelse. Hon visste att hon gjort fel, men utan att kunna förklara det så visste hon också att hon var fri från skuld. Rädslan och skammen ersattes på en sekund med tacksamhet och glädje. Hon visste att hon aldrig ville göra något annat i sitt liv än att tjäna Honom. Inte för att betala tillbaka det obetalbara, men för att hon ville vara nära. Hon ville dansa. Hon ville jubla. Hon ville gråta. Och skratta. Och hon ville tacka Honom. Oj, så oändligt djupt hon ville tacka Honom!

Då hon tillslut tog mod till sig och viskade "tack" såg hon: Där i ögonen, i den djupaste av kärlek, skymtade den outtalade avslutningen av meningen, och hon insåg helt plötsligt varför hon var fri:
”Inte heller jag dömer dig, för jag tar ditt straff och dömer mig själv...”

Då började hon att gråta igen.

tisdag 17 juli 2012

Alive and kicking!

Har haft en lång och härlig semester, men nu är jag äntligen tillbaka bakom arbetsbänken igen! Underbart! Det är faktiskt så jag känner - supersugen på att jobba! Den känslan infann sig för en halv vecka sedan och har hållit i sig - då vet jag att kroppen och själen är tillräckligt utvilade.

Har redan hunnit tömma min inkorg och svara alla som väntat på mail från mig i några veckor. Skönt! Har även hunnit läsa Bibeln denna morgon; med avbrott av både blöjbyte och vällingkokning.

Om två veckor åker jag och hela familjen till Norge för att predika på ett ungdomsläger under en vecka. Dags att börja förbereda det nu...
Sedan, i mitten av augusti, flyger jag, Stephanie och Lewis till California en vecka för att besöka en av SOS partnerförsamlingar där och predika under tre dagar. Superkul!

Idag väntar dock bilbesiktning, bibelskoleplanering (DU HAR VÄL ANSÖKT?!) och golvläggning i sovrummet.

Livet är underbart! Jag är full av energi! Nu kör vi!

fredag 13 juli 2012

Dagens HETA tips!

Dagens HETA tips för musiknördar kommer här:


Jag räknar mig som ett stort fan av FoF musik sedan några år, men hade inte hört om denna nya platta förrän jag snubblar in på den på Spotify.
Efter en genomlyssning är jag lycklig!

Lyssna och njut!

torsdag 12 juli 2012

Grilla med mig på lördag!

Har varit borta från Stockholm otroligt länge nu - och längtar tillbaka!

Längtar efter DIG! På lördag har SOS Church grillning i Rålis - kom och häng! Berätta för mig vad du gjort den senaste månaden, så berättar jag vad jag gjort. Vi äter en korv, skrattar och njuter av Stockholm, sommar och gemenskap!

Vi ses!