Blev påmind om hur jag träffade Stephanie idag när jag såg att ungdomskonferensen Youth pågår i Uppsala.
Jag flyttade till Uppsala i slutet av augusti 2002 för att studera ett år på Livets Ord Bibelcenter. Första flytten hemifrån, förväntansfull 20-åring - allt var nytt och spännande!
Redan den första fredagen på det första ungdomsmötet ser jag hennes ögon. Wow! Stora, isblå, vackra ögon, perfekt inramade av höga kindben. Supermodel!
Sen såg jag henne här och var och överallt: På tidiga bönesamlingar - bedjandes med kraft; på möten och eftermöten, när alla andra minglade och pratade, då var den här vackra och spännande tjejen fortfarande i bön ensam i ett hörn. Jag såg kvalité och skönhet... Men visste fortfarande inte vad hon hette...
Så kom slutet av oktober och den stora Youth-konferensen. Jag fick ansvar att ta hand om ett av alla caféer på området och gjorde ett coolt hak med bra (min!) musik i högtalarna. (Bäst hittills de senaste tio åren?!)
Många bibelskolelever och gymnasieelever skrev upp sig som volontärer för att hjälpa till under helgen; och redan första kvällen, innan det egentligen kommit väldigt mycket människor, kollade jag in schemat och såg att jag skulle stå i kassan tillsammans med en person som hette Stephanie...
Och där kommer HON med ögonen! HON med kindbenen! HON som verkar älska Jesus med passion!
Den kvällen, under några timmar, utan alltför mycket folk som kommer och handlar, får jag prata med henne för första gången... Hon hette alltså Stephanie. Hon gick gymnasiet. Hade vuxit upp på missionsfältet. Ville gå bibelskola efter gymnasiet...check! Och sen drömde hon om att få jobba med mission - CHECK!!!!
Där och då, för tio år sedan, bestämde jag mig för att bjuda ut henne på en dejt...
Så jag lyckades tillslut bjuda ut henne...men det är en helt annan story jag får berätta en annan gång;)
Tillfälligheter kanske. Men det är väl vad livet består av. Vårt liv är summan av de tillfälligheter vi förvaltar. Och tillfälligheter behöver inte alltid vara en slump...inte när man tror på Gud i alla fall!
Nu, tio år senare, är jag lyckligt gift och fortfarande härligt kär i tjejen med de vackraste ögonen jag vet, och de fina kindbenen. Ah! Varje dag är inte en dans på rosor, men vi kämpar tillsammans, och mitt i livet är jag trygg, tacksam och kär... Vad mer kan en man begära?!
Jag flyttade till Uppsala i slutet av augusti 2002 för att studera ett år på Livets Ord Bibelcenter. Första flytten hemifrån, förväntansfull 20-åring - allt var nytt och spännande!
Redan den första fredagen på det första ungdomsmötet ser jag hennes ögon. Wow! Stora, isblå, vackra ögon, perfekt inramade av höga kindben. Supermodel!
Så kom slutet av oktober och den stora Youth-konferensen. Jag fick ansvar att ta hand om ett av alla caféer på området och gjorde ett coolt hak med bra (min!) musik i högtalarna. (Bäst hittills de senaste tio åren?!)
Många bibelskolelever och gymnasieelever skrev upp sig som volontärer för att hjälpa till under helgen; och redan första kvällen, innan det egentligen kommit väldigt mycket människor, kollade jag in schemat och såg att jag skulle stå i kassan tillsammans med en person som hette Stephanie...
Och där kommer HON med ögonen! HON med kindbenen! HON som verkar älska Jesus med passion!
Där och då, för tio år sedan, bestämde jag mig för att bjuda ut henne på en dejt...
Så jag lyckades tillslut bjuda ut henne...men det är en helt annan story jag får berätta en annan gång;)
Tillfälligheter kanske. Men det är väl vad livet består av. Vårt liv är summan av de tillfälligheter vi förvaltar. Och tillfälligheter behöver inte alltid vara en slump...inte när man tror på Gud i alla fall!
Nu, tio år senare, är jag lyckligt gift och fortfarande härligt kär i tjejen med de vackraste ögonen jag vet, och de fina kindbenen. Ah! Varje dag är inte en dans på rosor, men vi kämpar tillsammans, och mitt i livet är jag trygg, tacksam och kär... Vad mer kan en man begära?!
Älskar dig Stephie! You are my world!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar