Vad händer med de som aldrig hört?

Jag har fått denna fråga ett par gånger den senaste månaden, och jag förstår varför människor undrar. 
Om en människa föds i ett ickekristet land, växer upp där och dör, utan någon kontakt med omvärlden eller någon chans att höra, vad händer med henne då hon dör?

Sammanfattat kan vi se tre olika svar på frågan:

1. Alla människor måste få en chans till omvändelse, så får de inte höra på jorden kommer de få en ny chans i dödsriket.

2. Gud är full av nåd, så har de aldrig hört så kommer de ändå bli frälsta vid domens dag - de visste helt enkelt inte bättre...

3. De har inte omvänt sig, med andra ord kommer de få en evig dom.

Böcker har skrivits om det här; och timmar har förslösats i ändlösa samtal, åsiktsgiveri och diskussioner. Jag vill inte med detta blogginlägg bidra till den högen, utan snarare hjälpa till att öppna våra ögon så att vi fokuserar på rätt sak:

Två grundläggande saker innan jag släpper loss:
1. Vi vet inte! Kan bara ana, gissa och resonera.
2. Gud är rättvis.

Låt mig dela mitt synsätt och mitt hjärtas tro:
OM svar 1 eller 2 skulle vara sant så borde följande ha skett för 2 000-år sedan:
Jesus dog, besegrade synden, lagens förbannelse och döden; uppstod igen som segrare och mötte sina lärjungar:
"Grabbar!" sa Jesus, "jag har vunnit en evig seger för alla människor! Jag betalade priset för all synd och krossade djävulens huvud. Allting är klart!"
Sedan fortsatte han: "Gå för Guds skull därför inte ut och berätta detta för någon! Håll tyst om det! För om någon får veta kan det hända att de väljer att inte ta emot det, utan avvisar mig. Men om de inte vet något blir de frälsta i alla fall; eller i värsta fall får de välja i dödsriket, och då kommer alla välja mig..."

Ovan konversation är fejk, det gick inte till så. Tvärtom! Jesus sa att vi skulle gå ut och PROKLAMERA i hela världen, till alla etniska folkgrupper! Han gav uppdraget att sprida dessa underbart goda nyheter till församlingen, så att de som hör, tar emot och omvänder sig kan få del av livet och segern! DÄR är Guds godhet, nåd och seger!

Men rättfärdigheten kommer av tro och bekännelse. Och uppdraget är givet OSS! Gud har ingen B-plan. Ingen eldsskrift på himmelen. Ingen änglaarme som ska evangelisera. Bara församlingen: Du och jag!

Frågan i rubriken är därför felställd! VARFÖR ska vi som församling ens lägga tid på diskussionen; skriva böcker om ämnet; läsa böcker om ämnet eller hålla bibelstudier om det?! Vi vet vad vår roll är: Proklamera och predika FÖR de som aldrig hört! Allt annat blir en ickediskussion! Kvasidiskussion!

Vi, som kristna, måste bävande ta för självklart att svar 3 är svaret på frågan, och skynda oss att ge alla valet. Fortfarande finns det 2,8 miljarder människor på jorden som ALDRIG hört! Det är synd och skam! Skulle all världens kristna bestämma sig skulle de ha fått chansen att höra inom två veckor!

Så res dig från kvasi-bibelstudier, lättja och åsiktssmideri. Ta din Herres befallning på allvar och GÖR något åt frågan, istället för att bara spekulera teoretiskt om den...

ALLA kristna MÅSTE vara engagerade i att nå världens ca 6 500 onådda folkgrupper. Du har tre val: Åk själv; sänd någon annan; eller låt dina pengar arbeta för att nå de onådda. Och allihop: Låt oss be...massor!

Nu kör vi!!

15 år som kristen!

Fredag kväll, den 30e maj 1997, bestämde jag mig för att låta Jesus vara herre i mitt liv, och att tro på och följa honom. Idag, precis 15 år senare, är jag mer tacksam till Jesus än någonsin förr.

Jag satt som en 15-årig kille i ett stort tält i småländska Ryd och lyssnade när en 24-årig passionerad predikant berättade om att Jesus lever, gör under, bryr sig, älskar och har gett sitt liv för mig. Jag var inte främmande för tro på Gud tidigare, även om jag aldrig hört evangelium på detta levande sätt tidigare. 
Med bultande hjärta bestämde jag mig för att respondera i slutet av mötet, och be en enkel, naken, personlig och ärlig bön till Jesus.
Mitt liv blev förvandlat!

Jag som 15 år; ca 4 månader efter att jag blev frälst.

Senare samma kväll blev jag döpt i den helige Ande. Helt fantastiskt! (Jag vet med andra ord inte hur det är att leva som kristen utan att vara döpt i Anden...jag hann bara erfara det i kanske en timme. En timme jag inte minns så mycket av...)

På 15 år, i halva mitt liv, har Jesus inte svikit mig en enda gång. Han har aldrig gått förbi, aldrig sett över mig - bara sett till mig! 
Jag kunde aldrig ens drömma för 15 år sedan om allt jag gjort, sett och gör idag. Jesus har överträffat ALLT hela tiden!
Jag är djupt tacksam för hans nåd - allt han gett mig av kärlek och utan att jag kunnat förtjäna det. Ord räcker inte till...

Med spänning och glädje ser jag nu framåt... 15 år är en lång tid. Vad har inte skett om 15 år till?

Jesus, jag älskar dig...

Get ready!

I Lukas 14e kapitel delar Jesus med sig av en liknelse om den sista tiden:

En man ska ställa till med en fest! Han har bjudit in massor av människor och skickar sina tjänare att "säga till" eller "göra det känt" att festen börjar.
När de återvänder och festen är långt ifrån fullsatt, skickas tjänarna ut igen. Denna gång för att "ta folk i handen och föra dem" till festen.
 När det fortfarande finns tomma platser blir mannen tillslut så desperat att han sänder tjänarna för att en sista gång "tvinga" eller "bära" människor in till festen.

Vi kan se att Gud vill att himmelen ska bli full, och att han ju närmre "slutdatumet" vi kommer blir mer och mer desperat i att se människor frälsta! Hans tjänare, DU OCH JAG, blir mer och mer aggressiva i sin inbjudningsstil.

Mina vänner: Vi lever i dessa tider! Det handlar inte längre om "sen", utan om NU! Därför måste du och jag förbereda oss på allra bästa sätt för att utrustas och sändas av Jesus i det uppdrag han redan har kallat oss till!

Det bästa du kan göra: Ansök till SOS Missionsbibelskola och börja nu i augusti! För tionde året kommer vi ta emot elever från alla världens hörn, och DU ska vara med! 

Storstadspuls, pionjärt arbete och mission ligger i skolans natur; och du kommer att utrustas och smörjas av den Helige Ande, fördjupas i teologi och träna praktiskt varje vecka! 

Massor av ansökningar trillar in varje vecka - nu är det din tur!
Välkommen att ansöka NU!

Apostoliska församlingsplanteringar

Kom "hem" till SOS Church Bienne, Schweiz, i fredags kväll - det är just den genuina känslan i min mage när jag kliver in där: Jag är hemma! 
Det är just vad som sker under Apostolisk Församlingsplantering: En vision, ett folk, ett mål, en familj - du blir "hemma" vare sig du är i Stockholm, Schweiz eller på Sri Lanka!

Jag hängde med Pastor Tim och Manu och några av deras ledare under hela lördagen. Jag såg en av de vackraste städer jag varit i: Luzern - en modern medeltidsstad vackert omgiven av snöklädda alptoppar. Så perfekt det kunde bli:)

På söndagsmorgonen undervisade jag länge och passionerat om onådda folk. De såg och fick tag på den delen av visionen och församlingens uppdrag. Härligt! Snart strömmar det ut hungriga onådda folk-missionärer från Schweiz!

Sedan predikade jag på söndagsmötet. 3-4 personer blev frälsta, och vi hade en härlig gemenskap!

Vill du också känna dig "hemma" på samma sätt? Se till att du kliver in under en apostolisk vision, och arbetar med den typen av människor. Då finns inga begränsningar... Gud är på G!

Ledig dag prio...

Jag kompromissar YTTERST sällan med en ledig dag i veckan. Gud ger det ju som ett bud, och jag och familjen är väldigt glada för det.

Idag dock, på min klassiska lediga måndag, blir det en resedag från Schweiz via Arlanda till Norge. Jag ska undervisa en Bibelskola utanför Holmestrand om Blodsförbundet under tre dagar.
Den lediga dagen blir därför halvt njutbar på en stol på Arlanda och två SAS-flighter:)

Det går dock att slappna av!
Hur?

1. Kollar på en repris från Super Bowl från februari. Väldigt spännande även om jag vet vem som vinner.

2. Läser bok 3 i serien "Sagan om Is och Eld"

3. Lyssnar på diverse P3-dokumentärer och P1`s "Spanarna"

4. Pratar med ryssar, engelsmän och svenskar.

5. Tittar på bilder på mina barn:)

6. Spelar spel på min iPad. Just nu Assassin`s Creed Recollection

7. Läser Psaltaren, dricker en (sockerfri!) Red Bull och njuter!

Gör lärjungar!

Inspirerande video!

Min fru bloggar igen!

Efter ett långt avbräck började min fru blogga igår igen - och har nu lovat att fortsätta göra det på regelbunden basis.
När hon bloggade sist hade hon alltid långt fler läsare än mig, så jag vet att hennes blogg är populär:)

På Stephanies blogg lär du känna vår familj lite mer än här hos mig. Och så får du en mogen kvinnas vinkel på allt som sker - mycket nyttigt:)

Kolla in den här: http://elvelyckan.blogspot.com/

Vem är inte intresserad av pengar?

Jag tror inte någon kan svara: Jag!, på den frågan. Pengar är intressant för alla människor i alla länder och kulturer, för att de är ett verktyg för oss att leva.

Visste du att även Gud är intresserad av dina pengar, och att din ekonomi ska vara sund, stabil och välsignad? Han är fett intresserad! :)
På vilket sätt vill Gud vara en del av din ekonomi då? Kom på lördag och lyssna! Tyvärr missar jag dagen själv, då jag är i Schweiz och predikar i SOS Church Bienne.
Men DU har möjlighet att dyka upp i SOS Church Stockholm på lördag klockan 10.00 och få fetbra undervisning. Gå för min skull!

Helandekonferens i Telemark

Hemkommen efter en härlig helg i Telemark, Norge.
Var inbjuden att ha en Helandekonferens i en pingstförsamling fredag till söndag - och helanden skedde!
En kvinna blev botad från en mångårig värk i en arm på väg fram för att få förbön. En annan, gammal, kvinna kommer fram för att få bli andedöpt, blir det, och blir samtidigt botad och kan röra vänster arm igen. Den har varit stel och orörlig i många år. Fantastiskt!

Under lördagskvällen kom 30+ tonåringar fram och ville bli andedöpta. Vilken kväll! En kille kunde knappt gå på flera timmar:)
Just den kvällen var jag extra glad att jag hade med mig fyra killar i mitt team - utan dem hade jag fortfarande bett för människor i Norge...:)

Jag har det senaste året predikat mer i Norge än i Sverige. Åker dit nästa vecka för att undervisa på en Bibelskola igen. Sen är det Sverige!:)

Framtiden är redan här!

Googles framtid i alla fall:) Fantastiskt!

Angående barndop...

När jag blev en kristen som 15 åring frågade en predikant mig samma kväll om jag ville döpa mig två dagar senare. Min reaktion var spontan och ogrundad i teologi, då jag sa att jag redan var döpt. Mina föräldrar bar mig till kyrkan i maj 1982, när jag var 4 månader gammal, för att döpas.
Två år efter den första händelsen ovan, som en två-årig kristen som läst Bibeln regelbundet, ringer jag upp min dåvarande pastor och säger lite desperat att jag måste döpas! Nu! Ingen hade undervisat mig; ingen tvingade mig; ingen övertalade mig - men Guds Ord överbevisade mig som 17-årig smålänning. Jag döpte mig därför den 24 april 1999! Vad som hände i maj 1982? Ja, jag blev lite blöt på huvudet...

Varför skriver jag om det här? Jo, för att gång på gång stöter jag fortfarande på diskussionen bland kristna (och skrämmande mer och mer bland väckelsekristna!) angående troendedop vs. barndop.

Jag har nu varit en kristen i 15 år. Jag har läst Bibeln otaliga gånger fram och tillbaka, och jag vågar påstå att det inte finns några som helst hållbara argument som talar för barndop utifrån Bibeln. Därför blir varje sådan diskussion en kvasidiskussion för mig. En absurditet och en flykt från Guds Ord.

"Men Daniel, nu är du ju hård. Säger du på det sättet så utesluter du ju massor av äldre kristna rörelser och sammanhang och deras traditioner..."
Ja! Jag vet! Och det är min mening att vara lite jobbig på just den punkten eftersom jag tror att barndop är fel!

Människor som försvarar barndop kan inte luta sig mot Guds Ord, utan väljer att luta sig mot något som kallas "traditionen". (MYCKET trendigt att tala om bland många moderna kristna!)
Den så kallade "traditionen" är alltså vad "kyrkan" har gjort och hur de tolkat kristendomen genom historien. De som väljer "traditionen" som argument menar att ju äldre "traditionen" är, desto mer rätt är den troligtvis.
Well...

Jag behöver ingen annan tradition utöver den äldsta och tydligaste av dem alla; nämligen Bibeln i allmänhet och Apostlagärningarna i synnerhet!

Jag menar: Det spelar ingen roll för mig om någon skulle hitta bevis och skrifter som tyder på att till och med Petrus på äldre dagar skulle ha börjat praktisera barndop. Av en klar och tydlig anledning finns inte den undervisningen i Bibeln!  Så om Petrus skulle ha gjort det (vilket bara är taget ur luften - han gjorde aldrig det!) så skulle han ha gjort fel!

Så om någon vill argumentera med mig och säga: "Men några av kyrkofäderna praktiserade minsann barndop, så de fick säkert den undervisningen av Apostlarna, som i sin tur fått den av Jesus...!"

1. Bara för att en kyrkofader; säkert härligt frälst och tungomålstalade, skulle praktisera barndop så ger det oss inte rätt att göra detsamma. Vad säger Guds Ord?

2. Bara för att en kyrkofader praktiserar barndop är det inget bevis för att hans andliga ledare, en av apostlarna, nödvändigtvis gjorde det. Jag har sett större fall och förändring på en generations kristendom än det...

Nej, "traditionen" är inte en gudomlig auktoritet. Men Guds Ord är det!
Är du osäker på vad som är "rätt" dop? Fråga Bibeln! Läs och studera! Låt Anden tala till dig och leda dig rätt!

Ska du försvara barndop får du väldiga problem med många andra teologiska frågor: Absurditeten arvssynd. Den fria viljan. Tvångsdop. Andlig död vs andligt liv. osv...
Ska du hålla fast vid "traditionen" så måste du vara konsekvent och samtala om andra traditioner i kyrkan. Bland annat avlatsbrev som var en del av teologin och traditionen under många, många år...

Ja, jag agiterar och är lite oförskämd. Det är för att jag är trött och less på obiblisk mysticism och flirt med rökelse-ikon-vigvatten-religion.

Låt oss stå upp och sprida väckelsekristendom! Låt oss försvara och argumentera för att det som föddes ur 500 år av reformation i teologi, liv, kraft och mission var andefött och hållbart! Låt oss slåss med djävulen och sätta människor fria av livsförvandlande evangelium - inte ägna oss åt mysticism, kvasidiskussioner eller bäst argumentationsteknik.


Världen väntar på dig! Kliv ut i Andens kraft och vinn människor!

Ps: Tycker du att jag är naiv, ytlig, oförskämd eller lite hård? Ja, då behövde du nog läsa detta inlägg...

"Gud har sagt!"

Han lyfte ansiktet och stirrade upp mot solen. Den lyste lika starkt som igår. Och som förra veckan. ”Och som förra året.” tänkte han medan han torkade svetten ur pannan. Landet var inte känt som en regnig och fuktig plats, men torkan som pågått de senaste åren var värre än något någon levande person kunde komma ihåg.
”Inte konstigt att de skrattar igen” tänkte han tyst för sig själv när han såg att männen började samlas, ”Jag varnar för vatten - en varning som inte biter just nu. De skulle snarare se det som en välsignelse om vattnet kom.”

Många samlades för att skratta. Andra för att håna. Ytterligare några för att de var ilskna över oljudet. Den sistnämnda gruppen var de som bodde i närheten.
”Varje dag gamle man!” skrek de. ”Varje dag i över fyrtio år har dina hammarslag ekat över dalen.” ”Vi orkar inte mer!” skrek någon annan. En tredje fyllde i: ”Ge upp gubbe!”
Många av de yngre männen från dalen hade aldrig upplevt en tyst dag i sina liv. Många var födda in i oljudet och hammarslagen. Några familjer hade lämnat dalen redan för många år sedan, andra var på väg att flytta nu. Få stod ut med oljudet.

Han hade slitit i många, långa år nu; och inte bara med bygget. Ingen hade trott honom den dagen Gud talade. Ingen hade lyssnat. Alla hade skrattat, till och med hans fru. Det var den första striden som slitit på honom mer än han hade fruktat. De hade delat många tårar, och han hade varit alldeles för hård och stolt många gånger i början av bygget. Han log lite för sig själv när han tänkte på det. ”Det är över 40 år sedan nu,” sa han för sig själv,”och förhoppningsvis är jag en mjukare, och visare och bättre äkta man idag.”
Många gånger hade han fruktat att hon var på väg att lämna honom. Hon hade tagit så mycket mer illa vid sig när grannarna, släktingarna och de andra människorna i dalen började viska om att hennes man mist förståndet. Hon grät mycket under den första tiden. Men efter många ändlösa gräl där han slets mellan det Gud bett honom om att göra, och sin frus förtroende för honom, hade hon en dag tillslut sagt att hon litar på honom. Som från ingenstans. Som om att Gud hade talat till henne också.
Inget hade löst sig på en gång, men en sten lämnade bröstet och han kände förnyad energi i bygget då han visste att hans fru stod tillsammans med honom i bygget.

Nästa strid stod med två av pojkarna när de blev lite äldre. Som barn och unga tonåringar hade de inte gjort något hellre än att hjälpa pappa med det stora bygget, och hans äldsta son hade trofast fortsatt att bygga under hela livet. De två yngre hade dock en dag vägrat hjälpa till. Han förstod snart att det hade med jämnåriga och äldre vänner att göra, och inte minst deras föräldrar.
Det var den enda tiden han hade låtit hammaren vila under några månader för att vinna tillbaka sina pojkars tillit. Det var en jobbig tid, men tillsammans med sin fru hade de tillslut nått fram till pojkarnas hjärtan igen. Han hade visserligen fått kompromissa något, eller snarare justera lite, och låta pojkarna ha lite mer ledig tid tillsammans med sina vänner, men det hade det varit värt. När de efter  några år närmade sig 20 år så hade de börjat arbeta med en förnyad energi och målmedvetenhet igen. De hade börjat tro på uppdraget. Han log när han tittade upp och såg alla sina tre söner fullt upptagna med att arbeta. De hade alla tre fått var sin vacker och hjälpsam fru. Två av dem var redan gravida, och han hoppades att han skulle kunna ge sina barnbarn en trygg framtid.

Han drack några klunkar vatten för att stilla den irriterande törsten. ”Om jag blir färdig i tid,” tänkte han, ”om jag hinner färdigt innan vattnet kommer, då blir framtiden trygg för min familj.”

Han hade skapat sig ett mantra genom allt motstånd och strider. Det gick på instinkt idag, och han höll fast vid det. Han visste inte hur många spikar det hade gått åt i bygget hittills, men det kändes som ett oändligt nummer. Han visste dock, efter förfinad teknik, att varje spik krävde precis tre slag för att slås ner. Och för varje slag tänkte huvudet, eller talade munnen, ett ord: ”PANG! Gud...”, ”PANG! har...”, ”PANG! sagt!” Och där sjönk spiken in i träet.
”Gud har sagt!” ”PANG! PANG! PANG!”
”Gud har sagt!” ”PANG! PANG! PANG!”
”Gud har sagt!” ”PANG! PANG! PANG!”
”Gud har sagt!” ”PANG! PANG! PANG!”

När det var som mest problem i familjen talade han högt ut det för varje hammarslag: ”Gud har sagt!”
När han hade varit i mörka tider där han tvivlade på sig själv och sitt uppdrag under månader i sträck hade han vissa dagar desperat ropat ut det: ”Gud har sagt!”
Varje dag de stod och hånade honom viskade han tyst för sig själv: ”Gud...har...sagt!”
När de kom med all möjlig faktaupplysning till honom:
”Men Noa, det finns ju inget vatten här ju! Varför bygger du en båt på torra land?!”
”Gud har sagt!” ”PANG! PANG! PANG!”
”Men Noa, du säger att den ska bära alla djur. Ge dig! Det finns ju inga djur här.”
”Gud har sagt!” ”PANG! PANG! PANG!”
”Noa! Du har ju byggt på båten i över 40 år nu. Varför? Är du galen?”
”Gud har sagt!” ”PANG! PANG! PANG!”

Många hade blivit mjukare då djuren började strömma till. Ingen visste var de kom ifrån, men helt plötsligt var de där. Två av varje sort. En av varje kön. Ibland sju par av en art. De kom till honom. Någon ledde dem till hans båt.
Många hade börjat viska då. Några hade till och med kommit närmare, som att de ville fråga honom om framtiden. Men alla hade bitit sig i läppen och inte vågat fråga. Tillslut hade de även vant sig vid djuren, och några började till och med förklara varför djuren betedde sig så till synes märkligt. De hade många komplicerade teorier.
Men han visste varför:
”Gud har sagt!” ”PANG! PANG! PANG!”

Han tittade upp igen. Såg på bygget. I stort sett färdigt nu: Den största båt någon någonsin kunnat drömma om. De senaste månaderna hade mest bestått av underhåll och finjusteringar. Två av hans pojkar hade inte byggt något under det senaste året, utan hade istället varit fullt upptagna med att samla in mat och proviant för både människor och djur, och lagra det i de enorma förrådsutrymmena.
Han slog i en spik till: ”Gud har sagt!” ”PANG! PANG! PANG!”

Och i samma ögonblick som spiken sjönk ner kände han den: Droppen som landade nästan obemärkt på hans högra hand. ”På min hammarhand” hann han tänka, ”På min löfteshand.”
Han lyfte blicken ännu en gång. Solen hade snabbt försvunnit och himmelen var tung av mörka moln.
”Regnet kommer..” viskade han till sig själv och fortsatte, ”Nu sker det..för det blir alltid som Gud har sagt...”

Så en sista gång reste han sig, borstade dammet av sina knän, lyfte sina händer och sitt ansikte mot himmelen. Han smakade på regnet, log först, men började sedan skratta djupt då han ropade ut:

”GUD HAR SAGT!”

Det finns alltid något nytt att lära!

Varje dag kan du lära dig något nytt! Varje dag, i hela ditt liv. Din hjärna har den kapaciteten, och detta liv har LÄTT så mycket att erbjuda i information, kunskap och insikter så att du kan fylla varje dag.

En del människor blir stressade av en mening som ovan. Jag blir fett glad!:)
Stephanie, min fru, säger att meningen jag satte som rubrik, är mitt livsmotto. Jag säger så, utan att tänka på det, åtminstone ett par gånger i veckan.
Jag älskar att lära mig nya saker!

Paulus säger i 1 Korintierbrevet 8 och 2:
"Om någon tror sig ha kunskap om något, så vet han ännu inte det han borde veta."

Jag är så glad att det står så i Bibeln! Det betyder att jag - till och med jag: Bibellärare och rektor på världens bästa bibelskola - ALDRIG kan säga att jag VET allt inom ett ämne. Jag kan inte bläddra förbi Johannes 3 och 16 för att jag "vet vad som står där"; utan jag kan stanna upp, viska med den helige Ande om ny uppenbarelse och insikt. Livet blir så mycket mer spännande!

Ibland tar det sig dock lite mer fanatiska uttryck i mitt liv. Till exempel om jag ska slå upp ett ord i lexikonet vi har hemma - då gäller det att jag har mycket tid! För på väg till det ordet kommer jag ju se massor av andra ord, händelser, personer, saker som jag kan lära mig massor om. Onödig, men underbar, fakta:)
Jag menar, på väg till "Göteborg" hinner jag lära mig massor om både invasionen av Grisbukten, om Griftesfrid, och Gäddor och om gäddans Gälar:)

Eller som nu: Har blivit helt insnöad på bokserien: Sagan om is och eld. Sju böcker á 700-1 000 sidor styck. Fantastisk läsning och skön avslappning - jag är trollbunden. Men inte nog med det: Det finns ju en uppsjö av kartor, diagram, faktasidor och släktträd på nätet. Jag slukar allt. För det är ju så här:

Det finns alltid något nytt att lära!

"Vad är din berättelse?"

Äntligen var jag här! Efter alla år då jag trott, tvivlat, längtat och levt. Det var verkligt. Det var inte ett tomt hopp eller en naiv dröm; det var på riktigt! Människors ansikten bokstavligt talat strålade ikapp med dekorationen som såg ut att vara gjord av ädelstenar och ljus. Salen var större än någonting jag någonsin sett, och vackrare än någonting jag någonsin kunnat föreställa mig. Och det var människor överallt. Glada, vackra och många. Många! Ett hav av vackra, glada ansikten. Miljontals. Kanske flera miljarder. Ett förväntansfullt sorl blandat med skratt växte till en bakgrundsmusik som fick mitt hjärta att slå dubbla slag av förväntan. Jag var i himmelen! Bokstavligt talat. Det doftade ljuvligt av exotiska kryddor och igenkännande blomster. Den stora Bröllopsmåltiden skulle precis börja.

Tillslut så hittade jag min plats. Vackert dukad och dekorerad. Omsorgsfullt och kärleksfullt hade någon skrivit mitt namn på en vacker liten skylt.
I samma stund jag satte mig la jag märke till den unga flickan som redan satt ner mitt emot mig. Kläderna hon bar var lite konstiga. Eller snarare gammaldags. Riktigt gammaldags. Jag log mot henne och hon log tillbaka. Hon såg inte ut att vara mer än 13-14 år gammal.
”Hej!” sa jag.
”Hej!” svarade hon snabbt.
”Jag heter Daniel. Vad heter du då?” fortsatte jag uppsluppet glad.
”Sofia.” svarade hon leende.
”Förlåt att jag frågar Sofia, men kläderna du bär är främmande för mig: Var kommer du ifrån?”
”Jag levde i den stora staden Rom, i slutet på det som kom att kallas 60-talet efter Kristus.” svarade Sofia.
”Va! Är det sant?” ropade jag ut, intresserad av kyrkohistoria som jag alltid har varit, och fortsatte: ”Berätta! Snälla berätta! Hur var det att leva där? I den allra första tiden efter att Jesus levde. Wow! Det måste har varit superspännande. Vad är din berättelse?”

Hon börjar lite trevande, men kommer snart igång. Och jag sitter trollbunden och lyssnar.
”Jag bodde med mina föräldrar och min yngre bror i ett stort, fint hus. Pappa var en välkänd politiker i staden och hade stort inflytande. Vi hade det bra ställt och jag brukade hjälpa mamma att dela ut mat till mindre rika människor.
En kväll kom pappa hem, och jag såg direkt i hans ansikte att något bekymrade honom.
”Kom och sätt er i köket, allihop.” sa han sammanbitet, och fortsatte: ”Jag har något jag måste berätta.
Jag såg oroligt på mamma men sa inget, utan satte mig mitt emot min pappa, bredvid min bror. Och pappa började berätta.
Han sa att han några dagar tidigare fått möta en man som hette Jesus. Inte fysiskt, men i hjärtat. Han sa att denna Jesus var Gud själv, och att han ville förlåta pappa alla hans fel och göra hans mörker ljust. Tårar började rinna ner för pappas kinder när han beskrev hur han bett Jesus om nytt liv, och hur hans hjärta blivit helt lätt när Guds heliga Ande flyttade in i hans hjärta.
När han hade berättat färdigt tystnade han och tittade på oss med tårar i ögonen.
”Nu önskar jag inget annat än att min familj ska få göra samma sak - jag vill be till Jesus med er allihop!” sa han.
Den kvällen tog vi varandras händer, och vi bad alla till Jesus för första gången. Vi grät, och det kändes helt underbart! Jag blev helt ren och fri! Jag fick möta Jesus och bli hans barn!”

”Vi började möta andra människor som kallades kristna. Vi sjöng kärlekssånger tillsammans med dem - sånger till Jesus! Vi bad och tackade honom tillsammans, och vi började berätta för våra grannar och vänner vilken underbar upplevelse vi hade haft, och att de kunde få densamma.
Men efter bara en vecka; en sen kväll när vi redan hade gått och lagt oss; så bankade det kraftigt på dörren. Jag vaknade och var väldigt rädd. Jag hörde pappa öppna dörren och en främmande röst som sa till honom att han hade tre minuter på sig att klä sig och familjen för att sedan följa med. Utanför dörren stod tolv soldater med svärd, spjut och facklor. De tog oss med till arresten där vi fick sova på det kalla och fuktiga golvet hela natten. Jag frågade pappa vad som var fel, men han svarade bara sammanbitet att vi skulle be till Jesus och vara trygga i honom.
Tidigt nästa morgon tog soldaterna med oss till den stora salen i domstolen. Den var redan fullpackad med människor som pratade och skrattade, och många av våra nya kristna vänner som satt bakbundna på ena sidan. Några hade blåmärken och sår i ansiktet. Några av dem grät, andra hälsade på oss med ett leende.
Domaren befallde att min pappa skulle kliva fram, och han sa omedelbart till pappa att förneka sin tro på Jesus.
”Jag kan inte förneka honom som har räddat mig, gett mig liv och förlåtit mig alla mina fel.” svarade pappa.
”Om du inte avsäger dig din så kallade tro så kommer du dömas till döden.” fräste domaren tillbaka.
”Inte ens döden kan få mig att förneka min kung.” svarade pappa lugnt.
Domaren höjde då rösten och ropade ut: ”Då kommer inte bara du, utan hela din familj att dö! Förneka Jesus och lev!”
Pappa vände sig långsamt om och såg på mig, min bror och min mamma. Han grät igen, såg mig in i ögonen och sa: ”Förlåt mig, men jag kan inte förneka Jesus. Han gav mig livet tillbaka. Han gav sitt liv för oss. Jag bekänner honom som min herre!”
”Dåre!” ropade domaren, ”då dömer jag dig, din familj och hela detta pack med kristna till döden med omedelbar verkan!”

”Soldaterna slet mig och min bror ifrån min mamma och pappa. Jag grät och höll om min bror och ropade på mamma. De tog oss till en stor cell på den stora stadion i Rom. Där satt vi inlåsta med många andra barn. Vi grät, och jag sa till min bror att vi måste be till Jesus. Vi såg läktarna fyllas av människor tills det satt tusentals människor där. Ett förväntansfullt sorl steg upp och blandades med skratt, busvisslingar och hånfulla rop mot Jesus. Vi grät ännu mer.
Så såg vi en port öppnas på andra sidan fältet, och min mamma och pappa klev ut med flera andra vuxna människor vi kände igen. Jag ropade, men de hörde inte. Pappa bar ett stort läderstycke, och jag såg att alla män bar likadana. I mitten av arenan stannade de, pappa la ut det stora läderstycket på marken och mamma la sig ovanpå. Pappa böjde sig ner och kysste mamma. Jag såg att han grät. Sedan började han sy in mamma i läderstycket tills det var helt förslutet. Jag grät och kramade om min bror när jag såg pappa lyfta upp mamma. Så hörde jag hur de alla började sjunga en av kärlekssångerna till Jesus. Svagt hörde jag mammas röst ur läderpaketet, och jag och min bror sjöng med gråtandes.
Så öppnades en ny dörr, och lejon, tigrar och vilddjur rusade in på arenan. Jag skrek, blundade och höll om min bror. Vi hörde hur sången tvärt tog slut. Det blev tyst, och vi grät ännu mer i samma stund människorna på läktaren började jubla och skrika.”

”Efter en stund öppnades vår dörr, och soldater tvingade ut oss barn till mitten av arenan. Jag sa till min lillebror att be till Jesus. Jag sa att Jesus kommer att hjälpa oss. Så såg jag vilddjurens dörr öppnas igen. Jag såg dem rusa mot oss. Jag blundade, ropade på Jesus och kramade min bror.”

”Och när jag öppnade mina ögon igen så var jag här! Jag hade kommit till den här underbart vackra platsen!” sa Sofia med förundran och glädje i rösten.
”Och min mamma och pappa är här! Och min lillebror, han sitter där borta.” fortsatte Sofia och pekade mot ett annat bord innan hon fortsatte:
”Men ännu härligare är att jag har mött Honom! Jag fick möta Jesus! Han är så vacker! När jag såg Honom kunde jag bara falla ner på knä framför Honom, gråta och tacka Honom för att Han räddade mig och min familj. Jag älskar Honom så mycket...” Sofias röst bröts av gråt igen, och tårar av tacksamhet som rann ner för hennes kinder.

Efter en stund torkade hon bort sina tårar, harklade sig, log och frågade:
”Men du då. Vem är du? Du har ju så konstiga kläder på dig” När levde du?”
”Jag levde i början av 2000-talet.” svarade jag mjukt, fortfarande helt tagen av hennes berättelse.
”Va!” utbrast Sofia, ”Levde du under den mest spännande tiden i Församlingens historia? Levde du under den enorma väckelsens dagar när fler människor dagligen blev frälsta än under någon annan tid i historien? Levde du då Guds kraft var utgjuten över hela jorden, när mirakler skedde, när Gud snabbade på sitt rikes framväxt precis innan Jesus kom tillbaka?” Sofia såg ut som ett barn kvällen innan julafton när hon sköt ut orden likt en kulspruta.

”Berätta!” fortsatte hon: ”Vad är din berättelse?!”

På väg igen...

Om 20 minuter sätter jag mig i bilen för att åka till Norge. Hela helgen kommer jag tillbringa i Fredrikstad och i en församling jag aldrig besökt tidigare; Zoé Kirke. Ska bli spännande!

Denna biltur markerar början på mitt resande i maj. Kommer att besöka Norge tre gånger och Schweiz en gång innan maj är slut. Intensivt och superkul!

Njuter för övrigt, likt alla svenskar, av att våren är här på riktigt; av att SOS Church växer; att få ha så många underbara vänner; att eleverna på SOS Missionsbibelskola är starka och fulla av tro inför Tanzania; att sommaren snart är här. Och att oavsett vad som händer, så är alltid framtiden framför , och den är ljus och ett oskrivet blad. Ser fram emot att få möta den!

Stockholm - världens bästa sommarstad!

Folk snackar om Barcelona, London och NY. Man åker till Dubai, Singapore och LA. Men idag är det maj...och idag sker det något i mitt älskade Stockholm... och för åtminstone fem månader framåt är Stockholm världens bästa sommarstad!

Svensken knäpper upp. I Vårby, Tensta och på Östermalm luktar det ständigt nygrillat kött mellan 17 och 22 varje kväll. Solen reflekteras i vattnet. Glajorna åker på. Leenden kommer fram. Värmen är perfekt.

Här finns det storstadspuls, skärgårdsidyll, förortsvimmel, multikultur, havsbad, bad i skogssjö, shopping, familjeliv och party. Här finns ALLT!

Välkommen maj! Välkommen sommar! Välkommen svenska leenden! Välkommen Bullerbyidyll! Välkommen all världens nationer! Välkommen till vår sommarstad!

Semestern är snart här - du behöver inte åka någonstans: Stockholm is da plaze 2 be!! Stanna och njuta av din stad!
Gå ut! Le på tunnelbanan. Läs din Bibel offentligt! Lägg händerna på de sjuka! Älska Jesus, älska människor, och bygg Hans Församling här med oss i Stockholm!