När jag blev en kristen som 15 åring frågade en predikant mig samma kväll om jag ville döpa mig två dagar senare. Min reaktion var spontan och ogrundad i teologi, då jag sa att jag redan var döpt. Mina föräldrar bar mig till kyrkan i maj 1982, när jag var 4 månader gammal, för att döpas.
Två år efter den första händelsen ovan, som en två-årig kristen som läst Bibeln regelbundet, ringer jag upp min dåvarande pastor och säger lite desperat att jag måste döpas! Nu! Ingen hade undervisat mig; ingen tvingade mig; ingen övertalade mig - men Guds Ord överbevisade mig som 17-årig smålänning. Jag döpte mig därför den 24 april 1999! Vad som hände i maj 1982? Ja, jag blev lite blöt på huvudet...
Varför skriver jag om det här? Jo, för att gång på gång stöter jag fortfarande på diskussionen bland kristna (och skrämmande mer och mer bland väckelsekristna!) angående troendedop vs. barndop.
Jag har nu varit en kristen i 15 år. Jag har läst Bibeln otaliga gånger fram och tillbaka, och jag vågar påstå att det inte finns några som helst hållbara argument som talar för barndop utifrån Bibeln. Därför blir varje sådan diskussion en kvasidiskussion för mig. En absurditet och en flykt från Guds Ord.
"Men Daniel, nu är du ju hård. Säger du på det sättet så utesluter du ju massor av äldre kristna rörelser och sammanhang och deras traditioner..."
Ja! Jag vet! Och det är min mening att vara lite jobbig på just den punkten eftersom jag tror att barndop är fel!
Människor som försvarar barndop kan inte luta sig mot Guds Ord, utan väljer att luta sig mot något som kallas "traditionen". (MYCKET trendigt att tala om bland många moderna kristna!)
Den så kallade "traditionen" är alltså vad "kyrkan" har gjort och hur de tolkat kristendomen genom historien. De som väljer "traditionen" som argument menar att ju äldre "traditionen" är, desto mer rätt är den troligtvis.
Well...
Jag behöver ingen annan tradition utöver den äldsta och tydligaste av dem alla; nämligen Bibeln i allmänhet och Apostlagärningarna i synnerhet!
Jag menar: Det spelar ingen roll för mig om någon skulle hitta bevis och skrifter som tyder på att till och med Petrus på äldre dagar skulle ha börjat praktisera barndop. Av en klar och tydlig anledning finns inte den undervisningen i Bibeln! Så om Petrus skulle ha gjort det (vilket bara är taget ur luften - han gjorde aldrig det!) så skulle han ha gjort fel!
Så om någon vill argumentera med mig och säga: "Men några av kyrkofäderna praktiserade minsann barndop, så de fick säkert den undervisningen av Apostlarna, som i sin tur fått den av Jesus...!"
1. Bara för att en kyrkofader; säkert härligt frälst och tungomålstalade, skulle praktisera barndop så ger det oss inte rätt att göra detsamma. Vad säger Guds Ord?
2. Bara för att en kyrkofader praktiserar barndop är det inget bevis för att hans andliga ledare, en av apostlarna, nödvändigtvis gjorde det. Jag har sett större fall och förändring på en generations kristendom än det...
Nej, "traditionen" är inte en gudomlig auktoritet. Men Guds Ord är det!
Är du osäker på vad som är "rätt" dop? Fråga Bibeln! Läs och studera! Låt Anden tala till dig och leda dig rätt!
Ska du försvara barndop får du väldiga problem med många andra teologiska frågor: Absurditeten arvssynd. Den fria viljan. Tvångsdop. Andlig död vs andligt liv. osv...
Ska du hålla fast vid "traditionen" så måste du vara konsekvent och samtala om andra traditioner i kyrkan. Bland annat avlatsbrev som var en del av teologin och traditionen under många, många år...
Ja, jag agiterar och är lite oförskämd. Det är för att jag är trött och less på obiblisk mysticism och flirt med rökelse-ikon-vigvatten-religion.
Låt oss stå upp och sprida väckelsekristendom! Låt oss försvara och argumentera för att det som föddes ur 500 år av reformation i teologi, liv, kraft och mission var andefött och hållbart! Låt oss slåss med djävulen och sätta människor fria av livsförvandlande evangelium - inte ägna oss åt mysticism, kvasidiskussioner eller bäst argumentationsteknik.
Världen väntar på dig! Kliv ut i Andens kraft och vinn människor!
Ps: Tycker du att jag är naiv, ytlig, oförskämd eller lite hård? Ja, då behövde du nog läsa detta inlägg...
Två år efter den första händelsen ovan, som en två-årig kristen som läst Bibeln regelbundet, ringer jag upp min dåvarande pastor och säger lite desperat att jag måste döpas! Nu! Ingen hade undervisat mig; ingen tvingade mig; ingen övertalade mig - men Guds Ord överbevisade mig som 17-årig smålänning. Jag döpte mig därför den 24 april 1999! Vad som hände i maj 1982? Ja, jag blev lite blöt på huvudet...
Varför skriver jag om det här? Jo, för att gång på gång stöter jag fortfarande på diskussionen bland kristna (och skrämmande mer och mer bland väckelsekristna!) angående troendedop vs. barndop.
"Men Daniel, nu är du ju hård. Säger du på det sättet så utesluter du ju massor av äldre kristna rörelser och sammanhang och deras traditioner..."Ja! Jag vet! Och det är min mening att vara lite jobbig på just den punkten eftersom jag tror att barndop är fel!
Människor som försvarar barndop kan inte luta sig mot Guds Ord, utan väljer att luta sig mot något som kallas "traditionen". (MYCKET trendigt att tala om bland många moderna kristna!)
Den så kallade "traditionen" är alltså vad "kyrkan" har gjort och hur de tolkat kristendomen genom historien. De som väljer "traditionen" som argument menar att ju äldre "traditionen" är, desto mer rätt är den troligtvis.
Well...
Jag behöver ingen annan tradition utöver den äldsta och tydligaste av dem alla; nämligen Bibeln i allmänhet och Apostlagärningarna i synnerhet!
Jag menar: Det spelar ingen roll för mig om någon skulle hitta bevis och skrifter som tyder på att till och med Petrus på äldre dagar skulle ha börjat praktisera barndop. Av en klar och tydlig anledning finns inte den undervisningen i Bibeln! Så om Petrus skulle ha gjort det (vilket bara är taget ur luften - han gjorde aldrig det!) så skulle han ha gjort fel!
1. Bara för att en kyrkofader; säkert härligt frälst och tungomålstalade, skulle praktisera barndop så ger det oss inte rätt att göra detsamma. Vad säger Guds Ord?
2. Bara för att en kyrkofader praktiserar barndop är det inget bevis för att hans andliga ledare, en av apostlarna, nödvändigtvis gjorde det. Jag har sett större fall och förändring på en generations kristendom än det...
Nej, "traditionen" är inte en gudomlig auktoritet. Men Guds Ord är det!
Är du osäker på vad som är "rätt" dop? Fråga Bibeln! Läs och studera! Låt Anden tala till dig och leda dig rätt!
Ska du försvara barndop får du väldiga problem med många andra teologiska frågor: Absurditeten arvssynd. Den fria viljan. Tvångsdop. Andlig död vs andligt liv. osv...
Ska du hålla fast vid "traditionen" så måste du vara konsekvent och samtala om andra traditioner i kyrkan. Bland annat avlatsbrev som var en del av teologin och traditionen under många, många år...
Ja, jag agiterar och är lite oförskämd. Det är för att jag är trött och less på obiblisk mysticism och flirt med rökelse-ikon-vigvatten-religion.
Världen väntar på dig! Kliv ut i Andens kraft och vinn människor!
Ps: Tycker du att jag är naiv, ytlig, oförskämd eller lite hård? Ja, då behövde du nog läsa detta inlägg...
JAaa gillar det! så sant ska sprida den sanningen, Finns sådan kraft i Troende Dopet som kan sätta människan Fri, så att vattna ut den kraften med barn dop, funkar inte!
SvaraRaderalite onyanserad bild av vad både bibeln säger om barndop samt hur traditionen ska påverka vår bibeltolkning enligt mig. Att helt avskriva traditionens auktoritet gällande bibeltolkningen blir skrämmande likt ett extremt liberalt sätt att se på bibeltolkning. Kanske blir invändningen att den helige ande bör leda, ej traditionen. Även jag ber och tror på Andens ledning när jag läser och tolkar Guds ord, men anser att jag också bör göra detta i samspråk med hur kristi kropp faktiskt tolkar bibeln i stort - då både historiskt och idag. Att vara kristen innebär att vara insatt i en gemenskap som övergår mig själv och som också skapar ett ansvar kring hur jag tolkar samt predikar Guds ord.. Jag bör vara ytterst försiktig och misstänksam om jag funnit ut något ur bibeln som ingen annan någonsin tidigare funnit- och sedan skapar en lära utifrån detta... det är ju inte svårt att vaska fram exempel på sådana individualistiska bibel tolkare som anser sig varit ledda av den helige Ande och som sedan skapar katastrofala läror ur bibeln... Jag väljer själv att döpa mina barn (trots frikyrkliga rötter). Anser det vara den sundaste hållningen men inser ödmjukast att härom tvistar de lärde och ger all min respekt för de som "tolkar" bibeln annorlunda. Diggar din blogg starkt i övrigt och ber om ursäkt för att jag bara skickar kommentar när jag har något att invända ;)
SvaraRaderaAng. Barnadopet.. härligt rakt kille kunde inte sagt det bättre själv.. Sanningen kan svida ibland, men den behövs sägas. Barnadop är inte Bibliskt.. :) inte för att dömma ut kristnas frälsning men för att dömma ut traditionen som en särskilt bra auktoritet inom kristna kretsar.. Kärlek och respekt och enighet, men ej på bekostnad av sanning om vad Bibeln lär! Det finns exempel på att de kristna som fanns döpte sig för de döda, men de hör till undantagen. Precis som man inte ska ta efter Davids stiftande till dråp av Betsebas man.. :)
SvaraRaderaBibeln lär faktiskt barndop det går att läsa rakt av. 1 Kor. 1:16 Apg. 16:15 Apg. 16:33 :)
RaderaHåller ej med David. Kan till och med använda precis samma bibelord för att argumentera MOT barndop! Alla de tre ovan nämnda är inga skriftbevis, utan gissningar att uttrycket "hans familj" alltid innefattar spädbarn...
RaderaSumman av Guds Ord är sanning!
Vi vet självklart inte hur gamla barnen var i familjen och det står ingenting i texten om att barnen fick välja utan föräldrarna valde åt barnen/hushållet och det pekar på att det inte är den individuella förståelsen som är viktigast utan att dopet är en gåva given och att vi dagligen skall leva i dopets gåva.
RaderaVi betonar gärna det individuella i dopet vilket det också självklart finns exempel på.
Ska vi börja med att konstatera att du varken är lärare eller teolog utan evangelist och brinner för människors frälsning.
SvaraRaderaFör mig känns det väldigt konstigt att argumentera för någonting utan att ens använda bibeln som källa det är ungefär som att predika evangeliet utan att nämna Jesus över huvud taget.
Självklart har du din fulla rätt att tolka bibeln precis hur du vill och plocka ut dom bibelord som passar dig och totalt strunta i traditionen. Dvs hur ordet har förvaltats i historien. Vad blir då resultatet av ett känslomässigt, upplevelsemässigt argument?
Jag har under lång tid levt i en sådan miljö där karismatik är viktigt och predikanterna istället för att lägga ut skriften väljer det som passar. Resultatet av en sådan miljö är sekterism, hårdhet, oförståelse, konstig syn på ledarskap för att nämna något.
Om du inte får argumentera för din tro utifrån bibeln och utifrån historien/traditionen då har du i princip bara din upplevelse av hur verkligheten är att argumentera utifrån och den kan variera beroende på en mängd olika saker.
Tänker du lite på hur dopet gick till i början så var det självklart att både hela familjer och enskilda döptes eftersom ingen hade döpts innan.
David! Lär du känna mig så kommer du inte att kalla mig Evangelist, utan just Bibellärare (utifrån Ef 4)
RaderaJag vet att jag i min text inte ger några Bibelbaserade argument, men gör gärna det i ett framtida inlägg.
Stå på för Jesus David!
Ps: Att brinna för människors frälsning kallas inte att vara evangelsit, det kallas att vara en kristen!:)
Jag kan ha fel som uppfattar dig som evangelist men jag har faktiskt hört dig predika.
RaderaI många sammanhang har jag hört människor som kallar sig bibellärare och det är en annan ton och främst så många fler olika nyanser och tolkningar och förklaringar osv.
Men det är inte jag som skall avgöra detta jag ber om ursäkt om jag placerat dig i ett fack.