tag:blogger.com,1999:blog-66492652647486259852024-03-14T00:23:48.267+01:00Daniel ElvelyckHej! Här kan du följa min vardag och mina äventyr. Berättar lika mycket om min familj, som vilka böcker jag läser, filmer jag tycker om, och allt spännande Gud gör i mitt liv och tjänst. Är Pastor i församlingsplanteringen SOS Church i Stockholms City, rektor på SOS Missionsbibelskola, Sverigechef i Mission SOS och resande förkunnare! Välkommen!Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.comBlogger648125tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-18395965694654879562013-09-30T20:36:00.001+02:002013-09-30T20:36:22.371+02:00Hur jag går från nedstämd till uppmuntrad.<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="text-align: left;">
<b>Min andliga pappa <a href="http://johannesamritzer.blogspot.com/" target="_blank">Johannes</a> undervisade sitt ledarteam utifrån 1 Samuelsboken 30 en gång. Förra <span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">veckan när jag läste kapitlet igen påmindes jag om ett fantastiskt Bibelord!</span></b></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; line-height: 18px;"><i>"David kom i stor fara, ty folket hotade att stena honom. Så förbittrade var de alla, var och en för sina söners och döttrars skull. Men David hämtade styrka hos HERREN, sin Gud."</i></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; line-height: 18px;"><b>1 Sam 30:6</b></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><span style="line-height: 18px;"><br /></span>
</span></div>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><span style="line-height: 18px;">Bakgrunden till Bibelordet ovan är att David varit iväg med sina soldater och stridit mot deras fiender. Under tiden kom dock <i>Amalakiterna</i>, ett annat fiendefolk, och brände ner deras stad, plundrade och kidnappade alla soldaterns fruar och barn - inkluderat Davids egna!</span><br /><span style="line-height: 18px;"><b>Ok, det är en TUFF situation! </b>Det står två versar tidigare att <i>"de grät tills de inte orkade gråta mer".</i> Har du varit där någongång? Det har jag! Det finns ingen utväg, och sorgen blir så stor att luften går ut totalt.</span></span><br />
<br />
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; line-height: 18px;"><b>Det blev dock ännu värre: Soldaterna vände sin frustration och hat i sin desperation mot David! De ville ha en syndabock och hotade att döda honom.</b></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; line-height: 18px;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
<b style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif; line-height: 18px;">Hur hanterar en ledare en sån situation?</b></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif; line-height: 18px;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><b>Vad gör du när ingen annan uppmuntrar dig eller står på din sida? Vad gör du när ingen har något gott att säga om dig eller bekräftar dig? Ingen profetia eller klapp på axeln. Vad gör du när allt ser ut att rasera omkring dig?</b></span></div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
Jag gör det David (och Johannes!) lärde mig att göra: Jag hämtar min styrka hos Herren!</div>
<br />
<b>I hebresikan står det att <i>"David chazak sig själv i Herren"</i></b><br />
<br />
<b><i>Chazak</i></b> = <i>bli stark, binda, erövra, uppmuntra, etablera, bekräfta, att bli mäktig, att styrka, växa sig stark, att klä sig i styrka.</i><br />
<br />
Så näd oddsen talade emot David, när ingen stod på hans sida, fick han CHAZAK sig själv!<br />
Lik en boxare framför spegeln innan matchen! Lik en soldat innan striden! Lik en kristen innan dagen!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg40NH9bhL5pSlhqyQEI1YFc8Pyy8CoR8j0UtjA3EIc3b8ACt1dEmjq79tY676ngWxf-XcTKEfCHacnzeRiPCXRMPmhZNOjANxsbibdZK_ARcVUUsWxh2ffApNTgP-EdlLXlPGqALt1OjgB/s1600/6a00d83451c9c869e20147e26b5c24970b-800wi.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="190" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg40NH9bhL5pSlhqyQEI1YFc8Pyy8CoR8j0UtjA3EIc3b8ACt1dEmjq79tY676ngWxf-XcTKEfCHacnzeRiPCXRMPmhZNOjANxsbibdZK_ARcVUUsWxh2ffApNTgP-EdlLXlPGqALt1OjgB/s320/6a00d83451c9c869e20147e26b5c24970b-800wi.jpg" width="320" /></a></div>
Sluta vänta på att någon annan ska tala väl om dig och klappa dig på axeln; gör det själv! Sluta be Gud om mer tro - den finns redan i ditt hjärta - börja istället använda den och tala ut den över ditt liv! <br />
Tro kommer av att höra Guds Ord! Om inte din pastor eller vän talar Guds Ord över dig, gör det själv! Öppna din mun och chazak dig själv!<br />
<br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Samma ord, <b><i>chazak</i></b>, hittar vi i följande bibelord:</span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="line-height: 18px;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><i><b>"Var modig! </b>Låt oss strida tappert för vårt folk och för vår Guds städer."</i></span></span><br />
<span style="line-height: 18px;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><b>1 Krön 19:13</b></span></span><br />
<span style="line-height: 18px;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></span>
<span style="line-height: 18px;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Inte bara för din skull, men för de runt omkring, ja, till och med din stad!</span></span><br />
<span style="line-height: 18px;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></span>
<span style="line-height: 18px;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><i>"Har jag inte befallt dig att <b>vara stark</b> och frimodig?"</i></span></span><br />
<span style="line-height: 18px;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><b>Jos 1:9</b></span></span><br />
<span style="line-height: 18px;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></span>
<span style="line-height: 18px;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Inte ett förslag, <b>en befallning!</b></span></span><br />
<span style="line-height: 18px;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></span>
<span style="line-height: 18px;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><b>Sluta tala negativt och nedstämt - även då det känns så inom dig, även om du gråtit så att du inte orkar gråta mer. Sluta tala ner ditt liv, och förbjud dig själv att använda ordet hopplöst: Börja istället chazak dig själv! </b></span></span><br />
<span style="line-height: 18px;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></span>
<span style="line-height: 18px;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">David gjorde det. Han styrkte sig själv, I HERREN! </span></span><br />
<span style="line-height: 18px;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><b>Jag behöver inte vara stark i mina talanger, min kropp, eller min förmåga: Jag kopplar med min Förbundsgud och Hans styrka!</b> Då blir jag stark! Men det sker aldrig per automatik - <b>jag måste ta steget och kliva ut i det som redan tillhör mig.</b></span></span><br />
<span style="line-height: 18px;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></span>
<span style="line-height: 18px;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><b><i>Jag är mer än en övervinnare! Jag är huvud och inte svans! Jag är över, inte under! Jag är välsignad! YEAH!!!!</i></b></span></span></div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-29770130534570396132013-09-23T18:59:00.001+02:002013-09-23T18:59:40.021+02:00Evolution och/eller Gud?<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Vad säger hardcore evolutionister när de ombes plädera för sin ståndpunkt? Spännande video:)</div>
<iframe width="400" height="315" src="//www.youtube.com/embed/U0u3-2CGOMQ" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-37794490902518212792013-08-12T21:01:00.000+02:002013-08-12T21:01:53.636+02:00Vem kan bli en ledare?<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<b>Läste Paulus andra brev till Timotheus idag, och såg en gudsmans sista visdomsord till en andlig son innan han vet att han ska dö; men även den helige Andes ord till oss som församlng och kristna idag. Det berörde mig djupt.</b><br />
<br />
En fråga som behandlas mycket i brevet, likaså i det första brevet, är ledarskap. <b>Vem kan bli en ledare?</b> Vilka är kvalifikationerna?<br />
<br />
Många skulle leta efter <b>smarta</b> människor; andra efter <b>karismatiska</b>. Vi skulle se till <b>andliga gåvor</b>, hur duktig någon är på att <b>predika</b>, eller hur <b>sociala</b> de är. Vi skulle kanske leta efter <b>potiential, talanger</b> och <b>utgångsbetyg</b> från utbildningen.<br />
<br />
<b>Vad letar då Paulus efter?</b><br />
<br />
<i>"Och det du har hört av mig inför många vittnen ska du anförtro åt <b>pålitliga</b> människor, som i sin tur ska bli utrustade att undervisa andra."</i><br />
2 Tim 2:2<br />
<br />
<b>Pålitliga människor. Faithful. På grekiska: Pistos - sann, trovärdig, trogen, pålitlig.</b><br />
<br />
Andliga gåvor är superviktigt. Potential och talanger är spännande. Men det Gud letar efter är pålitliga människor!<br />
<br />
En pålitlig människa <b>kommer inte försent </b>till jobbet. Och går inte <b>tidigare</b>. En pålitlig människa <b>glömmer inte bort </b>ett möte, lämnar inte in en uppsats efter <b>deadline</b>, och slarvar inte med uppgiften som han eller hon blivit betrodd med. En pålitlig människa <b>håller löften, bryter inte ett förtroende</b>, <b>ställer upp</b> om möjlighet finns, och<b> talar inte bredvid mun</b>. För en pålitlig människa är ett nej nej, och ett ja ja. En pålitlig människa ber om <b>förlåtelse</b>; kommer inte med en bortförklaring eller en förklarande ursäkt. En pålitlig människa<b> försover sig inte</b> mer än en gång:)<br />
<br />
<b>Är du pålitlig?</b><br />
<b>BRA! Du kvalificerar du till ledarskap! </b></div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-26037505666348244352013-08-07T19:12:00.000+02:002013-08-07T19:12:17.321+02:00Jag = en Åsna!<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<b>En relativt vanlig fråga bland oss kristna är vem vi lättast identifierar oss med i Bibelns rika persongalleri. Svaret präglas oftast dock starkare av vem vi skulle vilja likna.</b><br />
Kanske är du spontan, energisk och evangelistisk likt <b>Petrus</b>?<br />
Eller kanske känslosam och varm son <b>Maria</b> eller <b>Johannes</b>.<br />
Skulle du vilja likna <b>Moses</b> i att vara en stark ledare och befriare?<br />
Eller <b>Kalebs</b> vilda och aggressiva tro; <b>Davids</b> ödmjuka och kreativa liv; <b>Paulus</b> intelektuella, apologetiska och missionerande personlighet; <b>Esters</b> risktagande osjälviskhet; eller kanske <b>Ruts</b> överlåtelse?<br />
<br />
Du ser, möjligheterna är oändliga...<br />
<br />
Jag ser dock något annat. <b>Och jag tror församlingen skulle ha varit långt mycket mer attraktiv och stark om vi kunde börja identifiera oss med en annan person i Bibeln;</b> nämligen <b>åsnan.</b><br />
<br />
Det kanske inte låter attraktivt eller spännande, inte smickrande eller utmanande, men låt mig förklara:<br />
<br />
<b>Som predikant, lärare och tjänstegåva brottas mitt sinne mot en sak varje gång jag ska kliva in på en scen eller ställa mig upp i ett klassrum för att predika eller undervisa: Ska Daniel eller Jesus glänsa idag?</b> Vem ska imponera på de som lyssnar; jag eller Han som sänt mig?<br />
Min bön är alltid att Han ska få bli större och jag mindre... Jag lyckas inte alltid, och jag kommer nog få brottas med det för resten av mitt liv. Mitt hjärtas inställning är dock i linje med denna bön: Gör mig till din åsna!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwIUhQfKSpbCVhT86F6DmjSLbneIupP_h2n3jbH0CZUVqgHxoKVwLtJvQVZmp-IP5VrkacCe2up9uX6jNO2WmxkLnEcRj9QtdTShc2niclgLPjZSj7jm_tc9Q_6dAsoNqXWrqqSKuIp6XL/s1600/66205-Plush-Donkey-Mask-large.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwIUhQfKSpbCVhT86F6DmjSLbneIupP_h2n3jbH0CZUVqgHxoKVwLtJvQVZmp-IP5VrkacCe2up9uX6jNO2WmxkLnEcRj9QtdTShc2niclgLPjZSj7jm_tc9Q_6dAsoNqXWrqqSKuIp6XL/s320/66205-Plush-Donkey-Mask-large.jpg" width="212" /></a></div>
<b>Åsnan hade ett uppdrag: Bär Jesus till människorna! Leverera Jesus. </b><br />
När åsnan och Jesus kom gåendes på vägarna upp mot Jerusalem så var det ingen som riktigt la märke till åsnan, för Jesus var i centrum. Åsnan fick vara med, hade en viktig del, men tog ingen uppmärksamhet. Åsnan fick bära in smörjelsen. Och människorna fick möta Jesus!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhFb5062dmeEuJETFJQApLXWgc2OqxVKQ6Qt6T-20K6VnmjII0g4zHh0AIjJdCWFXSf2z1OfeAePmkrwXglvGcXD2slNjuat88uiGsQFag5bJkLLQuz2iSBhMalVWEvwG7Nvk6zfUDhsOn/s1600/jesusondonkey.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="299" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhFb5062dmeEuJETFJQApLXWgc2OqxVKQ6Qt6T-20K6VnmjII0g4zHh0AIjJdCWFXSf2z1OfeAePmkrwXglvGcXD2slNjuat88uiGsQFag5bJkLLQuz2iSBhMalVWEvwG7Nvk6zfUDhsOn/s320/jesusondonkey.jpg" width="320" /></a></div>
Som predikant undviker jag gärna att tala om <i><b>min</b></i> smörjelse. Den är inte min, den är Hans! Jag har ett, och endast ett, uppdrag: Att bära in den smörjelsen som vilar på mina axlar, och ge den till folket som behöver ett möte med Jesus.<br />
Alltiför många kristna vill inte bära in smörjelsen, utan snarare surfa in på den och stjäla showen. Ofta imponerande, javisst, men <b>lika löjligt och kontraproduktivt som om att åsnan skulle ha ställt sig upp på bakbenen och dansat jitterbug </b>inför alla människor för att <i>"passa på"</i> att få lite uppmärksamhet när hans egentliga uppdrag <i>"bara"</i> var att bära in Jesus på scenen.<br />
<br />
<b>Börja identifiera dig med åsnan! Ställ Jesus i centrum! </b>Bär in Honom till människorna du möter på gatan, i bussen eller vid ditt köksbord. Då behöver du inte vara nervös över vad människor ska tycka och tänka om dig; vad du ska säga; eller hur du kan övertyga människor om Jesus kärlek:<b> Bär bara in Jesus i rummet, så sköter Han resten!</b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4Nw_vwcwhNPtGEcynGcezDEyJcVrOL4XpZzJtq-si1BQcgrSO8Cihja2EPRzNU_dOEnyAcNywDS-PZ2y8ILjAeI4mfrz3ISOO8benZY-s1Hc8Y0iMQBb_srSNr_7RKT75Oq_5tzFlUa7q/s1600/jesus_donkey.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="302" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4Nw_vwcwhNPtGEcynGcezDEyJcVrOL4XpZzJtq-si1BQcgrSO8Cihja2EPRzNU_dOEnyAcNywDS-PZ2y8ILjAeI4mfrz3ISOO8benZY-s1Hc8Y0iMQBb_srSNr_7RKT75Oq_5tzFlUa7q/s320/jesus_donkey.jpg" width="320" /></a></div>
</div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-61976541460505192862013-07-19T10:37:00.001+02:002013-07-19T10:37:33.372+02:00Tanga update #3!<iframe src="http://player.vimeo.com/video/70611315" width="400" height="281" frameborder="0" webkitAllowFullScreen mozallowfullscreen allowFullScreen></iframe> <p><a href="http://vimeo.com/70611315">Tanga Signs & Wonders Festival update 3 1280x720</a> from <a href="http://vimeo.com/missionsos">Mission SOS</a> on <a href="https://vimeo.com">Vimeo</a>.</p>Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-16807183403444088902013-07-19T09:32:00.001+02:002013-07-19T09:32:43.156+02:00Tanga update #2!<iframe src="http://player.vimeo.com/video/70538844" width="400" height="281" frameborder="0" webkitAllowFullScreen mozallowfullscreen allowFullScreen></iframe> <p><a href="http://vimeo.com/70538844">Tanga Signs & Wonders Festival update 2 1280x720</a> from <a href="http://vimeo.com/missionsos">Mission SOS</a> on <a href="https://vimeo.com">Vimeo</a>.</p>Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-33532571707160256422013-07-18T10:41:00.002+02:002013-07-18T10:41:13.674+02:00Första videouppdateringen från Tanga!<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="281" mozallowfullscreen="" src="http://player.vimeo.com/video/70425553" webkitallowfullscreen="" width="400"></iframe> <br />
<a href="http://vimeo.com/70425553">Tanga Signs & Wonders Festival Intro</a> from <a href="http://vimeo.com/missionsos">Mission SOS</a> on <a href="https://vimeo.com/">Vimeo</a>.</div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-46995405582162842622013-06-26T21:47:00.007+02:002013-06-26T21:49:10.259+02:00Allmänna tips i sommarvärmen...<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<b>Är mitt uppe i de två mest hektiska veckorna på väldigt länge.</b> Men har fett kul! Predikar på ungdomsmötet ikväll, har öppet hus på vår skola, College Day, på lördag; predikar i församlingen på lördag kväll, samt Öppningsfest för <a href="http://godsadventurer.blogspot.com/2013/06/en-fristad-for-barn.html" target="_blank">Kidspace</a> där jag driver en fundraiser på söndag.<br />
<br />
Inget långt blogginlägg därför, men lite tips i sommarvärmen:<br />
<br />
- Kolla in ungdomsmötet <b>live online i kväll</b><i><b> </b>(inatt svensk tid!)</i> Börjar klockan 04.00 svensk tid; jag börjar nog predika en timme senare...:) Här är <a href="http://www.ustream.tv/channel/StadiumTV" target="_blank">länken</a>!<br />
<br />
- Kolla in alla UNDERBARA rapporter från <b>Mwanza, Tanzania.</b> Videos på <a href="http://johannesamritzer.blogspot.com/" target="_blank">Johannes</a> blogg!<br />
<br />
- Jag har just läst <i><b>Ender's Game</b></i> Om du gillar filosofi, moraliska problem och/eller si-fi är det en MÅSTE-läsning i sommar. <i>(Kommer som storfilm i höst tror jag...)</i><br />
<i><br /></i>
- Kolla in min frus och Maria Frödins business, <a href="https://www.facebook.com/pages/Yuniiko/161466510704915?fref=ts" target="_blank"><b>yunikko</b></a> på facebook.<br />
<br />
- Be för vår kommande festival i <b>Tanga, Tanzania</b>. Jag flyger om två veckor...<br />
<br />
- Lyssna på min och Jonatan Kvists <b>podcast, Elvelyck och Kvist!</b> Släpper ett avsnitt i veckan. Sök efter det på iTunes, eller på podomatic.com.<br />
<br />
<i>Simma lugnt;)</i><br />
<br /></div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-24545251525140183142013-06-20T18:13:00.002+02:002013-06-20T18:13:58.425+02:00Min kreativa fru! Yuniiko är releasat!<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<b>[fanfar!] </b><br />
<b>Nu är det ÄNTLIGEN klart! Idag lanserar Stephanie och vår vän Maria Frödin sin nya business, Yuniko!</b><br />
<br />
I månader har de planerat, skapat, studerat, testat - för några veckor sedan började de bli nöjda med kvalite och form, så IDAG var det dags att starta.<br />
<b>Produkterna är handgjorda med massor av kärlek; var för sig unika, och snyggare inom sitt segment än något annat du någonsin sett!</b><br />
<b><br /></b>
<b>Jag är så stolt över dem!</b><br />
I nuläget säljer de haklappar, halsband och flugor för barn; men håll ögonen öppna - jag råkar veta att fler produktsegment är på G;)<br />
<br />
Kika in deras heta Facebooksida <a href="https://www.facebook.com/pages/Yuniiko/161466510704915" target="_blank">här</a>, och hemsidan <a href="http://www.yuniiko.com/" target="_blank">här</a>!<br />
<br />
<b>Köp och gör din bebis till en minihipster!</b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtw4uPHit9ug4LWCeO5enERXc-yyCR-Pl6iqPNdcnGxIexT3ifvMcUkTbrPSM08dd7RHWliXtfn29QqqawTQR5aIdM5SfWG1hxYDoxrFOQ-l587pzRwIHRuYBUoIcBFOzy1wZCixDTwyZb/s1600/BELLE.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtw4uPHit9ug4LWCeO5enERXc-yyCR-Pl6iqPNdcnGxIexT3ifvMcUkTbrPSM08dd7RHWliXtfn29QqqawTQR5aIdM5SfWG1hxYDoxrFOQ-l587pzRwIHRuYBUoIcBFOzy1wZCixDTwyZb/s320/BELLE.jpg" width="213" /></a></b></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJPbziCUNDYMII5ire_Q2ziHOXCQmqxRuY85LRcomT57TMsR2ry8lanksrXyQ43kFE7OiY0pCm4fYq3jwVdON-r2PKfzOf0D6wPr0LB_l52A2J6v331bub_xxWHadGXyEyh-28HPJhZ_Dh/s1600/CHARLIE.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJPbziCUNDYMII5ire_Q2ziHOXCQmqxRuY85LRcomT57TMsR2ry8lanksrXyQ43kFE7OiY0pCm4fYq3jwVdON-r2PKfzOf0D6wPr0LB_l52A2J6v331bub_xxWHadGXyEyh-28HPJhZ_Dh/s320/CHARLIE.jpg" width="213" /></a></b></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6qVI35mIHkpN8G3e6_OwIgd3y7huTTu4vRkR804WE0BeE_3F1LL2R4WWGQdvVjP6HGAGi3t2hYizzohoJVwIN0ZJNQVk6awYD3qQLS1Ezz8R6C8CaKAA7dZg_gkzIhtS22MVZdUf6J7rR/s1600/IMG_0598.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6qVI35mIHkpN8G3e6_OwIgd3y7huTTu4vRkR804WE0BeE_3F1LL2R4WWGQdvVjP6HGAGi3t2hYizzohoJVwIN0ZJNQVk6awYD3qQLS1Ezz8R6C8CaKAA7dZg_gkzIhtS22MVZdUf6J7rR/s320/IMG_0598.JPG" width="320" /></a></b></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_b1CsnQiY5q5kBC7lH_mhzu-952DmOz9eeYZyESA8ntGqz6CxVLmf8ItY5t0tnIPeJmx7GHisEPNAcORITWluDYmc6zAmBcY11xpRArN1oFJFeQObecr4p27ctOJT4Uw3ET-Sms4B6Exk/s1600/VERA.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_b1CsnQiY5q5kBC7lH_mhzu-952DmOz9eeYZyESA8ntGqz6CxVLmf8ItY5t0tnIPeJmx7GHisEPNAcORITWluDYmc6zAmBcY11xpRArN1oFJFeQObecr4p27ctOJT4Uw3ET-Sms4B6Exk/s320/VERA.jpg" width="213" /></a></b></div>
</div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-45822159859811383972013-06-19T19:39:00.004+02:002013-06-19T19:39:36.044+02:00En fristad för barn<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<b>För bara några veckor sedan berättade en av mina elever gråtandes att hon träffat en tolvårig flicka på ett möte i kyrkan.</b> Hon satt för sig själv och såg ensam och vilsen ut bland alla andra hundratals barn och ungdomar. Flickan öppnar sitt hjärta för eleven och berättar att hon ofta blir <b>våldtagen</b> i sin familj. Nu är hon <b>gravid</b>. Hon fortsätter med att fråga lite tafatt vad <b>abort</b> är för något, och om det gör ont. Hon visar sina <b>söndeskurna</b> underarmar för min elev, och berättar att hon skär sig varje dag för att få bort oron.<br />
<br />
Mitt hjärta gick sönder när jag hörde hennes korta berättelse. Ögonen öppnas för helvetet många barn, BARN!, lever i i våra samhällen.<br />
<br />
<b>En del av mig vill bara blunda, titta bort, gömma mig; men det är omöjligt. Istället inser jag att det är mitt ansvar att göra något.</b><br />
<br />
I <b>The House,</b> min församling, föddes en vision för 3,5 år sedan att bygga ett drömhus för barn. En plats där de kan få leka och vara barn; där fantasin kan blomma, där de får skratta, klättra, hoppa, och dansa. Men även en plats där de får höra om hopp, om kärlek, om liv, om framtid, om Jesus!<br />
<br />
Visionen föddes och fick namnet <b>Kidspace</b>...<br />
<br />
Nu, drygt tre år senare, efter otroliga insamlingar, och ett omfattande byggprojekt är byggnaden klar! <b>Vi inviger den på söndag, och en vecka senare är den dagligen öppen för stan!</b><br />
<br />
<b>Håll i hatten:</b><br />
<br />
<b>- Ett sju våningar högt lekland!</b><br />
<b>- En klättervägg!</b><br />
<b>- Massor av de hetaste arkadspelen!</b><br />
<b>- 12 partyrum i olika färgteman. Dessa hyrs ut till barnkalas </b><i>(mat, underhållning, access till leklandet mm ingår...)</i><br />
<b>- Två stora high-tech mötesrum där barnmötena kommer att vara!</b><br />
<b>- Ett stort caf'e á la starbucks med wi-fi för föräldrar att pusta ut.</b><br />
<br />
Men inte nog med det,<br />
<br />
<b>- Ett av stans största, och det absolut fräschaste gym på hela ovanvåningen! Blir du medlem i The House Fitness så ingår access till Kidspace för dina barn! Dina barn kommer med andra ord att tjata på mamma och pappa att åka och träna:)</b><br />
<br />
Vi ber och tror att detta kommer att bli en fristad för Modestos barn. Barn som aldrig förr fått uppleva kärlek och omsorg, eller ens skratt, ska få möta det i Kidsspace...<br />
<br />
Jag smög in igår och smygfotade lite. Inga bra bilder, men åtminstone något...<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhicDedS6ec600soJ4qeff-ObF2u4W0RiV7vmrVLkJvAuOJDwdmhjvsJEClq6NImT8sjG8QnkhYh3S85P8BzlvSykJDzn09EQteGZHKBtChOAENanuo2JHJvQgKhom6hjzL2fFcNb71udlE/s1600/IMG_1376.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhicDedS6ec600soJ4qeff-ObF2u4W0RiV7vmrVLkJvAuOJDwdmhjvsJEClq6NImT8sjG8QnkhYh3S85P8BzlvSykJDzn09EQteGZHKBtChOAENanuo2JHJvQgKhom6hjzL2fFcNb71udlE/s320/IMG_1376.JPG" width="240" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>En del av leklandet. </i></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqpyuepS4CSRlXfVCLzdiDKwoRJJzDh8-SW9yf4BnFa0Y9I6wab5TUzoiyChb_ChAUron5peY71e8rwQsGrxHTHVcNVwB1NGBYtnlsnCTa7Hzk_Ip1dcsX5vP_fThoboqstSuD47o1VphG/s1600/IMG_1377.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqpyuepS4CSRlXfVCLzdiDKwoRJJzDh8-SW9yf4BnFa0Y9I6wab5TUzoiyChb_ChAUron5peY71e8rwQsGrxHTHVcNVwB1NGBYtnlsnCTa7Hzk_Ip1dcsX5vP_fThoboqstSuD47o1VphG/s320/IMG_1377.JPG" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Här skymtar gymmet i bakgrunden... </i></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg14OaJQaSfoBorVOFhlMiW5tpD7faoSJ0jvBvztKmhNYzYMaPMIet4swBW4O3YKP2MUeUw1mPIFuzu6OPuohruPu_zNNFNenLQRmHiPZ0DQQfQZh5Ea0F7EWkwsiGW6HoTOkdzz_V7Kv1k/s1600/IMG_1379-2.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg14OaJQaSfoBorVOFhlMiW5tpD7faoSJ0jvBvztKmhNYzYMaPMIet4swBW4O3YKP2MUeUw1mPIFuzu6OPuohruPu_zNNFNenLQRmHiPZ0DQQfQZh5Ea0F7EWkwsiGW6HoTOkdzz_V7Kv1k/s320/IMG_1379-2.JPG" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>En av korridorerna med partyrum. </i></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiz7I-YIPOqaq-LEZU-HNpEkyNb4xgklLcBGT7juRcMdUUjm7BCe1S-nH_DSczPWCoGxpYGHVIjDo8AAAg6isYYXRogYfNbA-kuVEEOxEu_dNKs3MdGVgSNEsiSbQxKNHqJqjHGrI0FA-T-/s1600/IMG_1380.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiz7I-YIPOqaq-LEZU-HNpEkyNb4xgklLcBGT7juRcMdUUjm7BCe1S-nH_DSczPWCoGxpYGHVIjDo8AAAg6isYYXRogYfNbA-kuVEEOxEu_dNKs3MdGVgSNEsiSbQxKNHqJqjHGrI0FA-T-/s320/IMG_1380.JPG" width="240" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<i>Ett av rummen håller vi på att iordningsställa som vårt universitetsbibliotek.</i></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
Jag lovar att det kommer fler bilder och filmer så snart vi öppnar och släpper in alla barn. <b>Jag spricker av förväntan!!</b></div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
</div>
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="281" mozallowfullscreen="" src="http://player.vimeo.com/video/68564917" webkitallowfullscreen="" width="400"></iframe> <br />
<a href="http://vimeo.com/68564917">Kidspace Grand Opening - 6.23.2013</a> from <a href="http://vimeo.com/thehousemodesto">The House Modesto</a> on <a href="http://vimeo.com/">Vimeo</a>.</div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-66249732123957043592013-06-18T00:49:00.000+02:002013-06-18T00:49:45.058+02:00Värt att dö för.<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<b>Följer turerna kring Snowden med stort intresse just nu, av flera anledningar.</b> Dels för själva avslöjandet och vad det innebär. Dels för den viktiga debatten. Dels för att studera amerikanska medborgares och politikers reaktioner på det som avslöjats, och visselblåsaren själv: Hjälte eller skurk? Dels för att Snowden som person fascinerar mig.<br />
<br />
Idag till exempel, under en superkrypterad chatt-session, sa Snowden till <i><a href="http://www.guardiannews.com/" target="_blank">The Guardians</a></i> läsare, att han hade gjort samma sak tusen gånger om, och att han räknar högt med att få betala med sitt liv, men att <i>"USA är värt att dö för!"</i><br />
<br />
<b>Historien skrivs av människor som är villiga att dö för något. </b>Jag pratar inte om religiösa självmordsbombare som är beredda att dö för att döda; <b>utan människor som lever för något så mycket att de är beredda att dö för det. </b>Demokrati. Reformationen. Rösträtt. You name it.<br />
<br />
Jag frågar mig själv om jag har något i mitt liv som jag är beredd att dö för. Jag menar inte på ett överfanatiskt sätt, eller något jag skulle säga för att imponera eller skrämma någon; <b>men när det kommer till kritan: <i>Ja, jag skulle kunna ge mitt liv för detta... </i></b><br />
Svårt att vara så ärlig och transparant, till och med då jag är den ende i rummet.<br />
<br />
Skulle jag ha gjort det Snowden gjorde? Jag hoppas det! Men samtidigt så skulle det troligtvis innebära att jag aldrig skulle få se mina barn igen....så kanske inte. Kanske jag bara hade sagt upp mig från NSA i protest och sen levt ett stilla liv med min familj någonstans med ett skuldtungt samvete; men åtminstone tillsammans med min familj...<br />
<br />
<b>Har jag politiska ideologier jag skulle dö för? </b>Ja, jag tror det. Skulle vara beredd att ta till vapen och strida för <b>demokrati</b> i mitt land till exempel. Skulle <b>försvara</b> mitt land mot en främmande makt. Alltid hoppas att jag skulle slippa dö; men inte bara vänta på att någon annan dog i mitt ställe, utan ta ansvar.<br />
<br />
Jag har några nära <b>vänner</b> jag tror jag skulle kunna dö för...<br />
<br />
<b>Sen finns det saker som ligger så nära mitt hjärta att jag aldrig skulle tveka. Jag skulle kunna dö för dem i vilken sekund som helst. </b><br />
<b>Min fru.</b><br />
<b>Mina barn. </b><br />
<b>Min tro på Jesus.</b><br />
<br />
Varför överhuvudtaget resonera kring detta Daniel?<br />
<b>Jo, för att jag tror att livet blir rikare då jag lever för något värt att dö för. </b><br />
<b><br /></b>
<b>Har du något?</b></div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-49238252195147776512013-06-10T20:16:00.001+02:002013-06-10T20:16:05.327+02:00Tankar om abort.<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<b>Bara rubriken får varje läsare att dra efter andan och bli nervösa. <i>"Vad ska Daniel skriva nu?!" </i></b><br />
<br />
För de som fortfarande vågar prata om abortfrågan så blir diskussionen ofta en strid om gränsdragning mellan kvinnans rätt att bestämma över sin kropp, och ett oskyldigt och ofött barns rätt att leva. Det kan lätt bli många känslor, mycket spott, ibland hat, och intensiva debatter. <b>Alla slåss för det de övertygat tror på: Några för kvinnans rätt, andra för barnets rätt.</b> Svår diskussion: <i>"Försvarar du kvinnan eller försvarar du barnet?! SVARA!!"</i> Falsk dikotomi...<br />
<br />
<b>Jag ser det så här:</b><br />
Självklart har varje kvinna <i>(och man!)</i> full rätt att bestämma över sin kropp, och göra vad de vill med den <i>(så länge det är inom lagens gränser)</i>. Ingen annan har rätt att besluta, bestämma eller tvinga. Vi står ansvariga för våra handlingar OCH för konsekvenserna de medför.<br />
<br />
På samma sätt kan jag göra vad jag vill med huset jag äger eller bilen som är min. Färg och form är upp till mig <i>(inom lagens gränser).</i><br />
<b>Så om jag en dag bestämmer mig för att tända eld på min egen bil och brännan ner den så är det upp till mig. </b>Jag kan få lite problem med bank och försäkringar osv, men i regel så har jag fattat ett beslut över MIN egendom.<br />
<br />
<b><i>Men...</i></b><br />
<br />
<b>Om det finns någon i bilen eller i huset när jag bränner ner det blir det en annan konsekvens.</b> Då spelar det ingen roll hur mycket jag argumenterar att jag har rätt att göra vad jag vill med min egendom; jag kommer att åtalas, dömas och stå för konsekvenserna.<br />
<br />
<b><i>Behöver jag förklara bilden?</i></b><br />
<br />
Då invänder någon, mjukt och sansat, och påpekar ödmjukt, att ingen <i>"bor i kvinnans kropp"</i>, att det <i>"bara är ett foster"</i>, och att det inte kan klassas som liv, förrän den magiska första dagen av vecka 23 inträffar och fostret blir ett barn och abort blir olagligt.<br />
<br />
Lika mjukt och sansat kontrar jag och förundras av pseudovetenskap likt den ovan; där det inte är liv som växer i mammans mage förrän vecka 23, utan allt tidigare var <i>"en cellklump"</i>.<b> Berätta det för NASAs vetenskapsmän och astrofysiker och astrobiologer över hela världen som spenderar MILJARDER för att leta efter EN cell <i>(inte ens en "cellklump")</i> för att finna att det finns <i>"liv i universum"</i></b><br />
<br />
Cellklumpens hjärta börjar att slå i fjärde veckan. Hur definierar vi liv egentligen?<br />
<br />
Ja, detta är ett svårt ämne att skriva om utan att kasta skuld och riva upp sår. Glad över att få vara del av ett samhälle där det fria ordets värsta konsekvens kan bli ett motargument.<br />
<b>Så varför skriver jag? Kanske för att vårt samhälle kollektivt bedrar sig själv då vi tror att vi har en sund syn på relationer, befruktning, liv och människovärde. Kanske för att visa att kejsaren är naken.</b><br />
<b><br /></b>
Dagens tankar om abort. Om människovärde. Om falsk dikotomi. Om gränsdragning. Om konsekvens. Om politisk korrekthet. Om definitioner. Om vetenskap. Vad tycker du?</div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-61675427278078700382013-06-05T02:05:00.001+02:002013-06-05T02:05:09.705+02:00Intervjuad av Svd!<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<b>Blev intervjuad av en reporter från Svenska Dagbladet för några veckor sedan. I söndags publicerades artikel; genomslaget har blivit enormt.</b><br />
<br />
Välskriven och läsvärd och viktig!<br />
<br />
Läs den urklippta artikeln nedanför; eller klicka på länken:<br />
<br />
<a href="http://www.svd.se/kultur/ar-det-nagon-har-som-ar-nazist_8227030.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20130605">http://www.svd.se/kultur/ar-det-nagon-har-som-ar-nazist_8227030.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20130605</a><br />
<br />
<h1 style="background-color: white; font-family: SuecaWebHd, georgia, serif; font-size: 36px; font-weight: normal; line-height: 1.2; margin: -3px 0px 23px; padding: 0px;">
<i>Är det någon här som är nazist?</i></h1>
<div class="preamble" style="background-color: white; font-family: arial, sans-serif; font-size: 1.143em; font-weight: bold; line-height: 1.25; margin-bottom: 13px; margin-top: -10px; padding: 0px;">
<i>När SvD:s Negra Efendić gick högstadiet marscherade nazister i korridorerna. Nitton år senare reser hon tillbaka till Alfred Dalinskolan i Huskvarna för att reda ut varför lärare och föräldrar lät det hända. Men de svar hon får är inte vad hon väntat sig.</i></div>
<div id="article-content" style="background-color: white; float: left; font-family: arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 14px; margin: 10px 0px 0px; padding: 0px; width: 485px;">
<div class="video url-%2F%3Fservice%3Dajax%26type%3DwebTvClip%26articleId%3D8227704%26width%3D485" style="color: white; margin: 0px 0px 13px; padding: 0px; position: relative;">
<div class="content" style="height: 322px; margin: 0px; overflow: hidden; padding: 0px; position: relative;">
<div class="image" style="cursor: pointer; line-height: 1; margin: 0px 0px 16px; padding: 0px; position: relative; z-index: 1;">
<img alt="" src="http://gfx.svd-cdn.se/multimedia/dynamic/01042/negra2_1042460c.jpg" style="border: 0px; display: block;" /><span class="type type-video" style="background-image: none; bottom: auto; cursor: pointer; display: block; font-family: SuecaWebSlab, georgia, serif; font-size: 12px; font-weight: bold; left: 50%; line-height: 1; position: absolute; text-indent: -9999px; text-transform: uppercase; top: 50%; white-space: nowrap;"><span style="background-image: url(http://www.svd.se/template/ver2-0/images/sprites/icons/icons-sprite.png); background-position: 0px -315px; background-repeat: no-repeat no-repeat; cursor: pointer; display: block; height: 51px; margin: -26px 0px 0px -26px; width: 51px;"><i>BILD OCH LJUD</i></span></span></div>
<div class="caption" style="background-image: url(http://www.svd.se/template/ver2-0/images/bg-caption.png); background-position: 0px 0px; background-repeat: repeat repeat; bottom: -33px; left: 0px; margin: 0px; padding: 8px 12px 10px; position: absolute; right: 0px; visibility: visible; z-index: 2;">
<div style="display: inline; font-size: 12px; line-height: 1.18; padding: 0px;">
<i>När SvD:s Negra Efendić gick högstadiet marscherade nazister i korridorerna.</i></div>
</div>
</div>
</div>
<div class="article-metadata" style="padding: 0px;">
<span class="publishdate" style="color: #797a7c; display: block; font-size: 0.7857em; line-height: 1.54; margin: 0px;"><i>2 juni 2013 kl 03:02 , uppdaterad: 4 juni 2013 kl 20:10</i></span><span class="vignette" style="display: block; font-family: SuecaWebSlab, georgia, serif; font-size: 1.0714em; font-weight: bold; line-height: 1; margin: 9px 0px -2px; text-transform: uppercase;"><i>SE LJUDSATT BILDSPEL FRÅN ALFRED DALINSKOLAN</i></span></div>
<div class="articlebody" style="border-top-color: rgb(0, 0, 0); border-top-style: solid; border-top-width: 5px; margin: 7px 0px 0px; padding: 9px 0px 0px; position: relative;">
<div class="articletext" style="font-family: georgia, serif; font-size: 1.0714em; line-height: 1.27; margin: 0px; padding: 0px; width: 485px;">
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">Är det minnet av stöveltrampen</strong> i korridoren som ekar?</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
</div>
<div class="image left" style="background-color: #f0f1f2; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; clear: left; float: left; line-height: 1; margin: 2px 25px 12px 0px; overflow: hidden; padding: 0px; position: relative; width: 145px; z-index: 1;">
<img alt="Alfred Dalinskolan i Huskvarna." height="96" src="http://gfx.svd-cdn.se/multimedia/dynamic/01042/Huskvarna00186r_1042524b.jpg" style="border: 0px; display: block; margin: 0px;" title="FOTO: STAFFAN LÖWSTEDT. Alfred Dalinskolan i Huskvarna." width="145" /><div class="caption" style="background-image: url(http://www.svd.se/template/ver2-0/images/bg-caption.png); background-position: 0px 0px; background-repeat: repeat repeat; bottom: 0px; left: 0px; margin: 0px; padding: 8px 12px 10px; position: absolute; right: 0px; visibility: hidden;">
<i><div style="color: white; display: inline; font-size: 12px; line-height: 1.18; margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
</div>
<div class="credit" style="color: white; display: inline; font-size: 10px; line-height: 1.18; margin-bottom: 12px; padding: 0px; text-transform: uppercase; white-space: nowrap;">
</div>
</i></div>
</div>
<i>Nej. Det är ljudet av en dagsfärsk marsch ur en pågående demonstration. 2013, inte 1994. Och det väcker djupt begravda minnen till liv.</i><div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
</div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Jag är 13 år. Det är min första dag i sjuan och min allra första skoldag i mitt nya land. Jag har på mig mina nyaste kläder och har precis klarat av lektion nummer ett. Klassen är bra, alla verkar snälla.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Men det är inte det som ska etsa sig fast i minnet av mitt första möte med Alfred Dalinskolan i Huskvarna.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>”Flyktingar nej tack.”</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>”Bevara Sverige Svenskt.”</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>”Åk hem.”</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">Det blåa skåp jag fick för </strong>en timme sedan är helt täckt med klistermärken - och det råder inga tvivel om vem budskapen riktar sig till. Jag är ett av de första flyktingbarn från Balkan som kommit till Alfred Dalinskolan.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Jag får ett rött skåp, några meter bort. Det blåa tvättas rent. Ingen av lärarna säger någonting om varför.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Sedan springer mina ben ut i den varma aprildagen, själv vet jag knappt var jag är. Ett gäng killar sitter på en bänk och tittar på mig. De flinar.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
</div>
<div class="image left" style="background-color: #f0f1f2; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; clear: left; float: left; line-height: 1; margin: 2px 25px 12px 0px; overflow: hidden; padding: 0px; position: relative; width: 145px; z-index: 1;">
<img alt="Huskvarna." height="96" src="http://gfx.svd-cdn.se/multimedia/dynamic/01042/Huskvarna00047_1042510b.jpg" style="border: 0px; display: block; margin: 0px;" title="FOTO: STAFFAN LÖWSTEDT. Huskvarna." width="145" /><div class="caption" style="background-image: url(http://www.svd.se/template/ver2-0/images/bg-caption.png); background-position: 0px 0px; background-repeat: repeat repeat; bottom: 0px; left: 0px; margin: 0px; padding: 8px 12px 10px; position: absolute; right: 0px; visibility: hidden;">
<i><div style="color: white; display: inline; font-size: 12px; line-height: 1.18; margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
</div>
<div class="credit" style="color: white; display: inline; font-size: 10px; line-height: 1.18; margin-bottom: 12px; padding: 0px; text-transform: uppercase; white-space: nowrap;">
</div>
</i></div>
</div>
<i><strong>De kommande åren </strong>ska detta gäng bli en del av min vardag. De kallar sig nationalister, men har alla tänkbara nynazistattribut: de rakade skallarna, bombarjackorna, skor med stålhättor i kombination med vita skosnören, uppvikta jeans med hängslen. De lyssnar på vit makt-musik där band som Pluton Svea, Ultima Thule och Vit Aggression hetsar mot judar, invandrare och homosexuella. De äger skolans korridorer.</i><div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
</div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>På kvällen vill mamma och pappa veta allt men jag vill titta på tv.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>– Det har gått bra. Skolan är fin och det är en bra klass. Jag har två klassföreståndare, en av dem har vitt skägg.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Då ringer det på dörren. Det är skolans biträdande rektor och kurator som vill prata om det som hänt. Jag får tolka. Mamma blir förbannad. Pappas ögon blir röda och han försvinner in i ett annat rum.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">19 år senare är det </strong>jag som sitter på en bänk utanför skolan. Den är lika sliten nu som den var då. Jag har inte varit inne på Alfred Dalinskolan sedan jag slutade nian 1996. Jag vill inte gå in nu heller, jag vill gå tillbaka till mina föräldrars lägenhet som ligger fem trygga minuter bort. Jag vill boka en biljett till Stockholm och lämna Huskvarna så fort jag kan.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Efter den dagen gick jag aldrig mer till skolan med samma naiva glädje. På vägen mötte jag äldre killar som ställde frågor jag inte kunde svara på.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>”Varför lever ni på bidrag?” ”Varför jobbar ni inte?” ”Varför åker ni inte hem?”</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>I lägenheten där vi bodde rullade nyheterna på tv i stort sett dygnet runt. Ett land i lågor, massgravar och insikten att det hade kunnat vara vår familj.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
</div>
<div class="image left" style="background-color: #f0f1f2; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; clear: left; float: left; line-height: 1; margin: 2px 25px 12px 0px; overflow: hidden; padding: 0px; position: relative; width: 145px; z-index: 1;">
<img alt="" height="96" src="http://gfx.svd-cdn.se/multimedia/dynamic/01042/negra_1042450b.jpg" style="border: 0px; display: block; margin: 0px;" title="FOTO: STAFFAN LÖWSTEDT." width="145" /><div class="caption" style="background-image: url(http://www.svd.se/template/ver2-0/images/bg-caption.png); background-position: 0px 0px; background-repeat: repeat repeat; bottom: 0px; left: 0px; margin: 0px; padding: 8px 12px 10px; position: absolute; right: 0px; visibility: hidden;">
<i><div class="credit" style="color: white; display: inline; font-size: 10px; line-height: 1.18; margin-bottom: 12px; padding: 0px; text-transform: uppercase; white-space: nowrap;">
</div>
</i></div>
</div>
<i>Jag hade skuldkänslor. Längtade efter en normal vardag där mina föräldrar gick till jobbet på morgonen, där man inte pratade konstigt och där man slapp ställas till svars på vägen till skolan.</i><div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
</div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">Flytten efter gymnasiet kändes</strong> som en enorm befrielse. Vid det laget hatade jag Huskvarna och Jönköping av hela mitt hjärta. Jag var inte välkommen här. Hakkors var en lika vanlig syn som kyrkor i ”Sveriges Jerusalem”.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Ända sedan dess har jag förknippat min högstadietid med en inskränkt småstad med främlingsfientliga invånare. De rakade pojkarnas åsikter måste komma hemifrån, minns jag att jag tänkte och undrade vad svenska familjer pratar om hemma vid frukostbordet.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Dagen efter att jag sitter här på bänken är första maj. Då, i 2013 års Jönköping, kommer stöveltrampen att höras igen. Svenskarnas parti, som har sitt ursprung i Nationalsocialistisk front, har aviserat en demonstration på arbetarnas stora dag. I mitt huvud spelas scenerna från högstadiet upp fram och tillbaka med den återkommande frågan: Varför gjorde ingen någonting när de marscherade genom korridorerna för 19 år sedan?</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Med ett randigt block som skydd kikar jag in genom rutan i skolans entrédörr. Det är låst. Eleverna har halvdag eftersom det är Valborg.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>En lärare låser upp och jag ler mitt bredaste leende, säger att jag är en gammal elev och vill se mig omkring. Hon släpper in mig och går iväg.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">Inredningen har ändrats </strong>men hålen i stengolvet är kvar. Skollukten är densamma. Det blåa skåpet, däremot, det är borta.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Jag minns Aron Engberg.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Han gick i min klass på högstadiet och tillhörde ett gäng som hade långt hår, lyssnade på Nirvana och fäste antirasistiska tygmärken på sina jackor.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Aron doktorerar teologi i dag. Han bor i Lund och har ett barn. Det långa håret har klippts ner till millimeterkort stubb. Småländskan är dock inte borttvättad och det sneda leendet känner jag igen väl.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">Även Aron fick smyga</strong> runt i korridorerna när han var ensam.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>– Det fanns tillfällen på skolgården som jag i dag skulle beskriva som misshandel. En gång hade två ”nassar” tryckt upp mig mot en vägg och en tredje slog mig med knytnäven i magen, berättar han.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Ingen vuxen fick veta vad som hade hänt. Aron minns inte heller varför han fick stryk. Det behövdes ingen anledning. Det kan ha varit hämnd för en kaxig kommentar. Oftast handlade det bara om att man skulle ”sättas på plats”.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>– Miljön var oerhört rå och vi var inte heller Guds bästa barn. Man kunde vara väldigt tuff mot dem som betraktades som ”fienden”. Det var hårda ord och man gav sig på det mest personliga. Att klara sig helskinnad genom skoldagen var en ständig kamp.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
</div>
<div class="image left" style="background-color: #f0f1f2; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; clear: left; float: left; line-height: 1; margin: 2px 25px 12px 0px; overflow: hidden; padding: 0px; position: relative; width: 145px; z-index: 1;">
<img alt="Huskvarna" height="96" src="http://gfx.svd-cdn.se/multimedia/dynamic/01042/Huskvarna00133_1042512b.jpg" style="border: 0px; display: block; margin: 0px;" title="FOTO: STAFFAN LÖWSTEDT. Huskvarna" width="145" /><div class="caption" style="background-image: url(http://www.svd.se/template/ver2-0/images/bg-caption.png); background-position: 0px 0px; background-repeat: repeat repeat; bottom: 0px; left: 0px; margin: 0px; padding: 8px 12px 10px; position: absolute; right: 0px; visibility: hidden;">
<i><div style="color: white; display: inline; font-size: 12px; line-height: 1.18; margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
</div>
<div class="credit" style="color: white; display: inline; font-size: 10px; line-height: 1.18; margin-bottom: 12px; padding: 0px; text-transform: uppercase; white-space: nowrap;">
</div>
</i></div>
</div>
<i><strong>Gängen sökte upp varandra</strong> även utanför skoltid. Aron minns en kväll när han satt inlåst i en lägenhet tillsammans med några kompisar. Utanför stod 50 jämnåriga pojkar som ropade ”sieg heil”. Det var obehagligt, men också lite spännande – en beskrivning som även passar in på hans högstadietid som helhet.</i><div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
</div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Det Aron berättar påminner mig om att det faktiskt fanns elever som kämpade emot nazistgänget.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Jag minns Ema Fall.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Hon var en av de första som sa emot. Det är inte svårt för mig att framkalla en bild av henne i en stor batiktröja med svart hår klippt i ett page-frisyr och peacemärken runt halsen. Ema var adopterad men hade levt hela sitt liv på den småländska landsbygden. När hon började högstadiet blev hon plötsligt kallad ”neger” i skolan.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Ema och jag var med och startade en antirasistgrupp på Alfred Dalinskolan. Vi kallade oss ”Värna om varandra”. På våra röda tröjor fanns en hund som tuggade på ett hakkors. Jag ville aldrig ta av mig min.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">När en överlevare från Auschwitz</strong> besökte skolan för att berätta om förintelsen satt vi alla knäpptysta i aulan och försökte ta in det fruktansvärda.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>”Jag förstår att ni har lite problem på skolan. Är det någon här som är nazist?” frågade mannen som nyss visat oss det tatuerade numret på sin underarm.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>De rakade pojkarna satt längst bak på rad, knäpptysta. Då pekade Ema mot dem och sa: ”Ni är ju nazister! Ska ni inte säga något?”</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">Jag minns också Linus.</strong> Han heter inte Linus egentligen, men vi kan kalla honom så.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Det är när jag bläddrar i en skolkatalog som jag får syn på pojken med leende ögon. 1994 var många tjejer på skolan kära i Linus. Han var ganska liten till växten, alltid klädd i jeans och med kortklippt hår.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Men bakom den söta fasaden var han den som styrde skinnskallarnas upptåg på skolan. Han sa aldrig ett ord till mig. Ändå var han den ende i gänget jag var rädd för på riktigt. De andra gjorde bara som han sa.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Jag vill veta hur han tänkte och hur han i dag ser på allt som hände. Jag försöker få tag på honom. Han svarar inte i telefon.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
</div>
<div class="image left" style="background-color: #f0f1f2; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; clear: left; float: left; line-height: 1; margin: 2px 25px 12px 0px; overflow: hidden; padding: 0px; position: relative; width: 145px; z-index: 1;">
<img alt="Staffan Löwstedt" height="96" src="http://gfx.svd-cdn.se/multimedia/dynamic/01042/Huskvarna00063_1042516b.jpg" style="border: 0px; display: block; margin: 0px;" title="Staffan Löwstedt" width="145" /><div class="caption" style="background-image: url(http://www.svd.se/template/ver2-0/images/bg-caption.png); background-position: 0px 0px; background-repeat: repeat repeat; bottom: 0px; left: 0px; margin: 0px; padding: 8px 12px 10px; position: absolute; right: 0px; visibility: hidden;">
<i><div style="color: white; display: inline; font-size: 12px; line-height: 1.18; margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
</div>
</i></div>
</div>
<i><strong>Jag ringer en av hans </strong>släktingar och ber henne lämna ett meddelande från mig. Han hör inte av sig.</i><div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
</div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>I stället får jag tag på Daniel Elvelyck. Han är yngre än jag, men tillhörde samma gäng av ”nationalister” som Linus. Via Skype berättar Daniel, som numera är missionär i USA, varför han tretton år gammal tog på sig bombarjacka och gick ut på stan med ett 50-tal andra pojkar från trakten för att leta efter någon som skulle få stryk.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>– Min bästa kompis storebror var skinnskalle och gick på Alfred Dalinskolan. Redan i femman började vi influeras av det gänget. De var snälla mot oss och de var ju stora tuffa killar. Så vi började klä oss som dem och lyssna på samma musik som de lyssnade på.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">Pastorn på andra sidan</strong> datorskärmen berättar hur det gick till på den lokala skivaffären i Huskvarna. Hur expediten tog fram en låda som låg gömd under disken. Hur barnhänder fick bläddra igenom de ”hemliga” skivorna snabbt, så att ingen skulle upptäcka titlarna innan de lades ner under disken igen.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>– Vi kom från landet och Huskvarna var den stora staden för oss. Många såg oss som ”bönder”, men när vi dök upp i våra tuffa kläder var det ingen som vågade säga någonting. Plötsligt blev man cool och fick respekt.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Det här var vid samma tid som Ny Demokrati satt i Sveriges riksdag. Lasermannen hade skjutit elva män med invandrarbakgrund och Nationalsocialistisk front, ett öppet nazistiskt parti som ville upprätta statlig raskontroll, bildades i Karlskrona.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">Nu säger Daniel Elvelyck </strong>att han aldrig trodde på de där texterna som banden i den hemliga skivlådan sjöng. När någon konfronterade honom tog han avstånd från ideologin och sa att han klädde sig på ett visst sätt bara för att hans kompisar gjorde det.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Innerst inne visste han att det var fel, men det fanns inga alternativ just då. Kompisarna heilade och tyckte att de hade ”fattat grejen”, ”knäckt koden” och ”sett igenom konspirationen.”</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>– Jag var en osäker liten skit på 13 år, det är ingenting jag är stolt över i dag.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Några år senare bröt sig Daniel Elvelyck ur gruppen. Det skedde över en natt, säger han och beskriver hur han upplevde ett personligt möte med Gud. Det blev ingen konflikt. De lät honom gå.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">Tillbaka till den där </strong>aprildagen 1994. När jag nu pratar med mina gamla skolkamrater får jag höra talas om en händelse som jag själv aldrig känt till. En händelse som utspelade sig strax efter att jag blivit tilldelad mitt nya, röda skåp.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Rektorn Göran Haverås var ursinnig. Han skrek så han skakade. Han skällde ut en hel klass efter noter. Jag får det återberättat från en av de då utskällda eleverna, nitton år senare.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Ungefär så var det, säger Göran Haverås. Budskapen på det blåa skåpet skakade om även honom.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>– Detta hände på min skola. Det var mig de trampade på. Det var mina elever som mådde dåligt. Det fick inte fortsätta.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Den vithårige mannen mittemot mig stirrar på sina hårt knutna händer som vilar på bordet. Vi äter banankaka och dricker kaffe. Ibland sviker rösten när jag ställer mina frågor. Han märker det.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Den nu pensionerade rektorn berättar att han till en början stod handfallen.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>– Jag hade sett de där tjocka skorna och de svarta jackorna, men jag kunde inte förbjuda det. Detta var ju ett lugnt plugg innan, jag visste inte vad jag skulle göra, säger han.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>De uniformerade pojkarna blev allt fler och det handlade inte längre om harmlöst ofog. Lärare som blivit trakasserade krävde att pojkarna skulle stängas av. Men det ville Göran Haverås inte göra. ”Man måste komma till rätta med det på något sätt”, tänkte han.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
</div>
<div class="image left" style="background-color: #f0f1f2; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; clear: left; float: left; line-height: 1; margin: 2px 25px 12px 0px; overflow: hidden; padding: 0px; position: relative; width: 145px; z-index: 1;">
<img alt="" height="96" src="http://gfx.svd-cdn.se/multimedia/dynamic/01042/Huskvarna00423_1042518b.jpg" style="border: 0px; display: block; margin: 0px;" title="FOTO: STAFFAN LÖWSTEDT." width="145" /><div class="caption" style="background-image: url(http://www.svd.se/template/ver2-0/images/bg-caption.png); background-position: 0px 0px; background-repeat: repeat repeat; bottom: 0px; left: 0px; margin: 0px; padding: 8px 12px 10px; position: absolute; right: 0px; visibility: hidden;">
<i><div class="credit" style="color: white; display: inline; font-size: 10px; line-height: 1.18; margin-bottom: 12px; padding: 0px; text-transform: uppercase; white-space: nowrap;">
</div>
</i></div>
</div>
<i><strong>De flesta pojkar som ville bevara Sverige svenskt </strong>gick i klassen där Mats Olsson var klassföreståndare. Två decennier har förflutit. Trots det säger han att han ännu inte förstår vad det var som hände på Alfred Dalinskolan de där åren på 90-talet.</i><div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
</div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>- Det växte fram snabbt. Vi hade ju invandrarbarn som var födda i Sverige i klassen och de var inte utsatta på något sätt. Av någon konstig anledning var de ”okej”, säger han på telefon.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">Mats Olsson beskriver </strong>den tiden som oerhört jobbig. Han försökte resonera och diskutera men till ingen nytta. Det var som att tala med en kollektiv vägg. Eleverna förstod nog inte vad de höll på med, menar han.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>– Det var första och enda gången jag känt att jag misslyckats som lärare. Jag nådde dem aldrig och började leta efter andra jobb.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Efter händelsen med skåpet sammankallades de uniformerade pojkarnas föräldrar. På den tiden hade Huskvarna en lokal polisstation och dess befäl fick också vara med på mötet. Rektorn berättade vad som hade hänt, vad jag hade varit med om.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Mats Olsson förvånar mig när han säger att skolan fick med sig föräldrarna fullt ut redan på det mötet. De tyckte också att det hade gått för långt och ville sätta stopp.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">Själv stod läraren inför</strong> ett svårt dilemma. Det hans elever representerade var odemokratiskt och avskyvärt. Samtidigt var de barn och Mats Olsson hade ett ansvar som lärare.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>– Jag brottades med hur jag skulle hantera detta professionellt så att jag inte började tycka illa om dem, säger han.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Jag ringer Linus, igen. Han svarar inte. Jag skickar ett Facebook-meddelande till en av hans gamla kompisar. Hon svarar inte heller.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>På omvägar får jag höra vad Linus pappa gjorde på mötet. Han reste sig inför alla de församlade föräldrarna och bad om ursäkt för det hans barn gjort.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Flera jag pratar med bekräftar bilden av en maktlös far och en son som inte lyssnade på någon. En person berättar att pappan vid ett tillfälle samlade ihop alla nazistflaggor och -kläder från Linus pojkrum och brände upp dem. Det tjänade ingenting till.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">I efterhand tror Göran Haverås</strong> att skolans insatser gav resultat och han är övertygad om att det hade gått mycket längre om de vuxna inte hade agerat.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>- Det första vi gjorde var att förbjuda det som svetsade dem samman, det vill säga kläderna. Där gick vi emot skollagen, men vad brydde jag mig om det? Läget var akut.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Efter en analys av situationen kom man fram till att de allra flesta i gänget kom från samma lilla by utanför Huskvarna. Praxis att de skulle placeras i samma klass bröts.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">Men Alfred Dalinskolan hade</strong> redan fått rykte om sig att vara ett ”nazistplugg” och invandrarpojkar från andra skolor tog sig dit för att utmana, hota och hämnas. Många tyckte att de var lika goda kålsupare allihop.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>I alla år har jag trott att skolledningen valde att blunda för problemen med skinnskallegänget. Att jag fick byta skåp var en tydlig signal, tyckte jag.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>När jag nu får höra om rektorns och lärarnas ansträngningar och våndor känner jag förutom förvåningen en lättnad. Jag vill veta alla detaljer och ställer tusen frågor till Mats Olsson. Han ställer bara en.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>– Kan det vara så att du vill att någon av dem ska säga att det var dumt gjort?</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>2013 års första maj i Jönköping förflyter som väntat. Nazisterna har sin marsch. Jag går inte dit, jag orkar inte. Jag har sett dem förr, när jag rapporterat från demonstrationerna i Salem och 30 november.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">Videoklippen på Youtube visar </strong>en massiv polisinsats. Män skriker ”stolt, svensk nationalist” i takt. På 1990-talet bar de bruna byxor, svarta tröjor och tunga kängor. Nu har de ett annat namn och ett mandat i en svensk kommun – men tongångarna från talarstolen i Jönköping är desamma.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Jag surfar in på Svenskarnas partis hemsida och läser partiprogrammets första punkt:</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>”Sverige skall även i framtiden vara svenskt: Endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, skall kunna vara svenska medborgare.”</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Stöveltrampen i Jönköping har knappt hunnit tystna förrän de ljuder igen, denna gång i Stockholm i samband med oroligheterna i förorterna. Ett 50-tal nazister bildar ett ”medborgargarde” och ger sig ut för att ”skipa rättvisa”.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">Samma sak hände</strong> under de våldsamma upploppen i London för två år sen då högerextrema English Defence League gav sig ut på gatorna som ett ”medborgargarde”. Och det finns fler exempel. Gyllene Gryning i Grekland, Jobbik i Ungern - alla vill de värna om just medborgarna så länge de inte är romer, invandrare eller muslimer. Det skrämmer mig, men inte lika mycket som den vardagliga, mindre ärliga rasismen.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Alfred Dalinskolan är inte längre ett nazistplugg. Interna undersökningar visar att eleverna trivs och är trygga. Nuvarande rektor, Birgitta Johansson, är stolt över resultaten och säger att man jobbar hårt med värdegrund.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>– 25 procent av eleverna har invandrarbakgrund. Vi har inga problem med motsättningar alls, säger hon.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
</div>
<div class="image left" style="background-color: #f0f1f2; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; clear: left; float: left; line-height: 1; margin: 2px 25px 12px 0px; overflow: hidden; padding: 0px; position: relative; width: 145px; z-index: 1;">
<img alt="" height="96" src="http://gfx.svd-cdn.se/multimedia/dynamic/01042/Huskvarna00107_1042520b.jpg" style="border: 0px; display: block; margin: 0px;" title="FOTO: STAFFAN LÖWSTEDT." width="145" /><div class="caption" style="background-image: url(http://www.svd.se/template/ver2-0/images/bg-caption.png); background-position: 0px 0px; background-repeat: repeat repeat; bottom: 0px; left: 0px; margin: 0px; padding: 8px 12px 10px; position: absolute; right: 0px; visibility: hidden;">
<i><div class="credit" style="color: white; display: inline; font-size: 10px; line-height: 1.18; margin-bottom: 12px; padding: 0px; text-transform: uppercase; white-space: nowrap;">
</div>
</i></div>
</div>
<i><strong>På skolgården ser man klistermärken</strong>som skrapats sönder. De är från Svenskarnas parti, partiet som tågade på Jönköpings gator på första maj.</i><div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
</div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Lapparna varnar för mångkultur, de visar överstrukna moskéer och uppmanar till att ”ta fajten”.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">Jag minns motståndet</strong> mot rasismen som växte sig allt starkare i slutet av 1990-talet. Vi var många fler än dem. Jag minns nazistdåden som skakade Sverige. Polismorden i Malexander, det dödande skottet mot syndikalisten Björn Söderberg och mordet på 14-årige John Hron utanför Kungälv.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>15 år senare talar man om ”islamisering” och stenar viner mot flyktingförläggningarna. De som kastar är förmodligen inte militanta nazister. Ingen vet hur stort problemet är eller vilka mekanismer som förvandlar åsikt till våld. I småländska Forserum, några tågstationer bort från Huskvarna, trakasserades de somaliska familjerna så hårt förra året att många valde att lämna orten.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Skuggor från förr faller över oss. För egen del senast i en mataffär i Solna när en tvåbarnsmamma skrek efter mig och min då knappt ett år gamla son: ”Jävla svartskallar, ni är överallt.”</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">Rasismen i dag är </strong>sällan så aggressiv, brutal och in your face som den var när jag var tonåring. Just därför är den kanske ännu farligare.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Av en slump springer jag på en av frontfigurerna från den högerextrema rörelsen i Jönköpingstrakten på 1990-talet. Han var en av de första som rakade huvudet, skrek ”sieg heil” och spred skräck bland traktens invandrare. Det var honom skolpojkarna såg upp till.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Nu står han vid chipshyllan på Willys och skrattar när jag konfronterar honom med vad jag minns.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>– Jag som är så snäll, säger han.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">Mannen vill inte ställa</strong> upp på en intervju men han lyssnar på vad jag har att säga. Han har lämnat rörelsen för länge sen och berättar att han egentligen bara var ute efter att slåss, skapa sig ett namn och få respekt.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>– Detta var det mest extrema man kunde hålla på med, så jag gjorde det. Jag brydde mig inte.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i><strong style="font-family: arial, sans-serif; font-size: 0.9333em;">Han har betalat priset,</strong> menar han. Avtjänat fängelsestraffen och inte fått jobba med människor på tio år. Rykten om tatuerade hakkors och fruktansvärda våldsamheter kanske inte stämmer, men alla vet fortfarande vem han var och vad han stod för. Det blir hans barn påminda om ibland.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Plötsligt vill mannen jag i min ungdom gick långa omvägar för att slippa möta veta om jag spelar in honom i smyg. Han spärrar upp ögonen och kräver att få se min mobil. Säger att han kan ”plocka fram allt det där gamla precis när som helst”. Jag bara ler.</i></div>
<div style="margin-bottom: 12px; padding: 0px;">
<i>Innan vi skiljs åt kramar jag honom. En omfamning som kväver ekon av 19 år gamla stöveltramp, och som ordlöst viskar: ”Jag är inte rädd för dig”.</i></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-22865525330794851672013-05-28T18:48:00.003+02:002013-05-28T18:48:39.059+02:00Lyssna på min nya Podcast! Gör det! NU!<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<b>Jag har länge uppskattat att lyssna på en bra podcast. I löparspåret, på bussen, i sängen sent på kvällen, eller när jag städar huset.</b> En eller ett par personer som pratar om saker de är intresserade av; ofta på ett underhållande sätt. Speciellt har jag smak för de poddar där två vänner, ofta män, pratar och skattar.<br />
<br />
<b>Länge har jag dock saknat ett lika bra kristet komplement - inte nu längre!</b><br />
Förra veckan spelade jag och min gode vän <b>Jonatan Kvist</b> in vårt första avsnitt av <b><i>Elvelyck & Kvist, </i></b>vilket släpptes i lördags!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHFh3xX5ZoIImYdkvRplojJQV_wkOW4enc8X43HP1M30XVO5qb9vJLaGQ3t3IJh_vy6XmWNwCftHzRUUA47suv3pP2RzCSxkUg1vNUTVS3qme7F_GjhW5MqEf84NdD3qolfFuMZz2Z74Sw/s1600/elvelyckkvist.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="297" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHFh3xX5ZoIImYdkvRplojJQV_wkOW4enc8X43HP1M30XVO5qb9vJLaGQ3t3IJh_vy6XmWNwCftHzRUUA47suv3pP2RzCSxkUg1vNUTVS3qme7F_GjhW5MqEf84NdD3qolfFuMZz2Z74Sw/s320/elvelyckkvist.jpg" width="320" /></a></div>
Tanken med vår pod är att ha kul, och prata om våra liv, tankar vi har, och ge ett kristet perspektiv på allt mellan himmel och jord. <b>Vi pratar inte igenom våra tankar innan vi spelar in, utan spelar in allt vi säger och resonerar om.</b> Har du inte lyssnat på podcast's innan så låter detta säkert väldigt ostrukturerat och flummigt, men det är faktiskt väldigt kul, och framför allt BRA och ÄKTA!<br />
<br />
Så ta nu och ladda ner vårt premiäravsnitt <a href="http://elvelyckochkvist.podomatic.com/" target="_blank">här</a>, eller sök på Elvelyck och/eller Kvist på <b><a href="https://itunes.apple.com/us/podcast/elvelyck-kvist/id653868717?mt=2" target="_blank">iTunes</a></b> och hitta det där. <b>Välj att prenumerera på vår pod så missar du ingenting av allt FANTASTISKT som kommer att produceras där:)</b><br />
<br />
<b>Vi behöver också MASSOR av feedback! Tagga oss</b> på Instagram, Twitter och Vine - <b>#elvelyckkvist</b> , <b>kommentera</b> här på min blogg; <b>posta</b> på våra facebook-sidor, eller <b>skicka oss ett mail</b> på elvelyckochkvist@gmail.com<br />
<br />
Elvelyck & Kvist ska vara levande och aktuell, så vill du föreslå ett ämne vi borde prata om, hör av dig!<br />
<br />
Om några få timmar, efter vårt staff-meeting och Bönemöte här i The House, <b>ska vi spela in avsnitt två. Jag är lika nyfiken som du vad det kommer att handla om...:)</b></div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-47658929372703035702013-05-22T18:23:00.003+02:002013-05-22T18:23:24.167+02:00Fylld med SYFTE!<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<b>Gud skapade havet, och fyllde det med fiskar och levande varelser. </b>Han skapade himlen, och <b>fyllde</b> den med fåglar. Han skapade universum, och <b>fyllde</b> det med stjärnor och galaxer. Han skapade jorden, och <b>fyllde</b> den med träd, berg, sjöar, djur och liv.<br />
<b>Gud skapade sedan människan - och blåste sin livsande in i henne: Han fyllde henne med sig själv!</b><br />
Han gav befallningen att råda, regera och uppfylla jorden. <b>Människan skapades med, och fylldes av, SYFTE!</b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEIGE0Nkh0YpkVlLyqNfqXEkgjYI2ZtoY_NNQvS8pKh0nziBQMTcAoMUaAtpdmhEWcd2li0Y6lqL0vSj9DylZuKOHRUPknrPV9WsdLMWHT4m-8PC4BieOT2tdx8KZv_YAj_4_Xv3JdVvh8/s1600/life-1-e1343191336251.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="110" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEIGE0Nkh0YpkVlLyqNfqXEkgjYI2ZtoY_NNQvS8pKh0nziBQMTcAoMUaAtpdmhEWcd2li0Y6lqL0vSj9DylZuKOHRUPknrPV9WsdLMWHT4m-8PC4BieOT2tdx8KZv_YAj_4_Xv3JdVvh8/s320/life-1-e1343191336251.jpg" width="320" /></a></div>
Mönstret går sedan genom hela Bibeln. Han <b>fyllde</b> både tabernaklet och templet med sin härlighet. Gud lämnar inget tomrum efter sig - han fyller det med liv!<br />
<br />
Vi syndade dock, och Bibeln säger att vi dog = vår relation med Gud bröts. Vi förlorade Guds härlighet. Ett tomrum skapades.<br />
<b>Sedan dess har vi alla strävat efter att få det tomrummet fyllt.</b> Vi prövar relationer av alla möjliga kombinationer. Det tillfredsställer för ett tag, med blir aldrig ett bestående substitut. Några försöker med alkohol. Med droger. Med sexuell frigjordhet. Med karriär. Med materialism. Med politik.<br />
Vad vi än försöker fylla upp tomrummet med så kommer det alltid att läcka och bli tomt igen. Det räcker aldrig hela vägen fram.<br />
<br />
<i><b>Varför?</b></i><br />
<br />
<b>För att Han som skapade dig är STOR. Du har STORHET inom dig. Du är skapad för något högre. Något renare. Något viktigare. Du är skapad för ett syfte.... Det finns en mening med ditt liv.</b><br />
<br />
Gud blev människa och betalade priset för vår synd. Han dog i mitt ställe. Jag fick bli ren igen.<br />
50 dagar efter att han dog och uppstod så var himmelen redo: Nu var människan ren igen. Nu var priset betalt. Vi tillhörde Gud igen. Och Pingstdagen kom.<br />
<br />
<b>Lärjungarna blev UPPFYLLDA av den helige Ande - och fick tillbaka ursprungssyftet igen: Uppfyll jorden! Råd och regera! Lev ut ditt syfte! Det finns en mening med ditt liv!</b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgE34GDqv0egl_jJ34jFaZSWcWRjSXpDC74x_etpLOXAV4RnqyZ2RVVOzNZ8BsVk18y76JhrZ_8lWYTXxpGH8XcyBTSt8110he3rXxKho1QUuYR5HK-yvIcUU_f65rCzzxPRP87XG04GnpM/s1600/sent+bolder+orange.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="206" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgE34GDqv0egl_jJ34jFaZSWcWRjSXpDC74x_etpLOXAV4RnqyZ2RVVOzNZ8BsVk18y76JhrZ_8lWYTXxpGH8XcyBTSt8110he3rXxKho1QUuYR5HK-yvIcUU_f65rCzzxPRP87XG04GnpM/s320/sent+bolder+orange.jpg" width="320" /></a></div>
Vissa kristna vill begränsa andedopet till att tala i tungor. Missförstå mig inte, lik Paulus vill jag säga: Jag talar i tungor mer än er; och jag önskar att ni alla talade i tungor!<br />
Men andedopet handlar om något mer; något större!<br />
<b>Du blir uppfylld av SYFTE igen! Du blir en del av något STÖRRE; nämligen Guds plan att vinna världen igen! Du blir fylld av Hans kraft, och du blir ett VITTNE av det största och renaste. Du blir en AMBASSADÖR för Hans rike, med all den auktoritet och frimodighet som följer!</b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQAS2LN7z1a6DRI9UWiBCTLJ80ulab3ek5lqzIqAyQvPcbLPgJ4yh2V-9QLB6EpJXQ1JwZmIU65tEa3cQ15Wykmn4vitUC06Yzk7piTxwHKBujdaXYayHWYM8cgS2SFfA2QwBc1QPbPC-B/s1600/movedbyinspiration.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="224" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQAS2LN7z1a6DRI9UWiBCTLJ80ulab3ek5lqzIqAyQvPcbLPgJ4yh2V-9QLB6EpJXQ1JwZmIU65tEa3cQ15Wykmn4vitUC06Yzk7piTxwHKBujdaXYayHWYM8cgS2SFfA2QwBc1QPbPC-B/s320/movedbyinspiration.jpg" width="320" /></a></div>
<b>Skäms inte, lyft din blick! Du är inget misstag: Du är unik, och viktig i Guds plan att UPPFYLLA jorden. Du är fylld med SYFTE!</b></div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-78492599921376477892013-05-21T23:51:00.001+02:002013-05-21T23:51:54.939+02:00Min fru älskar en annan man mer än mig....<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<b>Saken är att jag visste det redan innan jag friade till henne. Det var i själva verket en av anledningarna till mitt frieri: Jag letade efter en blivande fru som var förälskad i Jesus! </b><br />
<br />
Det fanns många söta flickor att vila ögonen på, många som var bra på alla sätt och vis; men jag visste att det inte räcker... <b>En kvinna som älskar Jesus med hela hjärtat var pricken över i'et!</b><br />
Att Stephanie idag, åtta år senare, älskar Jesus, tar tid med honom, talar om honom, talar med honom, och ger hela sitt hjärta till honom gör mig lycklig, trygg, och ännu mer förälskad i henne....<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9RwTMgRdKCvPZz1Qd3a6Z-YAKHBqt9txDf6yJgmEcWyAYchhoAOONRKbNQuf1wk8J6eQ5S_EWCdUFUr8e9HbpTJ0GOqrLXQhyphenhyphenUD-0ZF-zmg7K4RJ4GKlEV5ATpR59gqKd6wohu6XJdz-9/s1600/IMG_20121116_182501.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9RwTMgRdKCvPZz1Qd3a6Z-YAKHBqt9txDf6yJgmEcWyAYchhoAOONRKbNQuf1wk8J6eQ5S_EWCdUFUr8e9HbpTJ0GOqrLXQhyphenhyphenUD-0ZF-zmg7K4RJ4GKlEV5ATpR59gqKd6wohu6XJdz-9/s320/IMG_20121116_182501.jpg" width="320" /></a></div>
Kanske du inte har hittat din blivande partner ännu; låt mig ge lite tips vad du bör leta efter.<br />
Kanske tänker du att andra saker är viktigare, och att hans/hennes relation med Jesus <i>"kan du påverka positivt och hjälpa henne/honom med"</i>. Nej! Låt henne/honom bli trygg i sin relation med Gud innan du blandar dig i.<br />
<br />
<b>Leta efter detta:</b><br />
<br />
<b>1. Hon/han älskar Jesus av hela hjärtat!</b><br />
Det absolut viktigaste du ska leta efter! Det betyder att han/hon har ett inre liv; ber, läser Bibeln, fastar, vittnar, och älskar att tala om och med Jesus.<br />
<br />
<b>2. Han/hon är engagerad i en lokal församling.</b><br />
Hjälper han/hon till? Tar han/hon ansvar? Är han/hon en tjänare?<br />
<br />
<b>3. Har ni kul ihop?</b><br />
Ni måste kunna skratta ihop, göra kul saker tillsammans, älska att vara med varandra. Då blir vardagen aldrig grå!<br />
<br />
<b>4. Respekterar han/hon din renhet?</b><br />
Var sätter ni era gemensamma gränser innan ni gifter er? Är han/hon allmänt flirtig med alla andra personer runt omkring? Är han en gentleman?<br />
<br />
<b>5. Är ni på väg åt samma håll i livet?</b><br />
Om du upplever att du är kallad att jobba i New Delhi, och hon aldrig skulle kunna tänka sig att lämna Sverige så kommer någon av er att få kompromissa.... Jag menar inte att ni måste tänka EXAKT likadant i alla situationer, men grundläggande saker bör vara likadana.<br />
<br />
<br />
<b>Checka av denna lista. Kan du svara positivt på alla frågor och statements? GO FOR IT! </b><br />
<br />
Jag är lika förälskad i min fru idag som jag var när jag för första gången höll hennes hand i ett vintrigt Uppsala för många år sedan...:)</div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-35374041346241716532013-05-16T19:46:00.002+02:002013-05-16T19:46:41.735+02:00Låt mig presentera Jordan Kolarik!<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<b>Sent i tisdags kväll flög Jordan Kolarik in till San Francisco för att bo med oss i CA i åtta veckor.</b><br />
Jordan är i sluttampen på sin Bachelor på Central Bible College i Missouri. Han behöver göra en sista praktik, och frågade mig redan i Dar es Salaam förra året om han fick göra sin praktik hos mig.<br />
<br />
Jag mötte Jordan när han var en vild tonåring i Pittsburgh för MÅNGA år sedan. Han var en del av ungdomsarbetet i Allison Park Church; oc<br />
h genom åren har jag predikat där 30+ gånger, och sett honom växa varje gång!<br />
<b>Han är idag en mogen, Jesuspassionerad, smart och talangfull</b><i> (han vann en nationell tävling som frontman i bästa "Youth Band" för tre år sedan!)</i> <b>ung Gudsman!</b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrRa6p6LqgVi9Ug5AFdRik5_Tq_XJn3l0L73NHPlGyRdnFolN5TGGKj5Zth65g-YOUUJiCgMb2Mgl4EH6PYXJWFSRseFIZWvPYNaZd4Ps45jrikYOsQkW29vtChyphenhyphenIPF491upoNnk2mlnxs/s1600/photo.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrRa6p6LqgVi9Ug5AFdRik5_Tq_XJn3l0L73NHPlGyRdnFolN5TGGKj5Zth65g-YOUUJiCgMb2Mgl4EH6PYXJWFSRseFIZWvPYNaZd4Ps45jrikYOsQkW29vtChyphenhyphenIPF491upoNnk2mlnxs/s320/photo.JPG" width="320" /></a></div>
Han kommer nu vara med mig i åtta veckor; göra det jag gör; bo hos oss; och förhoppningsvis lära sig MASSOR om att vara i tjänst! Min utmaning är att han ska vara mer passionerad, en vild stridsman, och ha ett hjärta för de onådda när han flyger hem i July.<br />
<br />
<b>Välkommen till CA, SOS, The House och The Elvelyx Jordan! Nu kör vi! </b><br />
<br />
</div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-59491065405991343682013-05-14T19:52:00.001+02:002013-05-14T19:52:14.329+02:00Vikten av nya erfarenheter<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<b>Igår kväll bad fick jag leda över 1 500 människor i bön. Helt otroligt! </b>Varje måndag samlas den skaran i The House Modesto för att be. Veckans höjdpunkt, big time!<br />
Våra föreståndare som brukar leda bönen har varit på resande fot i två veckor, och de bad mig ta bönemötet denna vecka. Ett stort förtroende och en ny erfarenhet.<br />
<b>Det blev väldigt bra, stark Gudsnärvaro, och vi bad för onådda folk, och Tanga, Tanzania.</b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4vWFyGzRthIkRP3di3a3B36IkZBwbPoR9Y4zD_dOE4znfLGzg9eqiSm3IUeQAa6u0yM65HEBPM6Z0uO98gkYZpRlXNEIriC2b_0ROLdFOgl-IOZgDpCJzKOSF40iCawNa5Hk4LfFNP6cy/s1600/485343_10152596620790454_658508935_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="239" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh4vWFyGzRthIkRP3di3a3B36IkZBwbPoR9Y4zD_dOE4znfLGzg9eqiSm3IUeQAa6u0yM65HEBPM6Z0uO98gkYZpRlXNEIriC2b_0ROLdFOgl-IOZgDpCJzKOSF40iCawNa5Hk4LfFNP6cy/s320/485343_10152596620790454_658508935_n.jpg" width="320" /></a></div>
Livet ska vara fullt av nya erfarenheter, nya utmaningar, och tider när vi sträcker oss längre än vad vi någonsin gjort hittills. Om vi inte gör det kommer vi sluta växa och utvecklas. <b>Jag vill att mitt liv ska vara som bäst, roligast och starkast precis innan jag dör. Då har jag ständigt lärt mig nya saker, sträckt mig längre, och varit hungrig i livet. Du dör jag lycklig och mätt!</b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqi9xI0GuxzCFuM88PP5av2qehvX3xZa7bv1VjIbk8Xv2TURg_7qjIQ-Az-S6kfOLQ-eNicFDnRgd0EetFsWEigo08Jfv0LLSp7LsBEc04pLlyrJonhcBsx6dm8LlkydmCrx5igjU_6Lo9/s1600/65250_10152581094155454_1136689861_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqi9xI0GuxzCFuM88PP5av2qehvX3xZa7bv1VjIbk8Xv2TURg_7qjIQ-Az-S6kfOLQ-eNicFDnRgd0EetFsWEigo08Jfv0LLSp7LsBEc04pLlyrJonhcBsx6dm8LlkydmCrx5igjU_6Lo9/s320/65250_10152581094155454_1136689861_n.jpg" width="320" /></a></div>
Jag har saker jag sträcker mig efter just nu. Nya steg i tro och utmaningar jag skräms av, men som triggar mig!<br />
<br />
Har du?<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsZA1fZ8evjmBhfJ4gavB4HHSyyTJupxBR-WfrWlNXORGgE4ow0EPVxlwN_aNtU47jDDxHUJ8qH2TZbzEoNZmzRdWcDWWez0iImy2tKNm97pzdZtaxO9a0PC-IbKGQ_RXbz34F1PhdIZqk/s1600/the+house.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsZA1fZ8evjmBhfJ4gavB4HHSyyTJupxBR-WfrWlNXORGgE4ow0EPVxlwN_aNtU47jDDxHUJ8qH2TZbzEoNZmzRdWcDWWez0iImy2tKNm97pzdZtaxO9a0PC-IbKGQ_RXbz34F1PhdIZqk/s320/the+house.jpg" width="320" /></a></div>
</div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-37630375599924967352013-05-13T19:23:00.002+02:002013-05-13T19:23:35.277+02:00Lewis 2 år!<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
För två år sedan hade vi missionspraktik i Stockholm. Då var eleverna från vår systerskola i Pittsburgh hos oss i Stockholm för att hjälpa oss evangelisera gator och torg. Runt <a href="http://godsadventurer.blogspot.com/2011/05/omskakat-stockholm.html" target="_blank">70 människor blev frälsta</a> under några dagars arbete, och Jesus blev känd från Stureplan till Hovsjö!<br />
<br />
Jag ska minnas dessa dagar ännu mer genom ett helt annat mirakel som skedde mitt i missionspraktiken.<br />
Just när vi satt i Hovsjö, Södertälje, tittade Stephanie på mig med den där blicken som säger <i>kom-hit-nu-det-gäller-något-väldigt-viktigt.</i> När hon viskandes säger att <i>"jag tror det är dags"</i>, får jag smidigt lämna över teamledarrollen till mina medarbetare, sätta mig i bilen och bege mig norrut till Flemingsberg.<br />
<br />
Där föddes han! Han som hette <i>Dylan</i> i en dag, innan namnet som varit bestämt sedan flera månader inte ville fastna på honom och fick lämna plats för hans riktiga namn; <b><a href="http://godsadventurer.blogspot.com/2011/05/lewis-kenzo-elvelyck.html" target="_blank">Lewis Kenzo Elvelyck!</a></b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyR6Cn9BEb2t7b7hDhH5RwmPUxN-JQQEdLrlVCVcVtJi8OSih_p9vnpSKQzdIUjyy6G0UTVz8METzE61DMf_2pXz6_fN9LnLFI64Qmsw7JdUnK_S_p8OrivSFZd-lUyjFVuQ9Syu3nrsXJ/s1600/IMG_4168.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyR6Cn9BEb2t7b7hDhH5RwmPUxN-JQQEdLrlVCVcVtJi8OSih_p9vnpSKQzdIUjyy6G0UTVz8METzE61DMf_2pXz6_fN9LnLFI64Qmsw7JdUnK_S_p8OrivSFZd-lUyjFVuQ9Syu3nrsXJ/s320/IMG_4168.JPG" width="320" /></a></div>
Idag bli vårt charmtroll två år. Idag vaknade han lite förvirrad och omtumlad av att hans två syskon och föräldrar stormar in sjungandes med ballonger, choklad, tårta, presenter och levande ljus! Oj vad glad han blev för mentosrullen, tågboken, plastlastbilen och russinpaketen!<br />
<br />
<b>Lewis; Älskar dig till månen och tillbaks! Vill ge dig hela världen och lite till! </b><br />
Finns ingen som kan irritera mig som du när allt går snett (lol); finns ingen som får mitt hjärta att smälta fortare än du när leendet tittar fram mitt i oredan; finns ingen som så ovillkorligt och kärleksfullt kastar sig om min hals varje gång vi ses efter några timmars separation; finns ingen som lär pappa tålamod och uthållighet bättre än du; jag vet ingen som snabbare ber om förlåtelse och ursäkt när det blivit fel; finns ingen charmigare, smartare, mysigare, finare, busigare, eller mer älskad 2-åring i hela världen<i> (i mina ögon!)</i><br />
OJ VAD JAG ÄLSKAR DIG!<br />
<br />
Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! Idag är det din dag!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQ6HLXFn-cF6hu5Tf3xvlqA8IpLyCiaf0TIc2O7CSkcfZB_cEMh5zeNipcFPZiSW1vzdvWwgVSEh2xndDvDvnnQpAGCB36R7jTVfFDhs-DPJfc474qYdzWRUE4ScBi8vcvmSiZrZyCZO11/s1600/IMG_4214.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQ6HLXFn-cF6hu5Tf3xvlqA8IpLyCiaf0TIc2O7CSkcfZB_cEMh5zeNipcFPZiSW1vzdvWwgVSEh2xndDvDvnnQpAGCB36R7jTVfFDhs-DPJfc474qYdzWRUE4ScBi8vcvmSiZrZyCZO11/s320/IMG_4214.jpg" width="239" /></a></div>
</div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-90003614683798216852013-05-09T19:27:00.000+02:002013-05-09T19:27:37.783+02:00Vad vore livet utan Skype? (eller Facetime för den delen)<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<b>Kom hem sent igår efter en intensiv match i stora Stockton</b> <i>(ca 350 000 invånare)</i> <b>en timme från Modesto. </b>Det lokala laget heter <b><i>Thunder</i></b>, har Skandinaviens egen <b>Tor</b> som maskot, en arena som tar 10 001 personer, och spelar i tredje bästa ligan i USA efter <i>NHL</i> och <i>"Farmarligan".</i><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEIdWmMr_FvjPMbO8kjUWYvO12ZsTksSe_TLxf1zqTkTq-NAmw9H7ZFlFY-U1AfHnZEWYGKcUawVyRuJZT6kIRXS_HP1oShFD-UXfGWdswp3uhYt7RGePvPLsdNIxBWsjwvcSWmCKWpPdB/s1600/ftz_0451.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="179" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEIdWmMr_FvjPMbO8kjUWYvO12ZsTksSe_TLxf1zqTkTq-NAmw9H7ZFlFY-U1AfHnZEWYGKcUawVyRuJZT6kIRXS_HP1oShFD-UXfGWdswp3uhYt7RGePvPLsdNIxBWsjwvcSWmCKWpPdB/s320/ftz_0451.jpg" width="320" /></a></i></div>
<br />
<br />
<br />
Mycket kul! <b>Fick be för två sjuka personer som kände omedelbar förändring och förbättring i kroppen!</b><br />
Tyvärr så förlorade "<i>vårt</i>" lag med ett uddamål i sudden.... De leder fortfarande med 2-1 i matchserien, och om de vinner två matcher till är de i nationell final för Kelly Cup! <i>(Allt detta lärde jag mig igår, bredvid en passionerad supporter.)</i><br />
<br />
<b>Det blev en stark, dubbel, espresso kvart i fem i morse, och sedan styrelsemöte via Skype med SOS i 4,5h. </b><br />
Skype är en av de saker jag gärna skryter om här borta. Det är ju åtminstone delvis ett svenskt ursprung. Andra saker jag gärna talar om är <b>Spotify, skiftnyckeln, säkerhetständstickan, H&M</b>, och <b>syrets</b> upptäckt. Tänk vad lilla Sverige ändå har bidragit med!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiXMN8KmLMFgz6iauT3zgrJEq7yt7Rkkaf264gX6LSjHiHzk5CD3zXRd3mxsRrSwmR_Ub0aOkY6Ve46ZZDs4Pi9M-CxOmkrdKjNA5rsmxKb2HDFJ2sgdXNe24pUXvaTrAJJWVjVzRkLjUZ/s1600/skype_log-100010026-gallery.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="214" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiXMN8KmLMFgz6iauT3zgrJEq7yt7Rkkaf264gX6LSjHiHzk5CD3zXRd3mxsRrSwmR_Ub0aOkY6Ve46ZZDs4Pi9M-CxOmkrdKjNA5rsmxKb2HDFJ2sgdXNe24pUXvaTrAJJWVjVzRkLjUZ/s320/skype_log-100010026-gallery.jpg" width="320" /></a></div>
Om 40 minuter är det dags för nästa Skypemöte med Sverige. <b>Denna gång med SvD som vill intervjua mig om min bakgrund, förändring i livet, och vad jag gör nu. </b>Allt detta efter att reportern funnit och läst min blogg! Kul!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMVSAUQsK7oqMoOPpvhXhlTLNNYQ2j_FPyE6Fg-2eF_nZ7TCrNbs3By7soJWKJqIKPrzvFX3RM6UsDBlKonkMjTleGx7y-0juHi0-3ZO5OifM5RUNEBpyCOueBMMkCInRQORiri2PvCHw1/s1600/images.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMVSAUQsK7oqMoOPpvhXhlTLNNYQ2j_FPyE6Fg-2eF_nZ7TCrNbs3By7soJWKJqIKPrzvFX3RM6UsDBlKonkMjTleGx7y-0juHi0-3ZO5OifM5RUNEBpyCOueBMMkCInRQORiri2PvCHw1/s1600/images.jpeg" /></a></div>
Skulle vilja hinna med en FaceTime med ungdomspastorn i SOS Church innan det. Är du tillgänglig Jonatan?:)<br />
<br />
<b>Korta tankar. Snabba tangenter. Flitiga fingrar. Och ett leende i ansiktet.</b><br />
<br />
<b>Jag har världens bästa jobb. En lycklig fru. Fina barn. En relation med Gud. Och ett vrålåk till hoj. Vad mer kan en man begära?</b></div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-91091735243504432362013-05-07T23:30:00.000+02:002013-05-07T23:30:11.880+02:00Att älska en stad.<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<b>Vad ser du när du tittar på din stad? Och vad känner du?</b><div>
För drygt tre månader sedan flyttade jag från en av världens vackraste städer, till...tja, <i>Modesto</i>. Ingen yttre skönhet, inget "<i>varumärke</i>", inget hippt och coolt alls.</div>
<div>
Men idag är jag förälskad i denna plats! <b>Jag älskar Modesto!</b></div>
<div>
<div>
<br /></div>
<div>
<b>Vi kristna är idag inte kallade att frälsa våra städer. Det gjorde Jesus för 2 000 år sedan. Vi är däremot kallade att älska våra städer!</b></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<i><b>Så hur? </b></i></div>
<div>
<b>Du kan sluta försöka på en gång i egen kraft, och istället koppla med den kärlek som är Guds, och som redan är utgjuten i ditt hjärta genom den helige Ande.</b><i> (Rom 5:5)</i></div>
<div>
Se staden med Guds ögon. Se varje människa som Han ser dem. Då kommer du älska, be för och göra allt du kan för att vinna din stad med Hans kärlek. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Så hur lång tid tar det att lära sig att älska en stad? När kan du älska den? </div>
<div>
Svaret är: På en gång! För Gud har redan älskat din stad sedan dagen den föddes. Det tog mig en vecka att älska Modesto.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jesus grät för städer när Han såg dem. Gråter du och jag? Eller talar vi ner våra städer, eller talar vi hat och irritation och förbannelser över dem?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Du kanske tänker: <i>Men vad finns det att älska i min stad Daniel? </i></div>
<div>
<b>Jag vet! Och jag kan ge dig det svaret:</b></div>
<div>
<b><i><br /></i></b></div>
<div>
<b><i>Människor!</i></b></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vi tittar inte på byggnader eller yttre skönhet; vi ser staden så som Gud ser staden: En plats med många människor!</div>
<div>
<b>Så det är dags att öppna ditt hjärta för din stad. Var stolt över den! Äg den! Var en del av den. </b></div>
<div>
<b>Och älska den!</b></div>
</div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
<b><br /></b></div>
<div>
Städer jag bott i och som jag älskar:</div>
<div>
<i>Huskvarna</i></div>
<div>
<i>Jönköping</i></div>
<div>
<i>Uppsala</i></div>
<div>
<i>Storstockholm</i></div>
<div>
<i>Modesto</i></div>
<div>
<i><br /></i></div>
<div>
Städer jag drömmer om, har en relation till, älskar på avstånd, och längtar till att få se förvandlade:</div>
<div>
<i>Pittsburgh</i></div>
<div>
<i>New York</i></div>
<div>
<i>San Francisco</i></div>
<div>
<i>Beirut</i></div>
<div>
<i>New Delhi</i></div>
<div>
<i>Calcutta</i></div>
<div>
<i>Tokyo</i></div>
<div>
<i>Rom</i></div>
<div>
<i>Paris</i></div>
<div>
<i>Kairo</i></div>
<div>
<i>Istanbul</i></div>
<div>
<i>Washington DC</i></div>
<div>
<i>Boston</i></div>
<div>
<i>Karachi</i></div>
<div>
<i>.........?</i></div>
</div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-71499516260904208072013-05-02T20:50:00.002+02:002013-05-02T20:50:46.298+02:00Beviset: Mitt inkarvade namn.<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="text-align: right;">
<i><b>Jerusalem, Första århundradet</b></i></div>
<br />
Han drog hyveln ytterligare några gånger. <i>"Så där ja!"</i>, sa han för sig själv. Nu var det lite mindre knotigt, och lite mer estetiskt tilltalande. Han visste ju att det för denna produktserie inte spelade någon roll, men hans pappa hade så länge han kunde minnas inpräntat orden:<i> "Jobba hårt min son. Slarva aldrig! Den som är en trogen, hårt arbetande, och noggrann arbetare kan få tjäna kungar en dag!" </i><br />
Han visste att den sista delen var ett halvcitat från <i>Boken</i>; men han hade aldrig vetat om han skulle tolka det bokstavligt eller bildligt, och när han frågat pappa hade han bara fått ett mystiskt leende och en blinkning till svar.<br />
<br />
Redan för fyra år sedan hade han fått börja hjälpa mamma och pappa i verkstaden. Då tyckte de att han blivit stor nog, och hans pappa hade instruerat honom, tränat med honom, låtit honom göra misstag, ibland skällt och tillrättavisat honom, och ofta berömt honom. Nu var han tio år, och kunde nästan utföra alla de olika arbetsmomenten hans pappa kunde. Deras lilla verkstad var en av många i staden, och de hade snickrat möbler och produkter till alla möjliga människor i många år. Pappa hade ett rykte om sig att producera kvalité, och ändå hålla nere priserna. Kanske var det just därför Romarna hade valt ut pappas snickeriverkstad som en av få när de börjat beställa kors från judarna, istället för att utföra det tunga arbetet själva.<br />
<br />
Visst, det var mindre inspirerande och utvecklande att ständigt hyvla ut och snickra ihop grova kors, men det gav en stadig och långsiktig inkomst. Pappa hade sagt att det var en välsignelse från Gud att få göra kors åt Romarna, eftersom de aldrig skulle sluta avrätta människor. <i>"Det behövs alltid nya kors min son"</i>, hade han sagt.<br />
Även pappas kusin hade fått ett uppsving i sin affärsverksamhet när pappa fick in honom som virkesleverantör. Hela släkten såg upp till och tackade pappa för vad han gjort.<i> "Jag vill bli som min pappa."</i>, tänkte pojken när han med ett öga stängt en sista gång inspekterade korset han byggt.<br />
<br />
Han visste inte hur många han satt ihop de senaste två åren, men säkert ett hundratal. Han visste ju vad de användes till, och varje gång tanken fastnade på det så darrade han till. <i>"Usch!"</i>, tänkte han, <i>"Jag vill aldrig mer se på när de spikar upp någon människa på våra kors."</i><br />
Förra året hade han av nyfikenhet smugit upp till baksidan av tempelberget, där avfallshögen låg, och platsen de avrättade brottslingar. Han hade drömt mardrömmar i flera månader efter det. Vanligtvis, varje vecka, var det en hyfsat stor publik som stod och tittade på når Romarna avrättade de som brutit mot lagen. Nu var det påskhelg igen, och han visste att publiken skulle vara extra stor just därför; hela landet samlades i staden under denna vecka, och många familjer såg det som en årlig tradition att bevittna korsfästelsen av brottslingarna.<br />
<br />
Han lät kniven snabbt glida mot och karva in i träet på den ena sidan av korset. Osynligt nog för någon att reagera, men tydligt nog att se för den som visste vad han letade efter. Nu var hans namn inkarvat i korset. Hans sigill. Hans arbete. Hans kors.<br />
<br />
..........<br />
<br />
Hon hoppade till när dörren slogs upp men en smäll. Hon vände sig hastigt om med andan i halsen och hjärtat hårt dunkande från den hastiga adrenalinrushen. Hon såg rakt in i två söndergråtna ögon. Hennes ögon. Lika stora och chokladbruna som de som satt i hennes ansikte. Men de hon nu såg var rödflammiga och fulla av tårar.<br />
<br />
<i>"Han bär mitt kors!"</i>, hörde hon sin son ropa med brusten röst. <i>"De skrattar och ropar och kastar saker på honom. Han blöder! Och han bär mitt kors!"</i> Hans ord blandades med gråt, och det tog några sekunder för henne att förstå det hon hörde.<br />
Modersinstinkten gjorde att hon lyfte upp honom och höll om honom innan hon frågade: <i>"Vem? Vilket kors? Lilla vän, vad pratar du om? Vad har hänt?"</i><br />
Hennes omfamning hade inte fått gråten att stanna av, utan snarare tvärtom. Det han kämpat emot där ute på gatan släppte nu, och blev till en flod av gråt.<br />
<i>"Profeten!"</i>, sa han mitt i tårarna,<i> "Jesus från Nazareth, han vi älskar att lyssna på och vara nära varje gång han kommer till stan. Han blöder. De skrattar. Och han bär mitt kors!"</i><br />
<br />
Hon hade fortfarande svårt att samla alla tankar, allt gick så fort. <i>"Nej, lilla vän"</i>, sa hon tillslut, <i>"Jesus från Nazareth är ingen brottsling. Du måste ha sett fel, Romarna skulle aldrig gripa honom."</i><br /><i>"Han gick med de andra"</i>, replikerade han blixtsnabbt, <i>"och han föll precis framför mina fötter här utanför på gatan. Jag såg hans ansikte, det var han! Han blöder. Och han bär mitt kors! Mitt kors dödar Jesus!"</i><br />
<br />
Hennes man hade nu kommit in i rummet. Han hade hört tumultet och skriket, och han hade hört vad deras son grät ur sig. De höll nu båda om pojken. Kärleksfullt och varsamt som vore han en nyfödd. Hon hörde hennes man tröstande förklara att det visst inte var hans kors. Att det var Romarnas kors. Och att det säkert fanns hundra kors där ute; att kanske bara en fjärdedel kom från denna verkstad; och att det <i>garanterat</i> inte var just ett kors som han hade gjort.<br />
<br />
Då slutade han plötsligt att gråta, trots att gråten fanns kvar i hans ögon när han tittade upp på dem.<br />
<i>"När han föll"</i>, sa han nu stilla; <i>"när han föll så såg jag..." </i><br />
<i>"Vad såg du?"</i>, frågade hon upprört.<br />
<i>"Där, precis bredvid hans ansikte, inkarvat på korset. Jag såg mitt namn... Han bär mitt kors. Han bär mitt namn."</i><br />
<br />
..........<br />
<br />
<br />
<i>Han bar mitt namn på korset, för att kunna skriva mitt namn i Livets Bok.</i><br />
<i>Mitt inkarvade namn är beviset på Hans kärlek. Hans oändliga kärlek.</i><br />
<i><br /></i>
<i>Han dog för mig, nu lever jag för Honom!</i></div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-82989221355776288672013-05-01T21:15:00.000+02:002013-05-01T21:15:17.988+02:00Hur man bygger en Megaförsamling<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Kaxig rubrik. Jag är 31 år gammal. Har ännu inte varit med och byggt upp en megaförsamling från grunden, men under mina tre månader här i The House Modesto, har jag observerat en hel del intressanta saker som jag tror är direkt nödvändiga för att nå ända fram. En dag kan Gud kalla både dig och mig att bygga en Megaförsamling från grunden, då måste vi vara beredda!<br />
<br />
Enligt <i>The Hartford's Institute</i> är definitionen av <b>en Megaförsamling en församling som har 2 000 eller fler mötesdeltagare under veckans möten.</b> Förra veckan hade vi <i><b>9 743</b></i> här i Huset, så jag gissar att vi kvalificerar :)<br />
<br />
<b>Här är några tankar jag gärna delar med dig:</b><br />
<br />
<b>1. Ett tilltal från Gud</b><br />
Det kommer att komma MÅNGA dagar då du önskar att du gjorde något annat, och inte ständigt stod i denna andliga strid. Många gånger kommer du gråtandes vilja ge upp, och du kommer tvivla på att du kan göra det. Då MÅSTE du veta att Gud kallade dig att göra det! För om Gud kallade så är det Hans jobb att bygga! Inte ditt. Du ska bara lyda, uthålligt lyda...<br />
<br />
<b>2. Bön</b><br />
Snabbt räknat så är jag med på sju officiella bönesamlingar varje vecka. Vissa sträcker sig så långt som 2h, andra för 20 minuter. Veckans höjdpunkt är måndagkvällar, då över 1 500 människor kommer för att BE i 1,5h! För de flesta församlingar vore det en prestation att samla så många bedjare till en "specialsamling" om året. I The House så sker det VARJE VECKA!<br />
Människor här ber. Ledarna ber. Alla vet hur man ber, och förstår att bön är nyckeln till genombrott. Alla segrar som vinns här är grundade i bön. Jag älskar att se föreståndarparet Glen och Deborah - de ber som om de vore hungriga, vilda tonåringar, med gamla människors vishet. Trots att de är över 60, och har varit i tjänst hela sina liv, så är de inte trötta eller mätta - de längtar efter mer! Underbart!<br />
Om du inte är beredd att be så kommer du inte kunna bygga stort. Du kommer ha en lagom församling, säkert bekvämt och härligt, men utan påverkan på din stad.<br />
<br />
<b>3. Evangelisation</b><br />
Pastor Glen har sagt till mig varannan vecka att en församling som har evangelisation på veckoschemat inte kommer att växa sig stor. Va?! Jo, för då gör medlemmarna "sitt jobb" under de timmarna, och det skapar en tankebyggnad att ibland så "utför" man evangelisation, men oftast inte.<br />
Sån var inte Jesus. Hans livsstil var att människor fick bli mötta och höra om Gud. Så fungerar verkligen denna församling! En byggnad är bara ett skal; ovanför alla dörrar i vår kyrka sitter det skyltar, på insidan, som säger: "You are now entering the Mission Field!" Så varje dag, varje sekund, är vi evangeliserande - det finns ingen annan livsstil! På VARJE möte jag varit på här hittills under tre månader har människor blivit frälsta, hittills över 3 500!<br />
Varje månad döper vi; i söndags 46 personer! Underbart!<br />
Om evangelisation är en programpunkt snarare än en livsstil så kommer din församling inte kunna växa. Du evangeliserar hela tiden!<br />
<br />
<b>4. Nästa generation</b><br />
Ett huvudfokus på nästa generation är existensberättigandet för varje församling. Om fokus, pengar och tid inte läggs på att nå barn och ungdomar (inte "underhålla" eller "ta hand om" - nå!) då kommer församlingen tillslut att dö, långsamt eller snabbt.<br />
Både barn- och ungdomsarbetet här i The House kan vara det bästa jag sett i någon församling i hela världen! (jag har besökt MÅNGA!) Nästa månad inviger vi en ny barnkyrka vi byggt: Det kommer vara det fräschaste platsen att vara för något barn i hela Norra Kalifornien!<br />
<br />
<b>5. Mission</b><br />
Jesus kallar ingen kristen att "bara" nå sin stad - han talar alltid om FOLK! För att en församling ska vara full av Guds kraft och närvaro krävs ett fokus och satsning på mission. Läs Matteus kapitel 10 och 11:1 om du inte tror mig!<br />
The House Modesto satsar stort på mission just nu. Hur? De sökte över jorden för att få ett kvalitativt missionsarbete, blev partners med oss i SOS, betalade hur mycket som helst för min familjs visum och flytt, och har nu satt in mig, en missionär från Sverige, som pastor och Missions Director. En FET välsignelse väntar församlingen runt hörnet..<br />
<br />
<b>6. Offer</b><br />
Som ledare måste man vara beredd att dö och offra ALLT man har! Många ser på Megaförsamlingar och ser en "glättig yta", utan att förstå alla tåran, all förföljelse och all strid som ligger bakom. Många tänker högmodigt att "det där som Ps Glen gör skulle jag kunna göra", utan att se. Beräkna kostnaden. Betala priset. Ge inte upp. Dö till dina drömmar. Där finns ett recept till framgång. Om inte vetekornet faller i jorden och dör...<br />
<br />
Mycket mer kan sägas och analyseras i detalj, men allt detta ovan är nycklar och grundläggande fakta för att bygga stort. Har man inte ordning på dessa sex punkter så är det inte ens lönt att försöka.<br />
<br />
Det var inte min intention när jag började skriva, men nu när jag tittar på alla sex punkterna igen, <b>så ser jag med glädje att de alla är en del av SOS Church DNA i Stockholm.</b> I mitt hjärta vet jag att Gud gör något stort i Stockholm... Yeah!<br />
<br />
Fortsätt att drömma! Och bygg stort!</div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-60807436417104400152013-04-25T22:03:00.001+02:002013-04-25T22:06:29.945+02:00Musiktips!<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<b>Jag hade en relativt sen delirious?-upptäckt år 2000. Då hade de redan hunnit släppa sitt tredje regelrätta album och skulle snart spela i Globen. </b>Jag köpte då <i>"Glo"</i> några månader innan Globenspelningen och blev tvärsåld direkt. Under flera år lyssnade jag knappt på något annat, utan jag skaffade alla album, samlingar, VHS-kassetter osv som jag kunde hitta...<br />
<br />
<b>Jag har gråtit, skrattat, lovsjungit, dansat och sjungit med till i stort sett alla deras låtar.</b><br />
<br />
Lyssna bara till det här:<br />
<span class="line line-s" id="line_1" style="border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i><br /></i></span></span><span class="line line-s" id="line_1" style="border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i>Thank you for the chance to live again</i></span></span><span class="line line-s" id="line_2" style="border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i>I will run always for you</i></span></span><span class="line line-s" id="line_3" style="border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i>Clouds had gathered all around my head</i></span></span><span class="line line-s" id="line_4" style="border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i>But these hands they lifted me</i></span></span><span class="line line-s" id="line_4" style="border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i><br /></i></span></span><span class="line line-s" id="line_5" style="border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i>And I'll tell of this love that saved me</i></span></span><br />
<span class="line line-s" id="line_6" style="border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i>Thank you for the chance to live again</i></span></span><span class="line line-s" id="line_7" style="border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i>I will run always for you</i></span></span><span class="line line-s" id="line_8" style="border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i><br /></i></span></span><span class="line line-s" id="line_8" style="border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i>Walking closer, you are all I have</i></span></span><span class="line line-s" id="line_9" style="border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i>In this world, only you</i></span></span><span class="line line-s" id="line_10" style="border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i>And I'll tell of this love that saved me</i></span></span><br />
<span class="line line-s" id="line_11" style="border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i>And I'll wait for this light to break</i></span></span><span class="line line-s" id="line_11" style="border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i><br /></i></span></span><span class="line line-s hover" id="line_12" style="background-attachment: scroll; background-image: none; background-position: 0px 0px; background-repeat: repeat repeat; border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i>I'll come to you, yes, I'll run to you</i></span></span><span class="line line-s hover" id="line_13" style="background-attachment: scroll; background-image: none; background-position: 0px 0px; background-repeat: repeat repeat; border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i>And I'll wait for this light to break</i></span></span><span class="line line-s hover" id="line_14" style="background-attachment: scroll; background-image: none; background-position: 0px 0px; background-repeat: repeat repeat; border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i>I'll run to you, yes, I'll come to you</i></span></span><span class="line line-s hover" id="line_15" style="background-attachment: scroll; background-image: none; background-position: 0px 0px; background-repeat: repeat repeat; border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i>I'll be one with you</i></span></span><span class="line line-s hover" id="line_15" style="background-attachment: scroll; background-image: none; background-position: 0px 0px; background-repeat: repeat repeat; border: 0px; display: block; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 15px; margin: 0px; padding: 0px 5px; vertical-align: baseline;"><span style="background-color: white;"><i><br /></i></span></span><br />
NU har delirious? frontman Martin Smith precis släppt sitt första soloalbum - och <b>känslan, atmosfären, passionen, enkelheten är där igen! </b><br />
<br />
Jag är ingen lättrörd person, men i tisdags morgon när jag bad och hörde Martin sjunga ut igen: <i>"And my heart burns for you..."</i> så var jag vid Jesu fötter, sjungandes med Martin, med tårar strömmandes ned för mina kinder; <i><b>my heart burns for you....</b></i><br />
<br />
<b>Ok, dagens heta tips - God's great Dance Floor med Martin Smith. Get it!! </b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5uMJggYf6XAHBEigcVp2b1kbot3FSjgRzAArl8PTPREbvV6YkSGs4qBpX_Q6wa01lO4qHpHq51zR4pqP3D7qyIbmErY9mw9XKMWkSSWijKbGpU4hgWXnCFdiupzdrmWKhTi8dzUahVlPh/s1600/Martin-Smith-Gods-Great-Dance-Floor-Cover-300x300.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5uMJggYf6XAHBEigcVp2b1kbot3FSjgRzAArl8PTPREbvV6YkSGs4qBpX_Q6wa01lO4qHpHq51zR4pqP3D7qyIbmErY9mw9XKMWkSSWijKbGpU4hgWXnCFdiupzdrmWKhTi8dzUahVlPh/s1600/Martin-Smith-Gods-Great-Dance-Floor-Cover-300x300.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i><br /></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<i>Edited later: Såg precis att min gode gamle vän Jens skrivit om precis samma sak nyligen. Och som vanligt skrivit det bättre än mig;) Nåväl, visa män tänker samma sak.<a href="http://jenscharlieson.com/2013/04/24/martin-smith-ar-tillbaka/" target="_blank"> Läs Jens blogg!</a></i></div>
</div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6649265264748625985.post-7056662462334352672013-04-22T20:22:00.004+02:002013-04-22T20:22:56.081+02:00"Vad är ditt pris?"<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Han darrade till när hans stam blev utpekad. <i>"Vad är sannolikheten?"</i>, frågade han sig själv. Han insåg snabbt att han visste svaret på den frågan, och likt ett nervöst tvång började han räkna ut procenten. Tolv stammar. En tolftedels chans. <i>"Det måste bli...eh..8%?"</i> tänkte han för sig själv, medan han bet sönder underläppen.<br />
<br />
När Josua igår hade spridit påbudet att man<i> "i HERRENS namn"</i> skulle kasta lott för att finna den stam, släkt, familj och man som dragit ner denna olycka över landet, hade han blivit helt kall. Och omedelbart hade han insett det han förnekandes vetat om hela tiden: Nederlaget i Ai kan bero på mig! Jag kan ha dräpt dessa mina bröder. Jag kan ha orsakat denna olycka över mitt folk.<br />
<br />
Han hade snabbt fysiskt skakat på huvudet, som om att det skulle skaka av denna hemska tanke från honom. Han hade rest sig, plockat ihop sina saker efter måltiden med sin familj, och gått och lagt sig. Halva natten hade sedan varit en kamp mellan logik, känslor, sannolikhet, fruktan, tvivel och förnekelse. Långt in på natten hade han tillslut somnat, överbevisad av sig själv att det skulle vara omöjligt att hitta just honom bland den dryga miljon soldater de var. Och självklart kan han inte ha varit den enda som belönat sig själv med ett litet krigsbyte. Självklart var det många som tagit det som rätteligen tillhörde dem. De förtjänade minsann en belöning! Det måste ju Josua förstå. Efter alla dessa år av vandring och väntan. Nu är det ju skördetid! Ha, Josua förresten; han hade nog själv tagit det största bytet - självklart hade han det - han var ju Ledaren!<br />
<i>"Många, många har tagit ett större byte än mig i alla fall..."</i> var det sista han tyst viskade ut innan han somnade drömlöst. <br />
<br />
Nästa lott föll på <i>seraiternas</i> släkt. Hans blick började flacka, och händerna darrade nu okontrollerat. Han stoppade dem i fickorna för att ingen skulle se.<i> "Om jag bara står stilla och tyst; om jag bara inte tittar någon i ögonen; om jag bara inte andas; då kan de aldrig hitta mig"</i>, tröstade han sig själv.<br />
<br />
Han tänkte tillbaka till den där händelsen från hans tidiga barndom. Han kan inte ha varit mer än fyra-fem år, men han mindes det klart och tydligt än: När Josua, Kaleb och de andra tio han inte längre mindes namnen på, hade kommit tillbaka från deras uppdrag. De hade lämnat olika rapporter, och de vuxna hade bestämt sig för att tro på de tio. HERREN hade då bestämt att det skulle bli som de själva sa, och de skulle inte få nå fram.<br />
Resten av hans barndom, och hela hans ungdom hade sedan präglats av en nit och brand att aldrig bli som de tio. Han och hans vänner hade bestämt sig: Vi vill gå med Josua! Vi vill lita på HERREN! Vi vill vara löftesgenerationen!<br />
<br />
Josua hade sedan tränat dem. I grupper hade de samlats till förberedelse. Svärd och spjut hade de lärt sig hantera, och de hade nitiskt studerat Lagen. Han kunde den fortfarande idag som ett rinnande vatten.<br />
En dag, när han var 16 år gammal, hade Josua valt att inspektera just hans grupp. Han hade aldrig tidigare varit så nervös: Ledaren ska komma till oss! Han hade inte vetat vad han skulle förvänta sig av att få vara nära Josua, men när Ledaren skakat hand med dem alla, och tittat djupt i hans ögon, då brann det klarare än någonsin i hans hjärta: <i>"Jag följer denna man till jordens ände! Jag ska bli världens bästa soldat!"</i><br />
<br />
<i>"Nästa lott pekar på Sabdi familj!"</i> ropade Kaleb högt. Akan såg Josua stå med armarna i kors och bister blick bakom Kaleb. <i>"Mina två hjältar"</i>, tänkte Akan. Och till och med nu, i ödesstunden och med en vrede pulserande ut från Josua, så kunde Akan se en härlighet över honom; samma härlighet som alltid fanns där när Josua varit i <i>Tältet</i>.<i> "Jag älskar den mannen,"</i> tänkte Akan tyst; <i>"och han har lärt mig att älska HERREN. Vad har jag gjort?!"</i><br />
<i><br /></i>
Dagen då de äntligen klev över Floden flimmrade förbi i Akans medvetande. Den berusning han känt då kunde inte jämföras med något annat i hans liv. HERRENS löfte hade konkret gått i uppfyllelse! De var i löfteslandet! Han skulle aldrig mer tvivla på något HERREN sa! Han skulle leva sitt liv för HERREN! Han skulle vara en del i den nya generationens segertåg över Löfteslandet. Han var berusad av lycka, spänning och förväntan. Han skrev historia!<br />
Efter det hade Gudsmötet skett. Där i Gilgal, tillsammans med hela armen. Han hade aldrig tvekat. Han kunde göra vad som helt för HERREN! Där hade alla vuxna män omskurits. Enorm smärta och hög feber ett par dagar, men vad betydde det när han fick hedra HERRENS förbund! HERREN hade till och med fysiskt besökt Josua efter den händelsen - ryktet spred sig som en löpeld och hela armén blev styrkt och uppmuntrad.<br />
<br />
En efter en fick de nu gå fram. Hans farbröder, kusiner och bröder. Tystnaden var kompakt. Han hörde inte vad som sades till hans familjemedlemmar när de klev fram till Josua, men han såg att de alla vinkades förbi efter bara några sekunders överläggning.<br />
<i>"Jag skulle ju aldrig svika HERREN"</i>, tänkte han för sig själv. <i>"Jag skulle ju leva heligt och rent!"</i><br />
Manteln som varit så vacker när han först sett den, var nu inget annat en en trasmatta, och silvret som låg nedgrävt under hans tält brände som ett glödgat järn i hans samvete. Och guldet sen. Hur kunde ett halvkilo guld sett så attraktivt ut för några dagar sedan? Han kunde inte förstå. Han ville aldrig mer se guld i sitt liv. Och han insåg snabbt med fruktan att precis det skulle uppfyllas. Livet rann iväg likt sand mellan fingrarna på honom.<br />
<br />
Allt hade varit så klart och tydligt under de sju dagar de vandrat runt murarna. De hade gjort sig till åtlöje i stadens ögon, men de tog tyst emot allt spott och skratt, för de visste bättre. Hellre lyda HERREN än vinna människors gunst. På den sjunde dagen hade sedan instruktionerna varit så tydliga. Så enkla. Ge upp ett härskri, ett segervrål. Och rör INGENTING i staden. Så rent. Så enkelt. Så självklart. Varför skulle han vilja röra det som tillhör fienden? Han är ju en HERRENS soldat.<br />
Muren hade rasat. Ingen bland hans folk hade dött. Inte en enda. Inte en pil hade avfyrats, inget hade lyft sitt svärd. HERREN hade vunnit segern.<br />
Varför tillät han sig att vandra omkring i rasmassorna? Varför lekte han med elden? Varför exponerade han sig för frestelsen? <i>"För att jag var stark nog att stå emot..."</i>, viskade han ironiskt till sig själv.<br />
<br />
<i>"Akan!"</i>, ropade Kaleb. Darrandes gick han upp. Inte sedan han var 16 hade han personligen varit så här nära Ledaren. Hans försökte desperat disciplinera sin flackande blick, men kunde inte förmå sig att titta upp. Han såg att de kastade något på marken, och sedan blev det alldeles stilla. Helt stilla.<br />
Försiktigt lyfte han sin blick. Sakta såg han upp.<br />
Ögonen han mötte var inte längre någon människas ögon, trots att de satt på Josua. De brann. Han tittade in i eld.<br />
<br />
Hela armén hörde Josua när han ropade, eller närmast vrålade ut:<br />
<i>"Du har satt hela ditt folks existens på spel! Du har riskerat Guds förbundsplan. Varför? Hur kunde du sälja dig? <b>Vad är ditt pris?"</b></i> Tårar strömmade ner för Josuas kinder när han ropade.<br />
<br />
Ingen i armén hörde när Akan viskade tillbaka:<br />
<i>"Mitt pris var:</i><br />
<i>en mantel,</i><br />
<i>2,4 kilo silver,</i><br />
<i>0,6 kilo guld..."</i></div>
Daniel Elvelyckhttp://www.blogger.com/profile/07637291347513508794noreply@blogger.com0