Jesus gick ut till Oljeberget. Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem. 3 Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott.
Joh 8:1-3
Jesus satt inte ensam på tempelplatsen denna tidiga morgon. Som vanligt hängde 100-tals, och troligtvis 1 000-tals människor runt honom för att få en skymt av honom, eller för att få höra ett ord. Där, mitt i den stora folksamlingen, kommer fariseerna släpandes med en äktenskapsbryterska.
De ställde henne mitt framför sig och sade: "Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott.Joh 8:4
Det var tidig morgon. De hade gripit kvinnan på bar gärning, därför troligtvis kvällen innan, eller tidig natt. Hon hade därför säkert spenderat natten inlåst i en mörk källare, eller en fängelsecell. Hon hade frusit, hon var hungrig, hon var smutsig, men hon var framför allt rädd. Livrädd! Hon visste vad lagen sa och att hon hade gjort fel. Hon visste att de skriftlärda nu var vansinniga och ville stena henne. Hon grät och skakade och ångrade sig djupt.
Tagen på bar gärning... En tanke som slår mig: Var är mannen som måste ha blivit tagen på lika bar gärning, och som gjort sig skyldig till samma äktenskapsbrott. Varför blev inte han fängslad? Var han en person ingen ville hänga ut i ljuset? Försökte man skydda honom? Eller var hela syftet med att man tog kvinnan att få sätta dit Jesus?I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?" Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för.
Joh 8:5-6a
Skulle Jesus ha sagt: "Ja, stena henne enligt lagen." hade de skriftlärda direkt kunna gå till de romerska myndigheterna och anklaga Jesus, eftersom bara romarna fick verställa en dödsdom. Hade han sagt nej hade de kunnat anklaga honom inför det judiska stora rådet eftersom han gick emot lagen.
Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken.
Joh 8:6b
Jesus satt inne i templet. En massiv byggnad byggd till Guds ära. En byggnad helt i sten.
När Jesus, Gud i människokropp, böjer sig ner och skriver på marken med sitt finger skriver Han på sten. Bara en gång tidigare har Gud skrivit med sitt finger på sten - det var när Han gav sina bud till Mose. Hans helighet kräver rättfärdighet. Det har inte med brott och straff att göra - det har bara med Hans längtan efter att få ha en relation med oss människor. Han längtar efter oss, och vill umgås med oss, men då MÅSTE vi vara rättfärdiga, eftersom synd inte kan komma nära Honom.
När Jesus skriver på marken denna gång är det säkert buden Han skriver igen. Han vet att det enda rätta är att synden straffas. Han älskar denna kvinna, och vill ha henne nära sitt hjärta, men kan inte kompromissa med synd. Lagen kräver ett straff!
När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: "Den som är utan synd må kasta första stenen på henne." Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där.
När Jesus, Gud i människokropp, böjer sig ner och skriver på marken med sitt finger skriver Han på sten. Bara en gång tidigare har Gud skrivit med sitt finger på sten - det var när Han gav sina bud till Mose. Hans helighet kräver rättfärdighet. Det har inte med brott och straff att göra - det har bara med Hans längtan efter att få ha en relation med oss människor. Han längtar efter oss, och vill umgås med oss, men då MÅSTE vi vara rättfärdiga, eftersom synd inte kan komma nära Honom.
När Jesus skriver på marken denna gång är det säkert buden Han skriver igen. Han vet att det enda rätta är att synden straffas. Han älskar denna kvinna, och vill ha henne nära sitt hjärta, men kan inte kompromissa med synd. Lagen kräver ett straff!
När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: "Den som är utan synd må kasta första stenen på henne." Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där.Joh 8:7-9
Ingen människa har rätt att döma någon annan eftersom alla har syndat. Ingen har rätt att peka på en annan människas flisa i ögat då man har en bjälke i sitt eget. Ingen är utan synd, inte en enda! Detta ord går inte bara in i männens öron, utan det träffar deras hjärtan med full kraft - och på en gång vet de alla att även de är dömda. Inte ens de religiösa Fariseerna kuna offentligt, inför troligtvis 1 000-tals knäpptysta åhörare, påstå att de var utan synd.
Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" Hon svarade: "Nej, Herre, ingen." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!
Joh 8:10-11
Jesu, Gud i människokrop, den enda utan synd, den enda med rätt att döma kvinnan, och den som borde ha gjort det; inte heller Han dömer kvinnan, utan sätter henne fri.
Hon kunde inte tro sina öron. Hon visste att hon skulle dö denna morgon. Hon visste att hon gjort fel! Nu dömer inte heller Gud henne! Han sätter henne fri. Med tårar av tacksamhet rullandes ner för kinderna går hon därifrån med ett förvandlat liv, uppburen av orden som skulle bära henne för resten av hennes liv: Synda inte mer!
Jesus satt kvar, även Han med tårar i ögonen. Tårar av kärlek till kvinnan. Och till männen som anklagade henne. Ingen var utan synd, och Han hade rätt att döma dem alla. Och synden skulle dömas. Den skulle dömas hårt. Inom bara några få dagar skulle domen falla och stenana kastas. Även det tvingade fram tårar i Hans ögon. Domen skulle slå hårt mot synden. Och Jesus, Gud i människokropp, skulle ensam bära den synden i sin egen kropp...
Jesu, Gud i människokrop, den enda utan synd, den enda med rätt att döma kvinnan, och den som borde ha gjort det; inte heller Han dömer kvinnan, utan sätter henne fri.Hon kunde inte tro sina öron. Hon visste att hon skulle dö denna morgon. Hon visste att hon gjort fel! Nu dömer inte heller Gud henne! Han sätter henne fri. Med tårar av tacksamhet rullandes ner för kinderna går hon därifrån med ett förvandlat liv, uppburen av orden som skulle bära henne för resten av hennes liv: Synda inte mer!
Jesus satt kvar, även Han med tårar i ögonen. Tårar av kärlek till kvinnan. Och till männen som anklagade henne. Ingen var utan synd, och Han hade rätt att döma dem alla. Och synden skulle dömas. Den skulle dömas hårt. Inom bara några få dagar skulle domen falla och stenana kastas. Även det tvingade fram tårar i Hans ögon. Domen skulle slå hårt mot synden. Och Jesus, Gud i människokropp, skulle ensam bära den synden i sin egen kropp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar