Min politiska ståndpunkt

Har blivit mer och mer intresserad av politik de senaste åren, och speciellt de senaste månaderna. Inser hur mycket jag bara tagit för givet, för att "en kristen ska tänka så", har reviderat mycket av det jag tidigare sagt, och inser att det i dagsläget inte finns ett enda parti i Sverige jag kan ställa mig bakom till 100 %.

Stephanie tycker därför att jag ska bilda ett nytt parti, som jag skulle kunna tro på till 100 %. Jag ler mest när hon säger så, men kan ju inte låta bli att fundera. Kanske en dag...?;)

Så här tänker jag mig i alla fall hur mitt drömparti ser ut:

- En radikal miljöpolitik - gärna grön skatteväxling! Jag är beredd att tumma på det lyxliv och den ekonomiska utveckling vi strävar efter som land för att forma en planet som håller i längden. (Ja, men rösta på Miljöpartiet då Daniel. Ja, skulle det bara vara för miljöns skull - absolut! Men idag är en röst på miljöpartiet en röst på Lars Ohly...)

- En trygg välfärd - vi hjälper de svaga! Inget emot höga skatter och ett tryggt socialt skyddsnät för människor i nöd. Då snackar jag om ett skyddsnät som inte bara hjälper människor att hålla näsan över vattenytan, utan ett som faktisk även lär dem att simma.

- En (kaxig) stabil utrikespolitik - Jag är trött på att Sverige (och de flesta länder!) alltid vänder kappan åt populistiska vindar och inte vågar stå för det man faktiskt tror på. Vad innebär det konkret Daniel? Absolut inte NATO, eller andra militära initiativ utanför FNs flagga. Att inte bara böja nacken åt andra länders politik bara för att de kallas supermakter, och att inte bli skrämd av "ekonomiska sanktioner". Den globala människan letar efter tydliga och trygga exempel att följa. En gång var Sverige ett sådant exempel, trots vår ringa storlek. Vi kan göra skillnad!
- En generös invandringspolicy. Fler svenskar = större omsättning = större välfärd = bättre land! Sveriges intergrationspolitik suger; satsa på att få in invandrare i samhället, gör det legitimt och värdigt att kalla sig svensk, så kanske begreppet "tredje generationens invandrare" kan försvinna. Värna samtidigt om svenska kulturskatter och traditioner, börja lyft patriotism som något fint, och ta tillbaka initiativet från högerextrema grupper.

- Förtydliga våra grundpelare: Åsikts-, yttrande-, religions- och tryckfrihet! Låt inte lobbygrupper för de nedtrampade ta över för att i sin tur börja trampa på andra. Sätt ner foten och säg ifrån.
- Familjen i fokus. Samhället tjänar på att det föds många barn, och att de får växa upp i trygga miljöer. Det här kan bli en stor och spretig punkt, men allt ifrån att lärare har mer att säga till om i skolorna, till dagismiljöer, vikten av stabila mamma-pappa-relationer för barn som växer upp, och abort inte ska vara lösningen på ett "problem" eller ett preventivmedel.

- Privatisera inte allt! Jag känner mig tryggare att jag får bästa möjliga vård då jag går till ett allmänt sjukhus som ägs och drivs av landstinget, än om jag går till ett privatägt sjukhus, vars mål är största möjliga vinst.... Kan även resonera om skolor, systembolag, spelbolag och så vidare. Det låter fint att privatisera allt sådant, men jag har varit i länder där ALLT är privatiserat, och jag gillar det inte....

- Satsa på forskning! Många forskare vill bygga en ny, större partikelaccelerator. Tänk om vi kunde investera och bygga den! Du anar inte vilken publicitet, favör och trygg investering det skulle vara!

- Slopa FRA!

Jag skulle kunna skriva tio saker till, och skriva tusen saker till under varje punkt. Men får du en känsla? Jag har svårt att placera mig själv på vänster-höger-skalan, och vet att jag genom ett inlägg som detta gör många svettiga:)
Så för att lugna er: Vad ska du rösta på i höst Daniel? Ja, det kommer att bli KD, för tredje gången. Denna gång inte för att de tilltalar mig mest (många partier är bra på något, men värdelösa på annat!), utan för att jag hoppas att Alliansen ska vinna (trots många av mina vänstervibbar). KD riskerar att åka ur Riksdagen, och om de gör det får aldrig Alliansen majoritet. Därför, och för att de klickar med många av mina kärnvärderingar, sympatiröstar jag på KD.

Till sist gällande politik: Jag är inte rädd för att vädra mina åsikter, däremot kommer jag som pastor aldrig i en predikan uppmana människor att göra det ena eller andra. Det finns något ruttet över "så säger Herren"-politik.
Guds Ord ska förkunnas i predikstolen, det är det bästa för ett samhälle, men om någon frågar mig, eller då jag skriver på min blogg, delar jag gärna med mig av politiska åsikter.

Kopplingen tro-religion-politik vill jag gärna blogga om framöver...till KDs försvar!