I somras när vi åkte hela familjen till Tanzania tog våra barn med sig leksaker för att ge till gatubarn i Dar es Salaam. De samlade även in pengar, och tre flickor går fortfarande i skolan tack vare det! Du kan läsa mer om det här.
Novali, äldsta barn och enda tjejen i min barntriptyk, var personen som kom upp med idén och drev hela projektet. Och hon gav med glädje!
Under hösten har vi uppmanat barnen att ge bort med leksaker till vänner och okända, då vi inte kunde packa för mycket inför vår flytt. När vi väl flyttade i januari så hade barnen gjort sig av med i stort sett allt de ägde.
Vi har ju använt de veckor vi varit här nu till att försöka fylla vårt nya hus med möbler och prylar. Vi har kommit lite drygt halvvägs, och är väldigt tacksamma för USA-loppis och IKEA:) (och en händig fru!)
När vi väl landade och kom till huset första kvällen så hade några nya vänner ställt in en leksakshög var till alla våra barn. Det var dockor, byggklossar, cyklar och sparkcyklar. Jag tänkte inte mer på det då, än att det var väldigt kul med ett första positivt intryck för våra barn.
I lördags, med jetlagen för länge sedan övervunnit och huvudet piggare, hände det dock en spännande sak.
En granne på gatan kom och spontanbjöd oss på dotterns barnkalas. Vi gick dit, åt pizza och hade en kul eftermiddag. När vi ska gå hem kommer en av döttrarna och frågar oss om det är ok att de ger Novali lite leksaker de inte rört på några år - de är Novalis dubbla ålder ungefär.
Vi säger ok, och inser inte hur mycket det är: Vi bär sedan hem flera lådor med leksaker: 74 barbiedockor, 8 barbiehästar; barbiehus; barbiekök; barbiebilar; andra dockor; tillbehör, kläder, hårborstar - you name it! Har aldrig sett så mycket leksaker - inte ens på barnens dagis i Stockholm!
Då ser jag plötsligt den urgamla sanningen manifesterad för första gången i Novalis liv.
Jag vet personligen att det du sår får du skörda! Jag har gett bort bil och fått bil. Jag har gett bort kamera, och fått kamera. Dator, mat, kläder, böcker, upplevelser, skor, och framför allt: Pengar! Det sitter i min ryggmärg idag - jag tvekar inte att ge bort saker idag, för:
1. De har bara ett tillfälligt värde
2. Det är kul att välsigna någon annan
3. Allt jag äger äger inte jag: Det tillhör Gud!
4. Jag VET att jag aldrig saknar något: Det jag behöver kommer Han att förse!
Lagen om sådd och skörd...
När vi kom hem den kvällen satte jag mig i soffan med Novali och förklarade. Vi pratade om hur bra det kändes att få ge bort leksaker och pengar; att andra behöver mer än vi; att man alltid ska vara generös - och så förklarade jag sådd och skörd!
Jag gratulerade henne till hennes första stora feta välsignelse. Jag berättade om hur Gud älskar en glad givare, och om hur hon alltid ska fortsätta att ge.
Någonting brann i hennes ögon, och hon log med hela ansiktet. Hon fick en första uppenbarelse:) Och nu kommer hon fortsätta älska att dela med sig och ge bort.
Detta hände i lördags. Idag är det måndag, och jag har fortfarande inte sett Novali - hon njuter fett av sig första stora välsignelse på sitt rum! :)
(PS: Tips på bra barnuppfostran och ekonomisk idé: Vi plockade bort 54 dockor - nu har Novali "bara" 20 barbies framme - då blir det så mycket roligare att byta ut några av dem om några månader!)
Novali, äldsta barn och enda tjejen i min barntriptyk, var personen som kom upp med idén och drev hela projektet. Och hon gav med glädje!
Vi har ju använt de veckor vi varit här nu till att försöka fylla vårt nya hus med möbler och prylar. Vi har kommit lite drygt halvvägs, och är väldigt tacksamma för USA-loppis och IKEA:) (och en händig fru!)
När vi väl landade och kom till huset första kvällen så hade några nya vänner ställt in en leksakshög var till alla våra barn. Det var dockor, byggklossar, cyklar och sparkcyklar. Jag tänkte inte mer på det då, än att det var väldigt kul med ett första positivt intryck för våra barn.
I lördags, med jetlagen för länge sedan övervunnit och huvudet piggare, hände det dock en spännande sak.
En granne på gatan kom och spontanbjöd oss på dotterns barnkalas. Vi gick dit, åt pizza och hade en kul eftermiddag. När vi ska gå hem kommer en av döttrarna och frågar oss om det är ok att de ger Novali lite leksaker de inte rört på några år - de är Novalis dubbla ålder ungefär.
Vi säger ok, och inser inte hur mycket det är: Vi bär sedan hem flera lådor med leksaker: 74 barbiedockor, 8 barbiehästar; barbiehus; barbiekök; barbiebilar; andra dockor; tillbehör, kläder, hårborstar - you name it! Har aldrig sett så mycket leksaker - inte ens på barnens dagis i Stockholm!
Då ser jag plötsligt den urgamla sanningen manifesterad för första gången i Novalis liv.
1. De har bara ett tillfälligt värde
2. Det är kul att välsigna någon annan
3. Allt jag äger äger inte jag: Det tillhör Gud!
4. Jag VET att jag aldrig saknar något: Det jag behöver kommer Han att förse!
Lagen om sådd och skörd...
När vi kom hem den kvällen satte jag mig i soffan med Novali och förklarade. Vi pratade om hur bra det kändes att få ge bort leksaker och pengar; att andra behöver mer än vi; att man alltid ska vara generös - och så förklarade jag sådd och skörd!
Jag gratulerade henne till hennes första stora feta välsignelse. Jag berättade om hur Gud älskar en glad givare, och om hur hon alltid ska fortsätta att ge.
Någonting brann i hennes ögon, och hon log med hela ansiktet. Hon fick en första uppenbarelse:) Och nu kommer hon fortsätta älska att dela med sig och ge bort.
Detta hände i lördags. Idag är det måndag, och jag har fortfarande inte sett Novali - hon njuter fett av sig första stora välsignelse på sitt rum! :)
(PS: Tips på bra barnuppfostran och ekonomisk idé: Vi plockade bort 54 dockor - nu har Novali "bara" 20 barbies framme - då blir det så mycket roligare att byta ut några av dem om några månader!)
så kul! vi saknar er...
SvaraRadera