Bokrecension...igen!

"Har du slutat läsa böcker Daniel?" Den frågan fick jag för ett tag sen.
"Nej! Absolut inte!" Svarade jag då.
"Jamen du har ju inte recenserat på skitlänge"....Helt sant! Har helt glömt bort att jag gjorde det oftare förr. Så håll till godo!

- Den förlorade Symbolen, Dan Brown

En av världens hetaste författare har gjort det igen! Vadå? Jo, bokstavligt skrivit samma bok för tredje gången, men ändå lyckas sälja den som ny!
Jag ska förklara vad jag menar...

För det första: Jag har hittills imponerats av Dan Brown; inte som författare då språket och stilen är långt ifrån jättebra, men däremot som berättare och för hans förmåga att hitta på spännande intriger. I Cirkelns mitt, Da Vinci koden, Änglar och Demoner... Säga vad man vill om innehållet, men de är spännande! Jag har läst dem och njutit!
Just därför var jag nyfiken och förväntansfull då jag köpte Den förlorade Symbolen dagen den gavs ut. Jag vet att hans böcker alltid skapar debatt, så jag vill veta vad att säga... Och trots över 600 sidor tog det inte mer än tre dagar att läsa ut den - den är spännande! Men betyget faller ändå....

Tre orsaker:
1. Den främsta: Jag har hört storyn förr: Symbolprofessorn stressar runt under ett dygn och löser pussel och gåtor under en våldsam press, samtidigt som en religiös galning ligger steget före och hotar honom och världen med undergång om den stora sanningen avslöjas. Änglar och Demoner gjorde det bra, Da Vinci koden nådde inte riktigt samma klass, och Den förlorade Symbolen hittar inte flytet alls! Vi kan storyn Dan!!

2. Författarens enorma kärlek till Frimurarna lyser genom varje sida på ett osmakligt sett. De förskönas och upphöjs till leda. Trist och brist på trovärdighet.

3. Denna boks stora sanning och avslöjande håller inte måttet! I författarens tidigare böcker finns det en story som håller hela vägen....inte denna gång!

Betyg: 2 av 5

Ok, snart kommer bättre tips!
So long!