Igår eftermiddag drog vi till en stor park i området. Jag ville springa och barnen ville leka. Stephanie och ungarna hittade en mysig lekpark, och jag började springa på den led som alla andra sprang. Följde skyltar och sprang runt en stor sjö. Jättefint! Men jag blev helt otroligt trött! Ok, Pennsylvania är känt för berg, dalar och kullar - och det var många uppförsbackar - men enligt skyltarna hade jag inte sprungit mer än 5km...ingen ovanlig distans för mig! Tills jag kom i mål, och insåg att mitt europeiska sinne tolkade skyltarna som km - medans det på riktigt var MILES! Så jag sprang 5 miles = 8 km! Inte konstigt att jag blev trött...Med den joggingturen i kroppen klev jag in på ett Boxing Gym idag på morgonen. Paul, en proffsboxare, tog med mig på en nära döden upplevelse. Bara uppvärmningen tog knäcken på mig:) Men det är ju något manligt som väcks i en, när en annan man står och skriker: "Come on your weakling: Five more!" Då bara måste man göra "five more"! Och man orkade!
Jag skrek "Nej, jag orkar inte mer - jag har ingen styrka kvar", han svarade "FEL! Detta gör dig starkare och starkare!" Han har ju rätt i sak...och jag orkar några till:)
Belöningen kom denna eftermiddag: En endorfinkick och EN MC!
Jag har så länge jag kan minnas ÄLSKAT motorcyklar. Ägt och skrotat en i Sverige hittills. Nu får jag låna en MC resten av vår tid här - helt gratis! Tjooohooo! Nu ska knutten ut och glida!
I morgon predikar jag i Crossway Church. Be gärna för mig! Rapporter kommer efteråt.Sov gott!
Du vet Daniel brorsan, det kan vara riktigt jobbigt just när man är inne i ett träningspass men vilken härlig känsla sen när man har vetskapen att man faktiskt tar hand om templet som Gud bor i :-)) (förutom risk för några smällar från en proffsboxare) :-))
SvaraRaderaGod bless Vicky (jag har tagit tillbaka mitt barndomsnamn, så det är inte Mia längre utan Vicky).