Pandora vs. himlen...

Har precis varit och sett filmen Avatar - typ två månader efter alla andra:) Men jag fick se den inte bara i 3D, utan även i en IMAX salong: Maxat värre!

Avatar har slått alla möjliga rekord i publiksiffror och intäkter. Jag förstår det!
En bra story, vackert foto, vacker musik, invävd samhällskritik och maffiga animationer och effekter.

Avatar har även slått rekord i antal självmord och depressioner hos publiken. Jag kan nästan förstå det också.
Människor har helt enkelt brutit samman när de insett att de aldrig kommer att få leva på den vackra planeten Pandora, utan de är bundna till Jorden. En del har alltså till och med tagit sina liv på grund av det; allt de önskade var att få vakna upp som en Avatar på Pandora.
"Människorna" på Pandora lever i en underbart vacker värld, i harmoni med varandra och naturen, i trygghet och nära gemenskap. En idealvärld som människorna från Jorden håller på att förstöra.
På parkeringen utanför biografen fyllde glädjen mitt hjärta när jag insåg att en "Pandoraframtid" väntar mig. Ja, till och med något ännu bättre:
Jag är på väg till himlen! För mig är inte himlen en gammal legend, avlägsen framtid eller fantasifull utopi; det är en verklighet som närmar sig dag efter dag. Bibeln beskriver att där finns inga sorger mer; ingen smärta och inga tårar. En värld i 100 % harmoni. En värld i trygghet, glädje och kärlek.

Jag längtar till himlen mer än någonsin! Wow, vad häftigt det ska bli!!

Det finns bara en väg dit: Han heter Jesus!