torsdag 25 april 2013

Musiktips!

Jag hade en relativt sen delirious?-upptäckt år 2000. Då hade de redan hunnit släppa sitt tredje regelrätta album och skulle snart spela i Globen. Jag köpte då "Glo" några månader innan Globenspelningen och blev tvärsåld direkt. Under flera år lyssnade jag knappt på något annat, utan jag skaffade alla album, samlingar, VHS-kassetter osv som jag kunde hitta...

Jag har gråtit, skrattat, lovsjungit, dansat och sjungit med till i stort sett alla deras låtar.

Lyssna bara till det här:

Thank you for the chance to live againI will run always for youClouds had gathered all around my headBut these hands they lifted me
And I'll tell of this love that saved me
Thank you for the chance to live againI will run always for you
Walking closer, you are all I haveIn this world, only youAnd I'll tell of this love that saved me
And I'll wait for this light to break
I'll come to you, yes, I'll run to youAnd I'll wait for this light to breakI'll run to you, yes, I'll come to youI'll be one with you

NU har delirious? frontman Martin Smith precis släppt sitt första soloalbum - och känslan, atmosfären, passionen, enkelheten är där igen! 

Jag är ingen lättrörd person, men i tisdags morgon när jag bad och hörde Martin sjunga ut igen: "And my heart burns for you..." så var jag vid Jesu fötter, sjungandes med Martin, med tårar strömmandes ned för mina kinder; my heart burns for you....

Ok, dagens heta tips - God's great Dance Floor med Martin Smith. Get it!! 

Edited later: Såg precis att min gode gamle vän Jens skrivit om precis samma sak nyligen. Och som vanligt skrivit det bättre än mig;) Nåväl, visa män tänker samma sak. Läs Jens blogg!

måndag 22 april 2013

"Vad är ditt pris?"

Han darrade till när hans stam blev utpekad. "Vad är sannolikheten?", frågade han sig själv. Han insåg snabbt att han visste svaret på den frågan, och likt ett nervöst tvång började han räkna ut procenten. Tolv stammar. En tolftedels chans. "Det måste bli...eh..8%?" tänkte han för sig själv, medan han bet sönder underläppen.

När Josua igår hade spridit påbudet att man "i HERRENS namn" skulle kasta lott för att finna den stam, släkt, familj och man som dragit ner denna olycka över landet, hade han blivit helt kall. Och omedelbart hade han insett det han förnekandes vetat om hela tiden: Nederlaget i Ai kan bero på mig! Jag kan ha dräpt dessa mina bröder. Jag kan ha orsakat denna olycka över mitt folk.

Han hade snabbt fysiskt skakat på huvudet, som om att det skulle skaka av denna hemska tanke från honom. Han hade rest sig, plockat ihop sina saker efter måltiden med sin familj, och gått och lagt sig. Halva natten hade sedan varit en kamp mellan logik, känslor, sannolikhet, fruktan, tvivel och förnekelse. Långt in på natten hade han tillslut somnat, överbevisad av sig själv att det skulle vara omöjligt att hitta just honom bland den dryga miljon soldater de var. Och självklart kan han inte ha varit den enda som belönat sig själv med ett litet krigsbyte. Självklart var det många som tagit det som rätteligen tillhörde dem. De förtjänade minsann en belöning! Det måste ju Josua förstå. Efter alla dessa år av vandring och väntan. Nu är det ju skördetid! Ha, Josua förresten; han hade nog själv tagit det största bytet - självklart hade han det - han var ju Ledaren!
"Många, många har tagit ett större byte än mig i alla fall..." var det sista han tyst viskade ut innan han somnade drömlöst.

Nästa lott föll på seraiternas släkt. Hans blick började flacka, och händerna darrade nu okontrollerat. Han stoppade dem i fickorna för att ingen skulle se. "Om jag bara står stilla och tyst; om jag bara inte tittar någon i ögonen; om jag bara inte andas; då kan de aldrig hitta mig", tröstade han sig själv.

Han tänkte tillbaka till den där händelsen från hans tidiga barndom. Han kan inte ha varit mer än fyra-fem år, men han mindes det klart och tydligt än: När Josua, Kaleb och de andra tio han inte längre mindes namnen på, hade kommit tillbaka från deras uppdrag. De hade lämnat olika rapporter, och de vuxna hade bestämt sig för att tro på de tio. HERREN hade då bestämt att det skulle bli som de själva sa, och de skulle inte få nå fram.
Resten av hans barndom, och hela hans ungdom hade sedan präglats av en nit och brand att aldrig bli som de tio. Han och hans vänner hade bestämt sig: Vi vill gå med Josua! Vi vill lita på HERREN! Vi vill vara löftesgenerationen!

Josua hade sedan tränat dem. I grupper hade de samlats till förberedelse. Svärd och spjut hade de lärt sig hantera, och de hade nitiskt studerat Lagen. Han kunde den fortfarande idag som ett rinnande vatten.
En dag, när han var 16 år gammal, hade Josua valt att inspektera just hans grupp. Han hade aldrig tidigare varit så nervös: Ledaren ska komma till oss! Han hade inte vetat vad han skulle förvänta sig av att få vara nära Josua, men när Ledaren skakat hand med dem alla, och tittat djupt i hans ögon, då brann det klarare än någonsin i hans hjärta: "Jag följer denna man till jordens ände! Jag ska bli världens bästa soldat!"

"Nästa lott pekar på Sabdi familj!" ropade Kaleb högt. Akan såg Josua stå med armarna i kors och bister blick bakom Kaleb. "Mina två hjältar", tänkte Akan. Och till och med nu, i ödesstunden och med en vrede pulserande ut från Josua, så kunde Akan se en härlighet över honom; samma härlighet som alltid fanns där när Josua varit i Tältet. "Jag älskar den mannen," tänkte Akan tyst; "och han har lärt mig att älska HERREN. Vad har jag gjort?!"

Dagen då de äntligen klev över Floden flimmrade förbi i Akans medvetande. Den berusning han känt då kunde inte jämföras med något annat i hans liv. HERRENS löfte hade konkret gått i uppfyllelse! De var i löfteslandet! Han skulle aldrig mer tvivla på något HERREN sa! Han skulle leva sitt liv för HERREN! Han skulle vara en del i den nya generationens segertåg över Löfteslandet. Han var berusad av lycka, spänning och förväntan. Han skrev historia!
Efter det hade Gudsmötet skett. Där i Gilgal, tillsammans med hela armen. Han hade aldrig tvekat. Han kunde göra vad som helt för HERREN! Där hade alla vuxna män omskurits. Enorm smärta och hög feber ett par dagar, men vad betydde det när han fick hedra HERRENS förbund! HERREN hade till och med fysiskt besökt Josua efter den händelsen - ryktet spred sig som en löpeld och hela armén blev styrkt och uppmuntrad.

En efter en fick de nu gå fram. Hans farbröder, kusiner och bröder. Tystnaden var kompakt. Han hörde inte vad som sades till hans familjemedlemmar när de klev fram till Josua, men han såg att de alla vinkades förbi efter bara några sekunders överläggning.
"Jag skulle ju aldrig svika HERREN", tänkte han för sig själv. "Jag skulle ju leva heligt och rent!"
Manteln som varit så vacker när han först sett den, var nu inget annat en en trasmatta, och silvret som låg nedgrävt under hans tält brände som ett glödgat järn i hans samvete. Och guldet sen. Hur kunde ett halvkilo guld sett så attraktivt ut för några dagar sedan? Han kunde inte förstå. Han ville aldrig mer se guld i sitt liv. Och han insåg snabbt med fruktan att precis det skulle uppfyllas. Livet rann iväg likt sand mellan fingrarna på honom.

Allt hade varit så klart och tydligt under de sju dagar de vandrat runt murarna. De hade gjort sig till åtlöje i stadens ögon, men de tog tyst emot allt spott och skratt, för de visste bättre. Hellre lyda HERREN än vinna människors gunst. På den sjunde dagen hade sedan instruktionerna varit så tydliga. Så enkla. Ge upp ett härskri, ett segervrål. Och rör INGENTING i staden. Så rent. Så enkelt. Så självklart. Varför skulle han vilja röra det som tillhör fienden? Han är ju en HERRENS soldat.
Muren hade rasat. Ingen bland hans folk hade dött. Inte en enda. Inte en pil hade avfyrats, inget hade lyft sitt svärd. HERREN hade vunnit segern.
Varför tillät han sig att vandra omkring i rasmassorna? Varför lekte han med elden? Varför exponerade han sig för frestelsen? "För att jag var stark nog att stå emot...", viskade han ironiskt till sig själv.

"Akan!", ropade Kaleb. Darrandes gick han upp. Inte sedan han var 16 hade han personligen varit så här nära Ledaren. Hans försökte desperat disciplinera sin flackande blick, men kunde inte förmå sig att titta upp. Han såg att de kastade något på marken, och sedan blev det alldeles stilla. Helt stilla.
Försiktigt lyfte han sin blick. Sakta såg han upp.
Ögonen han mötte var inte längre någon människas ögon, trots att de satt på Josua. De brann. Han tittade in i eld.

Hela armén hörde Josua när han ropade, eller närmast vrålade ut:
"Du har satt hela ditt folks existens på spel! Du har riskerat Guds förbundsplan. Varför? Hur kunde du sälja dig? Vad är ditt pris?" Tårar strömmade ner för Josuas kinder när han ropade.

Ingen i armén hörde när Akan viskade tillbaka:
"Mitt pris var:
en mantel,
2,4 kilo silver,
0,6 kilo guld..."

onsdag 17 april 2013

Time Out

- Kommer jag närmre Gud för var dag som går?

- Använder jag min tid för Gud?

- Skulle Jesus ha gjort det jag gör idag om Han var i mina skor?

- Är jag till en välsignelse för andra, eller tänker jag bara på mig själv?

- Ger jag Gud tillfälle att tala till mig?

- Lyder jag Gud när Han talar?

Relevanta frågor. Hur ärligt svarar du?

måndag 15 april 2013

Står du fast?

I Efesiebrevets sjätte kapitel finner vi en välkänd och välciterad text om "den andliga vapenrustningen". 
Precis innan beskrivningen om "Rättfärdighetens pansar" och "Trons Sköld" så finns det en intressant iaktagelse att göra.

Mellan vers 11 och 14 så finner vi ordet "stå" 4 gånger.
Ordet är grekiskans "histemi", och översätts med; stå, förbli, råda, vila, lyda, fortsätta, förbund, etablera, placera, att hålla ihop, stå nära.
Om vi även ser till ordet strider i vers 12, och dess ordagranna betydelse så blir det spännande.
Det är ordet "palé", och betyder ordagrant: "Hålla ner sin motståndare med handen eller foten placerad på hans nacke". Det var ett ord som användes i strid eller tävlingssammanhang där man praktiserade brottning. (I engelskan som jag läser står det mycket riktigt "we do not wrestle against flesh and blood...")
Häng med nu!

Jesus klev ner i dödsriket och gjorde djävulen till ett offentligt åtlöje (Kol 2:15) när Han tog makten och auktoriteten från honom. Han gjorde sedan något som den första profetian i Bibeln talar om; Jesus krossade ormens huvud!
Eller med andra ord: Palé! Han placerade sin fot på djävulens nacke! Han håller honom ner!

Nu, precis som i WWE (Amerikansk nöjesbrottning; kommer du ihåg Hulk Hogan?) så tag-teamar vi med Jesus: Han sträcker ut handen och ger oss en high five: Då får vi rätt att kliva in och ta hans position; och den är på djävulens nacke!
DÄRFÖR talar Efesiebrevet om "att vi brottas mot furstar, väldigheter och världshärskare". Hur brottas vi? Genom att STÅ FAST! 

Vi histemi; vi råder; vi lyder Jesus; vi fortsätter det Jesus redan gjort, för vi är i förbund med Honom; vi etablerar Hans rike, för Han har placerat oss i en makt- och auktoritetsposition på djävulens huvud! Vi står helt enkelt kvar!

Därför behöver du stå fast! Orubbligt! För där du står har du makt, när du står i Kristus! 
Om du har problem med att djävulen viskar lögner in i dig så beror det troligtvis på att han inte längre är under dina fötter. Du har kanske likt, Jakob beskriver det, tvivlat och därför "drivs likt en våg som piskas hit och dit av vinden". Du har oroligt irrat omkring, och lämnat den position där du hör hemma! Kliv tillbaka!

Du behöver bara veta vad Jesus gjort, och STÅ KVAR i det! Det handlar inte om DIN styrka, för texten inleds med: "...bli starka i HERREN och i Hans Väldiga kraft!"
Lik en Sumobrottare står du kvar och behåller fältet!

Vad har Gud lovat dig gällande hälsa? Ekonomi? Frid? Ledning? Familj? Hitta löftet, och STÅ FAST!

Lev i Hans seger, behåll fältet, och stå fast!

torsdag 11 april 2013

Glad och lycklig!

Allt detta gör mig glad idag:

- Vi fastar och ber för Tanzania!

- Arbetet växer sakta men säkert fram här i Kalifornien; har tro för MÅNGA elever om ett år!

- Min älskade son Denzel fyller 4 på lördag! Oj vad vi ska fira honom!!!

- Jag har ledig dag imorgon! Aaaahh! Efterlängtad och välbehövd. Börjar nog redan ikväll med några avsnitt Star Trek på Netflix ;)

- Det vi skeppade från Sverige dyker troligtvis upp nästa vecka. Hurra! Böcker!

- Vi har hamnat i en FENOMENAL församling! Vi ber, vinner människor, och Pastor Glen är en av världens absolut bästa talare. Känns som SOS Church! :D

- På lördag har vi bönedygn för Tanga, Tanzania. Nu ska vi kriga!

- Min familj mår bra; Stephanie har fått fantastiska vänner; Novali klarar skolan jättebra; och Sverige är bara ett FaceTime-samtal bort! :)

- Jag har startat en böneskola med våra elever. På bara två veckor har de vuxit en meter!


Nu ska jag samla skolans elever och predika skjortan av dem!
Njut din dag!

onsdag 10 april 2013

Ledarstruktur i Församlingen

Haha...inser att min rubrik skrämmer bort mer än hälften av mina läsare:) Men jag stötte på en intressant sak i Bibeln igår jag vill dela med mig av.

Traditionellt i Svensk frikyrklighet (utgår framför allt från Pingströrelsen där jag själv varit lokal ledare) så har ett föreningstänkande system med en styrelse (äldsteteam) i spetsen varit rådande. Detta system är obibliskt och inte hur Gud vill att församlingen ska ledas.

I 2 Krönikeboken i Bibeln möter vi Kung Ussia.
Han kan ha varit den främsta kungen i Israels historia, strax bakom David och Salomo. Ussia regerade längre än någon annan, fruktade Gud, grundade städer, fick öknen att blomstra, uppfann nya vapen och försvarsfästen, sprutade ut ider och såg till att Israel som nation växte i styrka och rikedom. En brilliant kung!
Han var också bästa vän med profeten Sakarja, och rådfrågade Gud genom profeten "så länge Sakarja levde". (v.5)
Ussias liv var en framgångssaga! Han skulle varit "Man of the Year" på Times Magazine omslag flera år i rad om han levt idag. Han hade vunnit priser och utmärkelser, varit hedersdoktor, hedersmedborgare och en stor människa att se upp till.

I slutet av hans liv hände dock något; kanske i samband med att Sakarja dog och inte kunde hjälpa honom längre: Han blev full av högmod! Det visade sig genom att han helt plötsligt en dag klev in i templet, in i prästernas arbete, för att själv tända rökelse på altaret: Ett arbeta exklusivt för prästen!
Av någon anledning var Ussia inte nöjd med den maktposition och inflytande han hade, utan han ville lägga sig i områden som inte tillhörde honom. 
Han vägrade lyssna, blev straffad och fick spetälska. Framgångssagan slutade med år i isolering utan något inflytande, utan i ensamhet och smärta.

Prästens roll var att höra Gud, bära ut Guds befallningar, undervisa om Guds vägar och utbreda Guds rike. Prästens område hade med vision att göra.
Kungens område hade med politik och struktur att göra. Och han skulle även förse prästen med det prästen behövde för att bygga Guds rike.
Om prästen fick en vision att bygga ut templet så skulle kungen förse prästen med materialet han behövde för att bygga; fullborda visionen.

Här ser jag partnerskapet mellan ett andligt ledarskap i en församling ("pastorsteamet") och en styrelse ("äldsteteamet"; pålitliga och visa människor, tex företagsledare som byggt upp och/eller leder företag)
Prästen och kungen!

Låt tjänstegåvorna, det andliga ledarskapet höra från Gud, driva vision och undervisa det Gud säger. Låt styrelsen förse visionen med de nödvändiga resurserna; bygga struktur runt visionen.

När en styrelsemedlem vill lägga sig i den andliga (prästliga) tjänsten och utföra prästens uppgifter, likt Ussia gjorde, blir det snart farligt ("oandligt")
Om pastorerna måste sitta i diskussioner om strukturer och budget alltför mycket så kvävs snart visionen.
Låt istället kungen och prästen gå sida vid sida, utföra sina respektive uppgifter väl. Då kan Guds rike växa och explodera fram!

(Läs gärna hela berättelsen i 2 Krön 26. Och se också att Jesus är den enda som har burit både prästens, profetens och kungens tjänst samtidigt!)


Ok, detta var en mycket kort och enkel beskrivning av ledarstukturen i församlingen. Menad att ge en förenklad bild av hur det bör se ut. Det finns MASSOR mer att säga om ledarstrukturer och detaljer att samtala om. Det får bli ett annat blogginlägg:)

Hur leds din församling?
Av pastorer? Av ett äldsteteam? En styrelse? Eller en styrelse som är underordnad visionen (pastorsteamet)? Våga ifrågasätta vad som är rätt. Titta i Bibeln!

tisdag 9 april 2013

Idag tar vi strid...

Under tre dagar ber och fastar vi för ett genombrott bland de onådda i Tanga, Tanzania i Juli.
Vill du stå med oss i bön kan du gärna fokusera på följande:

1. Framför allt vill vi att denna folkgrupp och region ska bli nådd av Evangelium. Be för tusentals människors frälsning, och att alla ska gå i uppföljningsmöten och bli lagda till den lokala församlingen.

2. Be också att Gud ska hälla ut sin kraft, härlighet och smörjelse: Vi vill se kraftfulla helandemirakler att ske!

3. Låt oss be för nyckelmirakler - välkända människor att bli helade. Inget öppnar upp en region mer än ryktet om vad Gud gör.

4. Be om beskydd över vårt team, de lokala medarbetarna och församlingarna. Vi är i krig och behöver stå under blodets beskydd och ha änglar vaka över våra steg.

5. Be för festivalens nyckelpersoner: Johannes Amritzer som ska predika, Michael Williams som är ansvarig för pastorsseminariet, Peter Almqvist som är kordinator för hela festivalen, Glorious Shoo som är vår lokala kordinator och Daniel Elvelyck som är teamledare.

6. Omslut de praktiska förberedelserna och uppsättandet av anläggningen i bön.

7. Be Gud sända änglar till Tanga för att bereda väg. Och be att människorna i staden ska se Jesus i drömmar och visioner redan innan festivalen.

8. Be om enhet i vårt stora internationella team. Vi är människor från Kalifornien, Texas, Arizona, Pennsylvania, Florida, Sverige och Norge. Vi vill vara ett i hjärta och själ, och predika med en röst!

9. Hjälp oss att förlösa all ekonomi vi behöver för festivalen.

10. Be för pastorsseminarierna och att Guds uppenbarelse och smörjelse ska slå ner bland pastorerna. Vi ber om att få se massor av församlingsplanteringar i hela Östafrika som ett resultat av seminariet och festivalen.


måndag 8 april 2013

Vad Jesus bryr sig om.

"Sen öppnade [Jesus] [lärjungarnas] sinnen så att de förstod [det Gamla Testamentet]. Och Han sa till dem: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska predikas i Mitt namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni är själva vittnen till detta! Och jag ska sända er vad min Fader har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden."
Luk 24:45-49

Här i Lukas hittar vi första mötet mellan Jesus och lärjungarna efter det att Jesus uppstått från de döda. Ett omtumlande möte där Jesus får ta god tid på sig att överbevisa lärjungarna att det faktiskt är han som är hos dem. Det sista de vet om Jesus är ju att han plockades död ner från ett kors, tre dagar tidigare. Uppskakade, förvånade, tvivlande och glada tar det en stund innan de fattar att det verkligen är han.
Nåväl, när de nått så långt är det intressant att se vad Jesus faktiskt säger till dem.
Jag menar, detta är påsksöndagarnas PÅSKSÖNDAG! Detta är när det verkligen hände! Vad är då Jesus ivrig och angelägen om att få fram? Vilket blir hans "påskbudskap"? Vad är det som ligger längst upp i hans hjärta?

Ja, inte är det ett samtal om reliker eller kyrkopolitik. Inte heller ett intellektualiserande av Hans korsdöd, övertolkande av profetiska berättelser i Bibeln, eller ett seminarium om kontemplation, munkar och kloster. Det handlar inte om liturgins kraft, om Roms andliga betydelse eller människors inre resor. 

Det handlar om två saker:

1. Budskapet om Jesus ska predikas för ALLA FOLK! I hela världen! Och NI ska vara de vittnen som gör jobbet! 

2. Ni ska göra det så snart ni blivit beklädda i den helige Andes kraft! 

Detta var i Jesus sinne under hans tre dagar i dödsriket. Detta var det allra första han ville få fram och fort sända ut sina lärjungar till. 
40 dagar senare, efter mer tid tillsammans, mer undervisning och förberedande samtal (bibelskola!) med lärjungarna drar han. Han bryr sig inte ett skvatt om att under dessa 40 dagar besöka skriftlärda, politiker eller "inflytelserika" personer. Han förberedde de sina, de enkla fiskarna och tullindrivarna, att bli inflytelserika - i Hans namn och i den helige Andes kraft!
10 dagar efter att han dragit blir lärjungarna andedöpta och beklädda med kraft. Sen välter de upp och ner på hela världen. Fortfarande. Genom dig och mig - OM, och bara om, vi sätter Jesus två punkter högre än all annan prioritering i våra liv.
Är du där? Är du beredd att omprioritera? Eller kommer du förbli ofokuserad på villospår hela livet?

Välj igen. Välj rätt!
1. Budskapet om Jesus till folken!
2. Genom den helige Andes Kraft!

torsdag 4 april 2013

Stockholm, Maj, och Mission!

Oj vad jag önskar att jag kunde vara i Sverige och Stockholm i maj! Då börjar vår nya årliga missionskonferens, med fokus på att öka missionsintresset, förståelsen och passionen i Europa igen, och att strategiskt nå de onådda folken med Evangelium.

Är du inom fem timmar flygtid från Stockholm: Åk dit helgen 10-12 maj! 
Du kan inte besöka ett vackrare Stockholm än just den tiden, och du får missionskonferensen med fantastiska talare, profetiska budskap och Gudsnärvaro på köpet!

Läs mer här!


#Mission13 from Mission SOS on Vimeo.

onsdag 3 april 2013

Är livet visset?

"[Han som] har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord dag och natt, han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar. Allt vad han gör lyckas väl."
Psalm 1, vers 2 och 3

Läste detta underbara Bibelsammanhang idag och mediterade på det.
Ditt liv ska producera liv! I Psalm 1 liknas det med"att dina blad inte vissnar".
Ett vissnade träd kan se vackert ut ett tag, men snart är det helt dött och tappar alla färger och allt liv. Så ska du inte ha det!
Varför vissnar blad?

1. Brist på näring.
Din näring hittar du i Guds Ord, i Bibeln. Det är "vårt dagliga bröd". Det är liv för vår ande och själ! Om du inte är rotad i Guds Ord riskerar dina blad att vissna - de får helt enkelt för lite näring.
Läs din Bibel VARJE DAG!

2. Brist på solljus.
Du ska leva i ljuset. Det betyder till exempel att du inte ska vara falsk eller hycklande. Men ännu mer betyder det att du ska leva i Guds närhet. Han är ditt ljus! Hans härlighet är ditt hem!
Du ska ha ett DAGLIGT böneliv i Guds närvaro!

3. För kallt.
Har ditt hjärta blivit kallt? Har du tappat elden och passionen; den förälskelsen och överlåtelsen Jesus vill att ni ska ha till varandra? Kom tillbaka till den första kärleken! Låt ditt hjärta bli varmt igen! Och inte bara varmt för Jesus, utan även varmt för andra människor. 
Uppliva passionen och elden i ditt hjärta!

4. Brist på vatten.
Utan vatten torkar du ut snabbt. Jesus har sagt att "strömmar av levande vatten" ska flöda fram genom dig. Det är den Helige Ande! Du behöver bli döpt i den Helige Ande; du behöver ha en nära relation till Honom. Du behöver veta hur man hämtar upp vatten från den brunnen när allt annat är dött runtomkring. 
Normal kristendom är ett liv där levande vatten strömmar fram!
Gå igenom denna checklista. Vänd om där du behöver vända om, och se till att du håller fast vid dessa enkla punkter. Då KOMMER löftet i slutet av tredje versen att uppfyllas, och "allt du gör [kommer att] lyckas väl!"

måndag 1 april 2013

Vad är din åsikt?

Ett av de största problem i världen idag är inte atombomber eller hot om krig, utan tron att alla har rätt till en åsikt i alla frågor.

"Ja, jag hör vad du säger. Du har verkligen erfarenhet och vishet inom detta område! Du ger mig jättebra råd! Men jag tror ändå att jag gör som jag tycker..."

En åsikt är enligt definitionen en människas rätt att se på någonting. Och den rätten har väl alla, eller?
Javisst, du är välkommen att tro och tycka, men ibland blir det absurt fel. Jag talar inte om små vardagshändelser nu, inte ens om demokrati eller politik; områden där din röst är väldigt viktig; utan när vi människor vill "tycka" eller uttrycka vår åsikt över Guds Ord.

Vad var det egentligen som hände i Edens Trädgård i mänsklighetens begynnelse?

Gud gav människan en fri vilja, då det är nödvändigt om du ska kunna älska. Men en fri vilja kräver också en valmöjlighet, annars är det en falsk fri vilja, utan egentlig möjlighet till val.
Skapelsen blev därför inte perfekt förrän Gud sa till människan att hon inte får äta av Trädet med Kunskap om gott och ont. Där fanns valet = Där sattes den fria viljan i funktion = Där fick människan förmåga att älska Gud!

Så vad hände en dag? Jo, Eva närmar sig trädet och blir förd bakom ljuset av Djävulen. "Inte har väl Gud sagt?!" "Du måste ju förstå att han inte menar att ni kommer att dö! Haha, du har missförstått allting!" "Du kommer att bli som Gud, men kunskap om gott och ont! Kom igen, ät!"

Lögn, lögn, lögn! Alltihop! Gud har ingen kunskap om det onda....bara om gott!

Nåväl, Eva kommer där och då in i tanken om sin rätt till en åsikt.
Kom ihåg; Eva var ingen storsyndare - hon stod inte gömd bakom trädet för att snorta kokain. Nej, hon blev frestad av högmodet, att veta bättre.

Hon började helt enkelt att tro på sig själv. Hennes åsikt kändes plötsligt viktig. "Jag har rätt till en åsikt i frågan. Jag bor ju ändå här!" "Det känns inte som att jag gör fel ju..."
Och det är när du och jag börjar tro vår egen åsikt över Guds Ord som det blir farligt.

Och människor tror verkligen på sina åsikter! De gör inte saker för att de vill håna kristna i första hand, utan de gör det för att de tror att de har rätt, och att de har rätt att tro det.
Och de (vi!) syndar lika blåögt, men också lika grovt, som Eva faktiskt gjorde. Varje dag.

Har du likt Eva områden i ditt liv där du vet vad Gud har sagt, men där du genom argumentation med dig själv har blivit övertygad om att "Han inte menar precis så." Eller att du "måste ha rätt att göra så här i alla fall", eller där du ofta säger "Jag tolkar detta Bibelord så här:..." för att det ska passa dina syften bättre?

Kanske är det dags att lära sig den urgamla sanningen om underordnande, och lydnad igen; och sluta att tvångsmässigt hålla fast vid "din åsikt" hela tiden. Vågar du överlåta dig till tanken att Gud kan veta bättre än du, även om det initialt "känns fel"?
Där kan frihet och välsignelse födas fram i ditt liv! 
Och vägen dit? Han heter Jesus!