Lögn = påstående l. uppgift som strider mot sanningen, osant l. oriktigt påstående
SAOB
Finns det tillfällen då en lögn är ok?
Som kristen svarar jag intuitivt och utan att tänka NEJ på den frågan. Sanningen kan svida, men sanningen är alltid rätt i längden. Det finns inget ynkligare än människor som trasslar in sig i lögner, stora som små, blir upptäckta och ska försöka krångla sig ut. Eller göra en pudel.
Bibeln säger att vi inte ska "bära falskt vittnesbörd mot vår nästa." (2Mos 20) MAO: Vi ska inte ljuga!
En vit lögn stavas fortfarande l-ö-g-n!
MEN...
Idag kom jag till Josua i min Bibelläsning, och ser för andra tillfället på några veckor hur det finns människor i Bibeln som faktiskt ljuger, och hur Gud godkänner det, och det till och med går bra för dem!
I Josua 2 kommer två Israeliska spejare in i Jeriko och bor hemma hos den prostituerade Rahab. Soldaterna i staden letar efter dem för att döda dem, Rahab gömmer dem på taket, och LJUGER när soldaterna frågar henne om de är kvar. Hon och hennes familj är de enda överlevande några dagar senare. Hon är t.o.m. en hjälte i Bibeln.
Det första tillfället jag sett är i 2 Mos 1, där barnmoskorna går emot Faraos påbud att döda alla nyfödda pojkar. De utför inte sin uppgift, och LJUGER när de förklarar varför. Det står att Gud lät det gå dem väl...
Finns det alltså lögner som är ok? Och i så fall: Hur vet vi skillnaden?
Jag vill med detta blogginlägg inte rättfärdiggöra några lögner! Jag låter dig snarare titta in i mitt huvud när jag resonerar kring ett ämne utan att ha ett riktigt svar...
Det är alltid fel att ljuga! Det är vårt fundament.
Finns det då undantag? Eller ska vi tolka dessa två bibelställen på ett helt annat sätt?
Det är fel och onödigt att säga att den nyfångade gäddan vägde sju kilo, när den i själva verket vägde fem.
Det är helt fel att tänka: "Jag berättar inte för frun att jag var otrogen, men ångrar mig. Det skulle bara göra onödig skada på familjen." Skadan är redan skedd - nu handlar det om bekännelse, förlåtelse, och möjligtvis en ny chans...
Det är lögn att överdriva, putsa kanten eller underdriva. Var ärlig!
Kunde ta hundra exempel till...
Men...
Jag ska vara ärlig med dig:
Om jag smugglar Biblar in i ett förbjudet land, och får den konkreta frågan vid gränsen: Vad har du i väskan? Då hade jag ljugit...och inte nämnt Biblar!
Om jag gömde papperslösa flyktingar, eller judar under förintelsen!, och polisen frågar mig om någon bor hemma hos mig hade jag ljugit och svarat nej...
Är det undantag? Är det rätt? Vad säger du?! :)
Slutord: Var ärlig! Ljug inte! Älska Jesus!!
Ps: Sitter fortfarande i Schweiz. Predikar mitt sista möte ikväll. 26 ungdomar frälsta hittills! Tror på mycket andedop ikväll!
SAOB
Finns det tillfällen då en lögn är ok?
Som kristen svarar jag intuitivt och utan att tänka NEJ på den frågan. Sanningen kan svida, men sanningen är alltid rätt i längden. Det finns inget ynkligare än människor som trasslar in sig i lögner, stora som små, blir upptäckta och ska försöka krångla sig ut. Eller göra en pudel.
Bibeln säger att vi inte ska "bära falskt vittnesbörd mot vår nästa." (2Mos 20) MAO: Vi ska inte ljuga!
En vit lögn stavas fortfarande l-ö-g-n!
MEN...
Idag kom jag till Josua i min Bibelläsning, och ser för andra tillfället på några veckor hur det finns människor i Bibeln som faktiskt ljuger, och hur Gud godkänner det, och det till och med går bra för dem!
I Josua 2 kommer två Israeliska spejare in i Jeriko och bor hemma hos den prostituerade Rahab. Soldaterna i staden letar efter dem för att döda dem, Rahab gömmer dem på taket, och LJUGER när soldaterna frågar henne om de är kvar. Hon och hennes familj är de enda överlevande några dagar senare. Hon är t.o.m. en hjälte i Bibeln.
Det första tillfället jag sett är i 2 Mos 1, där barnmoskorna går emot Faraos påbud att döda alla nyfödda pojkar. De utför inte sin uppgift, och LJUGER när de förklarar varför. Det står att Gud lät det gå dem väl...
Finns det alltså lögner som är ok? Och i så fall: Hur vet vi skillnaden?
Jag vill med detta blogginlägg inte rättfärdiggöra några lögner! Jag låter dig snarare titta in i mitt huvud när jag resonerar kring ett ämne utan att ha ett riktigt svar...
Det är alltid fel att ljuga! Det är vårt fundament.
Finns det då undantag? Eller ska vi tolka dessa två bibelställen på ett helt annat sätt?
Det är fel och onödigt att säga att den nyfångade gäddan vägde sju kilo, när den i själva verket vägde fem.
Det är helt fel att tänka: "Jag berättar inte för frun att jag var otrogen, men ångrar mig. Det skulle bara göra onödig skada på familjen." Skadan är redan skedd - nu handlar det om bekännelse, förlåtelse, och möjligtvis en ny chans...
Det är lögn att överdriva, putsa kanten eller underdriva. Var ärlig!
Kunde ta hundra exempel till...
Men...
Jag ska vara ärlig med dig:
Om jag smugglar Biblar in i ett förbjudet land, och får den konkreta frågan vid gränsen: Vad har du i väskan? Då hade jag ljugit...och inte nämnt Biblar!
Om jag gömde papperslösa flyktingar, eller judar under förintelsen!, och polisen frågar mig om någon bor hemma hos mig hade jag ljugit och svarat nej...
Är det undantag? Är det rätt? Vad säger du?! :)
Slutord: Var ärlig! Ljug inte! Älska Jesus!!
Ps: Sitter fortfarande i Schweiz. Predikar mitt sista möte ikväll. 26 ungdomar frälsta hittills! Tror på mycket andedop ikväll!
Spännande ämne... Har för mig att Jonathan ljuger för Saul också för att rädda David. =)
SvaraRadera