tisdag 14 april 2009

Brev från pappa.

Hej Denzel, och välkommen till livet, universum och allting!

Som en liten jordbävning som skakade om min värld kom du igår. Trots nio månader av förberedelse överraskade du mig och gjorde mig osäker och tafatt. Utan ord så trollband du mig, och din blick smälte allt annat och fick mig att känna livets puls och hjärtslag igen. Du påminde mig på ett ögonblick om ett av livets största gåtor: Vad kom all översvallande kärlek ifrån? Den kärlek som bara fanns som en naturlig del i mitt hjärta i samma stund som du tog ditt första andetag. Var fanns den kärleken lagrad innan du föddes, och hur kan jag älska dig så otroligt mycket innan jag känner dig? Livets största gåta. Livets största mirakel.

För resten av livet kommer vi nu vara bundna till varandra. Vi är samma kött, samma blod, samma uppsättning DNA, och vi bor under samma tak åtminstone de närmsta 20 åren. Jag och din mamma valde att ge dig en chans i livet, och livet en chans i dig. Många skulle säga att det är orättvist och orättfärdigt att föda fram nya liv i en värld som snurrar ner i dystopins spiral – men jag har fortfarande tro. Jag tror att du är världens enda chans – du och alla andra barn som föds nu och föddes igår. Dystopin kan transformeras genom ditt hjärta, och världen kan förändras genom dig. Jag tror på dig Denzel! Du KAN förändra världen – och jag vill hjälpa dig att göra det!

Jag vill ge dig utrymme att växa upp fri. Jag ska göra allt jag kan för att skapa det utrymmet för dina fötter, så att du kan dansa fram utan att kvävas i otillräcklighetens små rum, eller att din livslåga ska tyna bort i missunnsamhet, fruktan eller självömkan. Jag vill lära dig att inte vara rädd, inte för något. Inte ens att misslyckas. Jag vill lära dig att vara nyfiken, att ställa frågor. Jag vill lära dig att älska alla människor, för kärleken är en gåva och inte en respons. Jag vill lära dig att förlåta och att säga förlåt. Jag vill lära dig att tacka, för tacksamhet är en rot till glädje. Jag vill lära dig att skratta, för ett skratt kan befria en annan människa.

Denzel, jag kan inte lova dig gatans största villa, diamanter, all inclusive i Karibien, eller allt du pekar på. Men jag kan lova dig ett varmt och kärleksfyllt hem, tid, äventyr och överraskningar. Jag kan lova att alltid älska dig. Jag kan lova att du kommer före alla andra utanför familjen som står efter pappas tid och uppmärksamhet. Jag kan lova dig att vi kommer att skratta mycket tillsammans, och att jag ska hjälpa dig att gråta den dagen det behövs.

Det finns många människor som ser upp till pappa, Denzel. Men det betyder inte så mycket längre. Jag har bara en dröm: Du kommer att lära känna mig bättre än vad hela världen gör, och jag drömmer om, trots att du kommer att se bakom alla fasader, skal och ytskikt, att jag kommer att vara din största förebild i livet. Jag lovar dig att leva ett liv jag vill att du ska leva!

Denzel, bli aldrig stereotyp. Låt aldrig människor etikettera dig eller sätta dig i fack, och låt aldrig grupptrycket ta besluten åt dig. Överraska människor. Stå rakryggad för det du tror på. Sträva efter karaktär, integritet, pålitlighet och stå alltid för dina ord.

Jag älskar dig Denzel! Det kommer jag alltid göra. Jag är stolt över dig. Jag längtar efter att lära känna dig mer och mer, se dig växa upp och njuta av livet! Jag tror på dig min son....

Denzel, välkommen till livet, universum och allting!

6 kommentarer:

  1. Du skriver fint, en hel bok ju!!!!
    Skönt namn...

    Stort Grattis Daniel,
    Stortv Grattis Stephanie,

    SvaraRadera
  2. Oh vad underbara ord Daniel!!! Sitter och lipar vid datorn... Tack Jesus för en till liten kille som, precis som du skriver kan förändra denna världen... Jag tror att Lucas och Denzel kommer leka mycket ihop...

    SvaraRadera
  3. Åh Daniel, vilka ord. Mitt hjärta smälter. haha du fick mig att gråta. Önskar er världens lycka!

    Lorena

    SvaraRadera
  4. Wow! Kärlek! Mycket kärlek och glädje till er alla i familjen! Guds välsignelse över er framtid tillsammans och Denzels liv med Gud!

    :-)

    SvaraRadera
  5. fint skrivet, synd bara att han är nyfödd och inte kommer kunna läsa sitt brev på x antal år. Hans största intresse de kommande åren är antagligen primärt att äta, sova och skita..

    SvaraRadera
  6. Oj va kul att hitta till din blogg Daniel och oj, jag grät visst! fint skrivet.
    Grattis till ett till mirakel!

    Ni är så fina, eran familj!

    SvaraRadera