tisdag 25 oktober 2011

Jag har blivit barnpastor!

Ja, egentligen är det ju ingen nyhet alls, utan jag blev det faktiskt redan för fem år sedan. Då fick jag och Stephanie den stora, glada nyheten att vi väntade vårt första barn - Novali, idag 4,5 år gammal.

I samma stund vi fick det beskedet blev vi barnpastorer. Vi fick ett andligt ansvar för våra egen barn. Vi fick ett ansvar att börja be för lilla Novali, som fortfarande låg i magen. Vi fick ett ansvar att introducera Jesus för henne. Vi fick ett ansvar att läsa Bibeln och undervisa henne Guds Ord.

I SOS Church har vi, på fullaste, helaste, fetaste allvar VÄRLDENS BÄSTA barnpastorspar; Andreas och Jenny Jensen. Man KAN INTE bygga en bättre barnkyrka än vad de gör:)
MEN: Det är ALDRIG en barnpastors ansvar (eller ungdomspastors) att uppfostra församlingens barn och ungdomar till lärjungar till Jesus - det är ALLTID föräldrarnas ansvar!
Den policyn är uttalad och helig hos oss i SOS Church! (och i Bibeln!)

Så idag är jag barnpastor till världens tre bästa ungar: Novali, Denzel och Lewis. Varje kväll ber vi tillsammans. (Visst, Denzel ber fortfarande helst för Emil i Lönnerberga när han ska be...men ändå!) Vi läser och illustrerar bibelberättelser, och vi sjunger lovsånger.

Min allra största önskan i livet är att se mina barn växa upp, glada, harmoniska, utan begränsningar, och vara totalt förälskade i Jesus...


- Posted using BlogPress from my iPad

4 kommentarer:

  1. amen! Bloggleser fra Norge her, jag gillar din blogg! Hilser med Mark 10,14

    SvaraRadera
  2. andreas helgesson4 november 2011 kl. 14:48

    Så sant. Men vems ansvar är det när barnen och ungdomarna kommer från hem där föräldrarna inte är kristna?
    För jag är också övertygad om att en stor del av ansvaret ligger hos föräldrar, men i vår församling så har vi ett trettiotal barn som kommer från området omkring kyrkan och dom har inte troende föräldrar.
    Kan ju inte kräva av människor som inte tror att de ska fostra sina barn in i tron.

    Vill absolut inte gå argumentera mot det du skriver men är ändå intresserad av dina reflektioner kring det.

    SvaraRadera
  3. Bra och stor fråga Andreas!
    En kort reflektion är att ansvaret då ligger hos den lokala församlingen. På samma sätt som onådda folkgrupper är VÅRT gemensamma ansvar är även människorna i vår närhet, då även barnen, vårt ansvar som en lokal församling.

    Stå därför på brorsan! Fyll dem med evangelium och Jesuspassion! Ni har fått ett fett förtroende i att nå så mycket barn. Lycka till!

    SvaraRadera