Läser 1 Kor 9 denna morgon.
"Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt ska komma till korta vid provet, när jag predikar för andra."
Mediterar på detta. Det betyder ju inte att vi med ris ska piska oss själva, utstå självspäkelse eller slå med knytnävar i våra egna ansikten. Nej.
Det innebär att vi ska bestämma över oss själva. Över latheten, orena begär, synd, själviskhet, kärlekslöshet och odisciplin, och leda mig till andlighet, glädje, inre liv och genombrott.
Om jag är en ledare måste jag kunna leda mig själv!
Med sorg inser jag att alltför många ledare misslyckas med just detta. De faller för begär, synd och kompromiss. De kommer till korta vid provet... Tragiskt!
Du och jag ska inte göra det! Låt oss hålla hela vägen! Om Paulus behövde denna stränga disciplin, hur mycket mer behöver då inte du och jag den?!
Därför bekänner jag idag:
I confess that I walk with God and make it my aim to be an upright, moral, and godly example. I refuse to allow sin to have a place in my life. When evil thoughts try to invade my mind, I take those thoughts captive and command them to leave. I am the temple of the Holy Spirit, and these thoughts and ideas have no place inside of me. I have invested too much of myself into the work of God to allow such low-level thoughts to pull me down and take me out. Because I am commited, determined, and serious about my walk with God, my future is bright and the anointing of God will grow ever stronger on my life! In faith, and in Jesus name!
Bekänn med mig!
Soo long!
Ps: Läs gärna de ENORMT bra böckerna De Andliga disciplinerna, Willard, och Vägar till Glädje, Foster!
"Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt ska komma till korta vid provet, när jag predikar för andra."
Mediterar på detta. Det betyder ju inte att vi med ris ska piska oss själva, utstå självspäkelse eller slå med knytnävar i våra egna ansikten. Nej.
Det innebär att vi ska bestämma över oss själva. Över latheten, orena begär, synd, själviskhet, kärlekslöshet och odisciplin, och leda mig till andlighet, glädje, inre liv och genombrott.
Om jag är en ledare måste jag kunna leda mig själv!
Med sorg inser jag att alltför många ledare misslyckas med just detta. De faller för begär, synd och kompromiss. De kommer till korta vid provet... Tragiskt!
Du och jag ska inte göra det! Låt oss hålla hela vägen! Om Paulus behövde denna stränga disciplin, hur mycket mer behöver då inte du och jag den?!
Därför bekänner jag idag:
I confess that I walk with God and make it my aim to be an upright, moral, and godly example. I refuse to allow sin to have a place in my life. When evil thoughts try to invade my mind, I take those thoughts captive and command them to leave. I am the temple of the Holy Spirit, and these thoughts and ideas have no place inside of me. I have invested too much of myself into the work of God to allow such low-level thoughts to pull me down and take me out. Because I am commited, determined, and serious about my walk with God, my future is bright and the anointing of God will grow ever stronger on my life! In faith, and in Jesus name!
Bekänn med mig!
Soo long!
Ps: Läs gärna de ENORMT bra böckerna De Andliga disciplinerna, Willard, och Vägar till Glädje, Foster!