"Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt."
Egentligen är det den mest naturliga saken i världen att dö. Inte bara bland oss människor, men hela naturen behöver dö för att kunna föda fram nytt liv igen. Precis som vetekornet Jesus talar om här ovan. Problemet är att det är så fruktansvärt omodernt att dö, vilket leder till att vi människor kommer i otakt med den naturliga rytmen i livet.
Jag dör varje dag, ropar Paulus ut i 1:a Korintierbrevets 15:e kapitel, och säger vidare i Romarbrevet att vi blivit korsfästa med Kristus och att vi dagligen ska frambära våra kroppar som ett offer.
Världen säger "Lev ut din dröm!" "Lyssna till ditt hjärta!" "Gör det DU vill!"
Gud säger: Det är dags att dö till dig själv, och börja leva MIN dröm - då ska du få allt det andra också.
Jag har mediterat och tänk jättemycket på detta med att dö den sista tiden, och samtalat med både min andliga pappa Johannes Amritzer och min nya pastor/mentor Glen Berteau om det en hel del. Jag har predikat det för mina medarbetare och snart även för mina elever här i CA:
Är du beredd att dö?
Det finns ett pris att betala för att tjäna Gud. Det priset är att dö. För att lyckas måste man dö. För att bryta igenom måsta man dö. Bara när man är naken och död till allt sitt eget, och man inser att INGENTING av det jag gör beror på mig, utan ALLT är Guds; först då kan Gud ge ALLT det Han planerat.
Jag dog 08/09 du jag upplevde en enorm förföljelse och motstånd personligt och mot hela SOS. Trodde när jag var mitt i att jag aldrig skulle orka.
Först när jag var riktigt död kunde Gud ge oss SOS Church, en ny nivå i festivalarbetet och en starkare Bibelskola.
Jag dog igen för ungefär ett år sedan till en dröm jag bar på i hjärtat.
Först när jag var död öppnade Gud upp möjligheten att flytta till CA och göra det jag gör idag.
När jag lyssnar till Johannes eller Glen, och priset de ständigt betalat för genombrotten i sina tjänster gråter jag. Det är ovanligt att Daniel Elvelyck gråter, men jag gör det. Jag inser att en stor tjänst eller stora genombrott aldrig är gratis. Bara ett tomt kärl kan bära framgången; bara någon som dött så många gånger att de är döda till egna motiv, drömmar, idéer och framgång kan nå ända fram - för först då kan Gud betro en människa med guld. Inser att jag fortfarande är en novis, och att jag kommer att behöva dö många, många gånger till...
Är du beredd att låta din dröm dö? Är du beredd att betala priset för att stå i tjänst för Gud? Är du beredd att tömma dig på dig själv, och låta något större leva inom dig?
Jesus säger i Matteus kapitel 22 att "många är kallade, men få är utvalda"
Många bär på en potential till stordåd; många är kallade att bygga, bryta igenom och leva stort - men få är beredda att betala det pris som krävs, och dö till drömmen och det egna motive. De kommer aldrig att bli utvalda att nå fram...
Hur är det med dig?
Johannes kapitel 12, vers 24
Egentligen är det den mest naturliga saken i världen att dö. Inte bara bland oss människor, men hela naturen behöver dö för att kunna föda fram nytt liv igen. Precis som vetekornet Jesus talar om här ovan. Problemet är att det är så fruktansvärt omodernt att dö, vilket leder till att vi människor kommer i otakt med den naturliga rytmen i livet.
Jag dör varje dag, ropar Paulus ut i 1:a Korintierbrevets 15:e kapitel, och säger vidare i Romarbrevet att vi blivit korsfästa med Kristus och att vi dagligen ska frambära våra kroppar som ett offer.
Världen säger "Lev ut din dröm!" "Lyssna till ditt hjärta!" "Gör det DU vill!"
Gud säger: Det är dags att dö till dig själv, och börja leva MIN dröm - då ska du få allt det andra också.
Jag har mediterat och tänk jättemycket på detta med att dö den sista tiden, och samtalat med både min andliga pappa Johannes Amritzer och min nya pastor/mentor Glen Berteau om det en hel del. Jag har predikat det för mina medarbetare och snart även för mina elever här i CA:
Är du beredd att dö?
Det finns ett pris att betala för att tjäna Gud. Det priset är att dö. För att lyckas måste man dö. För att bryta igenom måsta man dö. Bara när man är naken och död till allt sitt eget, och man inser att INGENTING av det jag gör beror på mig, utan ALLT är Guds; först då kan Gud ge ALLT det Han planerat.
Jag dog 08/09 du jag upplevde en enorm förföljelse och motstånd personligt och mot hela SOS. Trodde när jag var mitt i att jag aldrig skulle orka.
Först när jag var riktigt död kunde Gud ge oss SOS Church, en ny nivå i festivalarbetet och en starkare Bibelskola.
Jag dog igen för ungefär ett år sedan till en dröm jag bar på i hjärtat.
Först när jag var död öppnade Gud upp möjligheten att flytta till CA och göra det jag gör idag.
När jag lyssnar till Johannes eller Glen, och priset de ständigt betalat för genombrotten i sina tjänster gråter jag. Det är ovanligt att Daniel Elvelyck gråter, men jag gör det. Jag inser att en stor tjänst eller stora genombrott aldrig är gratis. Bara ett tomt kärl kan bära framgången; bara någon som dött så många gånger att de är döda till egna motiv, drömmar, idéer och framgång kan nå ända fram - för först då kan Gud betro en människa med guld. Inser att jag fortfarande är en novis, och att jag kommer att behöva dö många, många gånger till...
Är du beredd att låta din dröm dö? Är du beredd att betala priset för att stå i tjänst för Gud? Är du beredd att tömma dig på dig själv, och låta något större leva inom dig?
Jesus säger i Matteus kapitel 22 att "många är kallade, men få är utvalda"
Många bär på en potential till stordåd; många är kallade att bygga, bryta igenom och leva stort - men få är beredda att betala det pris som krävs, och dö till drömmen och det egna motive. De kommer aldrig att bli utvalda att nå fram...
Hur är det med dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar