Jag vill bli en ledare - del 3

Läser återigen 1 Timotheus kapitel tre denna morgon och studerar, studerar, studerar...

Som jag skrev tidigare: Här finner vi Paulus lista på vilka kriterier en ledare i en församling ska kunna leva upp till. Uppfriskande och uppskärpande läsning! 
Idag på morgonen, med detta kapitel färskt i hjärtat, under tiden jag borstade mina tänder, slår det mig helt plötsligt en sak:

Paulus skriver INGENTING om andliga kvalifikationer i sin kriterielista! Hur mycket ska en ledare fasta? Ska han överhuvudtaget be mycket? Lärjungaträning, demonutdrivning eller smörjelse - det står ingenting!
Istället är fokus helt och hållet på KARAKTÄR, RENHET, TROVÄRDIGHET, GENOMSKINLIGHET, MOGNAD och ATTITYD.

Vilka slutsatser drar jag då, spontant i mitt hjärta, med tandborsten fortfarande i munnen:

1. Karaktär, motiv och attityd är OERHÖRT viktigt för en ledare! Andens frukter (Galaterbrevet kapitel 5) ska synas tydligt. (Oj, vad vilket felkokus vi har i våra församlingar ibland! Ledare som faller, inte lever upp till dessa i Bibeln självklara krav; och istället för att släppa sin position försöker bortförklara, nedvärdera, missbetona och ducka för Bibelord som detta! Skärpning!)

2. Att det andliga livet inte alls betonas i dessa verser kan bara betyda en sak: INTE att det INTE är viktigt, utan TVÄRTOM: Det var så otroligt självklart för ALLA kristna att ha ett inre liv; att be och bygga ett fördolt liv med Gud (Matt 6:5-8!); att leva i fasta och genombrott (Matt 6:16-21!); att dela sin tro, vittna, lärjungaträna och döpa! (Matt 28:19-20, Apg 1:8, Joh 17:15-20, Mark 16:15-16!); att be för sjuka, kasta ut onda andar och vara smord av Gud (Mark 16:17-18!) - allt detta var så grundläggande och självklart att Paulus inte ens behöver betona det när han talar om ledarskap!

Allt detta ovan är en befallning till ALLA troende i ALLA tider: Det betyder att det även gäller för DIG! 

För Paulus skulle det bara ha känts löjligt att börja lista det självklara; för en person som inte levde aktivt i det ovan nämnda skulle över huvud taget inte någonsin bli aktuell för en ledarposition.

Drömmer du om att bli en ledare? Börja då med att få ordning på det grundläggande: Den troendes tjänst! Be mycket; fasta när ingen vet om det; vittna om din tro; döp dina nyfrälsta lärjungar; led dem till andedop vid ditt köksbord; be för sjuka och lovsjung massor i din ensamhet. 

Där, och bara där, bygger du ett ÄKTA kristet liv! Utan detta finns det ingen grogrund för en ledartjänst i ditt liv, oavsett hur många drömmar du haft, eller hur många profetior människor har talat ut över dig...

Börja lev i den troendes tjänst (pukt 2 ovan), och var samtidigt rädd om din karaktär, din trovärdighet och din attityd (punkt 1) - då kvalificerar du för andligt ledarskap!


So long!

PS: Borde vi inte införa skottdagen den 32 Juli vart 4e år istället?? Vem röstar med mig?!

Vad jag längtar efter...

1. Att spela österrikiska kort med min läromästare!

2. Efter våren!

3. Tanzania i juni!

4. Att se mina lärjungar döpas!

5. NFLs premiär i september.

6. Löpträning!

7. En spännande framtid mitt i Guds vilja!

SOS Youth, Q/A

Ikväll ska jag sitta på en stol hos SOS Youth och dränkas (förhoppningsvis!) av frågor som tonåringarna får lämna in anonymt under kvällen. Jag misstänker frågor om Gud, framtid, teologi, sex, relationer, djävulen, samhälle...och förhoppningsvis svarta hål eller svensk historia:)

SOS Youth, under Jonatan och Anna Kvists ledning, växer så det knakar, i både antal, sundhet, kultur, och vision! Det är helt fantastiskt att få se vad Gud gör, och hur supermoderna storstads- och förortsungdomar får tag på Jesus! Jag reser ju MASSOR bland ungdomsarbeten i hela världen; men INGET är bättre, starkare, sundare, och coolare än SOS Youth! #stoltpastor

Jonatan, Anna, Fernan, Kina, Elin, Anders, Katti, Kristina och ALLA andra: Ni är mina FETA hjältar!

Ps: Jag får återkomma med en rapport om jag blev slaktad eller inte:) So long!

Pappa"ledig"....

Idag har Stephanie jobbat (tagit bilen till jobbet!) och jag varit hemma med mina ungar... 
Inget ger grått hår snabbare, inget genererar "hjärtat i halsgropen" mer frekvent, inget är mer högljutt, men inget är heller inte mer underbart för mitt hjärta, än att bara vara med mina ungar:) Så tacksam....och trött;)


Vill hela tiden bli en bättre pappa. Så nu studerar jag hur, har lärt mig MASSOR idag:

Jag vill bli en ledare - del 2

Igår skrev jag kort (långt!) om att bli en ledare. Jag fick oväntat mycket positiv respons på det inlägget, så jag tar upp tråden idag igen. Tydligen så finns det ett behov av denna undervisningen "out there"...

Jag vill bjuda mycket på mig själv i denna text. Det blir ganska långt, men förhoppningsvis kan det hjälpa många unga läsare. 

Idag är jag en ledare för massor av människor (Församlingspastor, Bibellärare, Resande predikant, Rektor), för stora arbeten (SOS Church, Mission SOS, Bibelskolor, Resande tjänst), och nu och då för olika projekt (Teamledare, Större Event mm). Varför säger jag det här? Vill jag lyfta fram vilken enorm ledare jag är?
Nej, kanske snarare tvärtom...

Mitt vittnesbörd

Redan under min första tid som kristen vittnade mitt hjärta för mig att jag någon gång skulle arbeta som en ledare i Guds rike. Hur, var, när och varför visste jag inte...
Jag närde dock en liten dröm och önskan att jag på något sätt skulle få predika eller bygga...

När jag blev 20 ökade drömmarnas intensitet, och jag längtade efter att få tjäna Gud på allvar! Jag såg mig själv i olika roller, på olika platser, i olika tjänster - jag såg mig själv vinna världen!

Men sen blev jag 22 och någonting hände i mitt hjärta. Gud började arbeta med motiv, trovärdighet, ödmjukhet - Daniel fick bli mindre och Jesus större! Någonting påbörjades som inte är klart än, och förhoppningsvis inte förrän jag dör.
Jag började samtidigt förstå några av Guds viktigaste principer:
Ledarskap handlar om att tjäna, inte om att bli betjänad. Ledarskap handlar inte om att vara på toppen i en hierarki - det handlar om att vara en guide, gå före och visa vägen. Ledare är ingenting jag kan titulera mig - det är någonting frukten bevisar.

Jag bestämde mig då för att "dö" till alla drömmar om ledarskap och koncentrera mig på två saker:

1. Att fullt ut leva i den troendes tjänst - det vill säga göra det som Jesus kallar ALLA kristna att göra, oavsett om man är pastor eller hamburgarvändare på McDonalds:
Vittna, be för sjuka, döpa, träna lärjungar, läsa Bibeln dagligen och be massor. 
Jag insåg att jag inte hade något i ledarskap att göra då jag inte ens hade dessa grundläggande saker igång dagligen.

2. Jag bestämde mig för att börja TJÄNA MÄNNISKOR. Jag fattade nämligen att det främsta sättet att tjäna Gud är att tjäna en annan människa. Störst bland er är den som tjänar mest säger Jesus.
Jag började då betjäna Johannes Amritzer, min andliga pappa och ledare, och Per Gisselsson, Sverigechef för Mission SOS vid denna tiden.

Vad gjorde jag praktiskt då? Jo, jag såg till att hålla mig framme, bära en väska, hämta vatten, tvätta en bil, passa barn, eller skriva ut ett dokument. Jag såg till att hålla mig nära för att lära, men framför allt för att få tjäna och sitta under en ledares smörjelse.

Jag bestämde mig för att alltid fråga om det fanns NÅGOT jag kunde göra för dem, och så fort de bad mig om något; då hålla deadline och alltid göra det där lilla extra: Hämta på flygplatsen - var i god tid och damsug bilen innan! Skriva ut några dokument - häfta dem, lägg dem i en mapp, snyggt och prydligt på skrivbordet kvällen innan! Hämta vatten - iskallt; kolsyrat eller ej, naturell eller smak? Och så vidare... Det kallas att vara excellent!

Om du skulle fråga mig vilka mina största gåvor eller talanger var vid denna tiden i mitt liv så har jag uppriktigt svårt att se något speciellt. Många sjöng med gudomliga röster, andra talade med gudagiven auktoritet, medan ännu några andra drog till sig människor och vann förtroende som flugor på socker. Jag hade egentligen ingen större talang - men jag kunde tjäna...

Jag gjorde mitt bästa i att ta ansvar, göra saker excellent, och helt plötsligt finner jag mig vara Pers Personliga Assistent, något senare Outreachledare i SOS, ännu något senare Assisterande Teamledare på en missionsresa och undervisandes ett ämne på Bibelskolan.
När jag tog ansvar betroddes jag med mer ansvar! När jag tjänade helhjärtat så växte ansvaret!

Och så till sist, utan att jag egentligen visste hur, när Per ska flytta till Thailand för att plantera församling, finner jag mig sittandes på Johannes kontor med frågan om att bli Sverigechef för SOS. Vad hände? Jo, det var helt enkelt "nästa steg" i tjänandet och ansvaret!

Missförstå mig inte; Jag tror inte det finns en "kärriärsstege" som ledare, att alla kan bli en bra ledare, eller att tjäna med en baktanke. Jag tror däremot inte att det finns någon annan väg, en genväg, för de som är kallade till ledarskap. Den enda vägen heter ATT TJÄNA! Och den vägen är lång, väldigt lång...

Helt plötsligt såg jag det som kanske många hade sett före mig: Jag var en ledare, på en ledarposition, och jag ledde nu en stor grupp människor framåt...

Samtidigt började jag resa och predika - jag levde min dröm som 20-åring! Jag blev senare ledare för hela Bibelskolan, och så småningom en av ledarna för vår församlingsplantering. Idag är hela världen mitt arbetsfält.
Men nu kommer den viktiga poängen:
I MITT HJÄRTA ÄR DET INGEN SKILLNAD PÅ MITT LIV SOM 22-ÅRING OCH IDAG! Jag vet, jag gör tusen gånger mer saker idag, och hundra gånger större, men jag tjänar fortfarande lika HELHJÄRTAT! Mitt ansvar som ledare har bara succesivt vuxit i takt med att jag har mognat som människa och ledare, och i takt med att jag tagit ansvar: Hållit deadlines, gjort det lilla extra, tjänta, tjänat, tjänat och tjänat!
Och håll i dig nu: Jag trivs fortfarande allra bäst när jag får bära en väska för någon, hämta ett glas vatten till någon, damsuga en bil, eller ställa stolsraderna i kyrkan i raka led! Det är glädje!

Idag är jag trygg som ledare, och tjänar med samma glädje. Jag känner mina styrkor, och vet om mina svagheter.  Jag är tacksam till tusen över vad jag får vara med om, men längtar hela tiden lyckligt efter mer. Jag strävar ständigt för att Daniel ska bli mindre, och Jesus större - och lyckas ibland. 

Jag hoppas att mitt korta(!) vittnesbörd kan hjälpa någon som läser.
Kanske är du ung och Gud har kallat dig till ledare. Snälla, förlita dig då inte på en talang, en profetia eller en dröm: Börja vittna, be massor, bli aktiv i en lokal församling, och börja tjäna Gud genom att tjäna en människa!

Och kanske, om några år, när du har tjänat HELHJÄRTAT och i massiv glädje, och du råkar vända dig om: Kanske kommer du då se människor som följer dig, och finna dig själv producera FRUKT - då ÄR du en ledare!


Tjäna, tjäna, tjäna och tjäna!