Marathon II - lite funderingar.

Nu är vi tre. Tre stycken som utmanar oss själva, kanske lite överambitiöst, att springa Stockholm Marathon den 5 juni 2010.
1. Daniel Elvelyck Sthlm 2. Andreas Jensen Sthlm (barnpastor SOS Church)
3. Björn Jemander Jönköping (min storebror!)
4. ???? 5. ????
Ska du med på utmaningen??

Sedan jag kom till USA för snart en månad sedan(!) har jag sprungit en 8km-runda i stort sett varannan dag. De senaste veckorna har tiden stabiliserats till 44 min. Det blir 5,5min/km, och håller jag det tempot springer jag ett marathon på 3 h och 51 min.

Rundan jag springer är enormt kuperad (Pennsylvania!) och det har varit mellan 28-35 grader varmt varje dag. Trots det så tror jag inte att jag kommer att springa mycket snabbare i STHLM i juni. Tvärtom är min målsättning i första hand att över huvud taget komma i mål!

I första hand handlar det om att förbättra min syreupptagningsförmåga (få upp flåset/konditionen!) och träna benmusklerna så att de orkar hålla igång i fyra-fem timmar. Sedan även att gå ner fem kilo kanske... Allt detta är superbra för disciplinen och den mentala styrkan. Bra när man ska bygga storstadsförsamling i STHLM!:)

Senare kommer självklart frågorna om rätt kläder, rätt mat, rätt utrustning, sponsorer mm... Men...det tar vi vid ett senare tillfälle:)

Nu ska jag fortsätta baka tårta till Stephanies födelsedag i morgon. Sedan bara njuta av att vara ledig idag. I morgon börjar jättesatsningen City Reach här i Pittsburgh. Ska bli jättespännande att få tillfälle att be med folk till frälsning igen...

Ha en fortsatt go dag!

Unexpected Adventure!

Kom precis hem från Allison Park Churchs lördagskvällsmöte. Jag har gått dit varje lördag under våra veckor här i USA för att äta andlig mat och ladda batterierna. Predikar så mycket hela tiden, så det är skönt att få bli betjänad mellan varven:)

Ikväll, mitt i lovsången, ser jag att Chris Griffin, en av pastorerna, får syn på mig när han är på väg upp på scenen. Han vänder om och småspringer fram och säger: "- Kan du gå ut och be för en hjärnskadad kvinna som sitter vid hissarna? Vi ska be för henne nu, men du kan väl gå ut och lägga händerna på henne?" I det läget säger man knappast, Nej tack - jag måste vila och bli betjänad...:) Självklart springer jag ut tillsammans med två nyutexaminerade elever från vår amerikanska bibelskola!

Där sitter Kim, en kvinna runt 40, tillsammans med hennes mamma. Jag presenterar mig som svenska Daniel. Sätter mig på knä jämte henne, tar hennes händer och börjar att be....

Senare får jag veta att Kim råkade ut för en trafikolycka den 24 december 2008. Då skadades hennes hjärna så allvarligt att hon miste talförmågan, att hennes minne och balans rubbades rejält, och att hon sedan dess varit tvungen att undvika starkt ljus och högre ljud = har inte kunnat gå på möten i kyrkan! En talpedagog hade hjälpt henne att lära sig prata igen, men det övriga var fortfarande lika illa.

Så nu sitter Kim på en stol, händerna för ögonen (för att skydda sig mot vanligt dagsljus!) och öronproppar i öronen. Allt jag gör är att enkelt proklamera bibelord och Guds löften, befaller all skada att bli läkt, och tackar Gud för hans godhet och kraft att bota. När vi sagt amen tittar jag på Kim och säger med fullständig övertygelse från mitt hjärta: Nu Kim är det färdigt!

Jag lämnar sedan Kim och hennes mamma, går tillbaka in i mötet där det nu är en massa pålysningar. Plötsligt skriker någon till nedifrån ingången. Det är Kim - hon springer längst fram i kyrkan, utan öronproppar eller händer för ögonen, utan dålig balans eller illamående. Hon hoppar, gråter, skrattar och dansar. Hela kyrkan får omedelbart se Guds helande! Wow!

Efter mötet kommer Kim och hennes mamma fram och kramar om mig länge. De förstå självklart att det var Gud som botade henne, men vill ändå kramas och tacka. Kims lilla mamma gråter och vill aldrig släppa taget om mig. Det var helt underbart!

Temat på Gudstjänsten var Unexpected Adventure! Det kunde inte passat bättre! Jag bara satt där, och det oväntade äventyret överföll mig. Var beredd, var alert, längta - det kommer hända dig också!

Bortskämda unge!

Nej, jag hänvisar inte till mina barn i rubriken, utan till mig själv... Jag har sagt i många år att jag kanske inte är världens lyckligaste man; men jag är åtminstone i topp fem! Det är så sant...och all den lyckan bottnar i, och stavas: J E S U S !

Därför är jag en bortskämd unge! För vad definierar ett bortskämt barn? Jo, föräldrarna har gett ALLT till barnet, han eller hon får mer än vad de förtjänar, och kan alltid ropa på pappa om hjälp behövs. Det definierar min situation....
I mig själv förtjänar jag inte mycket, men HAN har gett mig ALLT! Trots att jag svajar ibland, och kan te mig osäker, eller rent av göra dumma grejer, så ger han mig än ny chans. Jag älskar Jesus!

Har nu varit i USA i tre veckor. Resultatet hittills? 28 frälsta människor, flera helanden, och massor av nya vänner!
För att jag predikar bra? För att jag minann förtjänat det efter all skit vi fått ta? För att vi är så otroligt duktiga? Nej, inte alls.... För att HAN bara är GOD!

Jag var så nära gråten i onsdags när nio ungdomar kommer fram för att bli frälsta! Det är så fint. Jag har inte gjort något för att förtjäna att vara här och ha det så bra - det är bara Han... Tack JESUS!

Jag längtar efter dop!

I SOS Church, som inte ens formellt excisterar ännu(!), har vi innan sommaren är slut redan döpt tio personer! Det finns inget som ett dop! Renande, befriande, frälsande.....

Jag satt med tårar i ögonen och såg på dopvideor på Youtube denna morgon. Jag längtar efter att få göra samma sak i STHLM. I Mälaren, i havet, på Plattan, i Kungsträdgården - överallt!

Njut och be med mig!
Fick du inte nog så finns det en ÄNNU bättre och purfärsk dopvideo här!

Baseball!

Igår åkte jag med tre grabbar för att se ett av Amerikas sämsta lag spela baseball. Ja, Pittsburgh vann både Superbowl och Stanley Cup i år = De har både ett sjukt bra Amerikanskt Fotbollslag och hockeylag. Men i baseball.... Nja...

Som tur var mötte Pittsburgh Pirates ett ännu sämre lag: D.C. Nationals. Alla trodde att det skulle gå ganska bra. Det hjälpte dock inte - The Pirates fick stryk i alla fall...

Nåväl; vem som vann och inte spelar mindre roll. Det är mer hela grejen! Så otroligt amerikanskt: Allt ifrån handen på hjärtat när alla klämmer i under nationalsången, till hur barnsligt gärna alla vill fånga en korv som en stor maskot skjuter ut från ett rör(? Ja, vet inte hur jag ska förklara det annorlunda...); från känslan av att för en gång skull få en STOR läsk när man beställer en Regular, till att vildt dansande försöka fånga jumbotronens uppmärksamhet. Jag njöt av att studera, skratta och delta...

Nationalsången...

Det är härligt att se hur alla ärar sitt land!

Arenan tar ca 40 000 människor, och ligger mitt i Down Town Pittsburgh.

Första kastet!

I söndags bad jag med tre tjejer till frälsning på ett boxinggym. Underbart. Ikväll har jag bibelstudie för "Young Adults" (Unga vuxna) i Allison Park Church. Mitt uppdrag: I 25 minuter undervisa utifrån Rom 13:8-14. Önskar jag fått 2,5 h...
Vi ses!

Längtar efter musik!

Oj vad jag längtar! Det spränger i hela kroppen! Jag är så sjukt nyfiken och förväntansfull! Och nu är det bara 27 dagar kvar. YES!!

Ja, den 30:e augusti är det Ä N T L I G E N releasekonsert för SOS Festivalskiva! JAAAAA!!
Jag var med när allt började så smått; ja till och med innan dess... På min första festival i Nordindien för nio år sedan bestod det kreativa upplägget av en indisk lovsångskör, och ett i hotellkorridorer inövat drama (This Blood) som idagens kvalitetskontroll skulle sågats vid fotknölarna...:)

Sen började det! På min andra festival, Bulgarien 2002, var det med en för kristna Sverige relativt välkänd, men för mig till största delen helt okänd, tjej som hette Julia. Jag pratade ganska mycket med henne på grund av att jag lärt känna hennes syster på en Nyårskonferans i STHLM några månader tidigare, och för att Julia och jag kom med i samma team på resan.

Det visade sig snart att denna Julia, precis som hennes syster, hade (har!) en fantastisk röst, och att hon rest runt och uppträtt tillsammans med sin familj hela hennes liv.
I förberedelserna inför resan, i fasta, bön och tårar för folket vi skulle till skrev Julia en låt som hette It's Time to Walk on Water. Där började något fantastiskt!

Julia hette då Hagenfors och var 20 år, idag heter hon Willkander, kreativt ansvarig i SOS sedan många år, en av pastorerna i SOS Church, och hon och hennes Samuel är några av mina och Stephanies allra bästa vänner.

Sedan dess har Julia och Linnea, inför varje festival de åkt på, i fasta och bön, "fått" sånger från himlen som ska tala just till det folket. Det har blivit predikande, basunerande och underbara låtar; snabba och långsamma, som talat tro, hopp, Jesus, mirakler, kärlek och frälsning!

Nu, som sagt ÄNTLIGEN, är många av låtarna inspelade, proffsigt producerade och arrangerade, och i stort sett färdiga på en rykande färsk CD! Som vi har längtat efter denna dag!

Jag överdriver inte när jag säger att denna CD kommer att skapa lika mycket tro, förlösa lika mycket Gudsnärvaro, och förklara frälsning och mirakler lika bra i en bil på svenska vägar, i en norsk lägenhet, eller på ett utåtrktat festivalmöte i USA, som sångerna gjort på festivaler i massor av länder runt om på jorden! Jag längtar efter att själv sjunga med, gråta, skratta och be i min bil! Jag längtar efter att få höra rapporter om hur människor blivit frälsta, botade, andedöpta och berörda överallt där den spelas.

Så kom! Kom på releaskonsert på Nalen i Stockholm den 30:e augusti! Ta med kristna och ickekristna vänner. Guds närvaro kommer, jag kommer, vi ses väl?

Julia och Linnea och hela SOS kreativa avdelning: Ni är världsbäst! Jag tror på er och hejar på! Och jag längtar efter alla 100-tals låtar som ska skrivas med lika mycket kärlek, passion och tro i framtiden. Kör hårt!

Att läsa böcker.

En del läser massor av böcker, andra aldrig. Här är en bra hjälp för att komma igång. [jag älskar Norge!]